Niklas.in Nykter skåning med hjärtat till vänster

Så samlas vi ånyo här… Nykterhetsrörelsens sånger

För ett tag sedan fick jag LP-skivan Så samlas vi ånyo här… Nykterhetsrörelsens sånger av Jobjörn. Skivan är inspelad den 20 mars 1977 på IOGT-NTO:s folkhögskola Tollare utanför Stockholm och innehåller som namnet berättar om en samling sånger från nykterhetsrörelsen. På skivan medverkar en orkester och 150 sångare under ledning av Ricke Löw . Sångerna på skivan finns även i Folkrörelsesångboken, men vissa anges där under annat namn. I låtlistan nedan har jag angett namnet från Folkrörelsesångboken inom parentes.

Sången har alltid haft en viktig plats inom folkrörelserna. Sången stärker samhörigheten bland medlemmarna samtidigt som texterna ofta syftar till att stärka medlemmarna ideologiskt eller är tänkt som propaganda i utåtriktad verksamhet. Sångerna berättar också intressanta saker, dels kan vi tolka texternas innebörd och dels är många av dem skrivna av inflytelserika och intressanta personer. Melodierna är däremot ofta, som vi kommer att se, lånade från kända populära visor och ofta använda av flera folkrörelser. 

En särskild betydelse hade sångerna tidigare inom IOGT-NTO-rörelsen eftersom mötena genomfördes enligt ritual och då hade även sången sin plats på mötena. Nu är förstås ritualerna sedan länge avskaffade, men sångerna finns ju kvar. Ritualen föreskrev sånger att sjunga vid olika delar av ett möte och det präglar texternas innehåll.

Mötena inleddes med begynnelsesång, ett exempel på begynnelsesång är titelmelodin Så samlas vi ånyo här. Texten är skriven av Mauritz Sterner, en pionjär inom nykterhetsrörelsen som skrivit text till många av nykterhetsrörelsens sånger. Sterner var från början rallare och murare, men som så många andra i den tidiga nykterhetsrörelsen fick han intresse för studier och lyckades så småningom bli lärare, föreläsare och författare.

Vid möten välkomnades också nya medlemmar till organisationen genom en välkomstsång, ett exempel är Var välkommen envar med text av Leopold Budde och en melodi lånad från Bernhards Crusells tonsättning av Vikingabalk (Esaias Tegnér).

Efter att de nya medlemmarna avlagt sina nykterhetslöften var det dags för ännu en sång, intagningssången, som erinrade om löftets allvar. Exempel på intagningssånger är Vårt hedersord är givet och Glöm ej löftets helga timma, med text av ovan nämnde Mauritz Sterner. 

Bland sångerna på skivan finns också sånger för några olika förbund. Fram kamrater, fram går fanan är Godtemplarordens sång (IOGT), Som en ädel säd det gömdes hör till Nationaltemplarorden (NTO), Det sväller och sjuder i ungdomsvarmt blod blod är Godtemplarungdomens sång (SGU) och En gång i flydda tider är Blåbandsrörelsens sång. Den första är skriven av en viktig företrädare för nykterhetsrörelsen under tidigt 1900-tal, Johan Bergman. För mig är han mest betydelsefull som grundare av Nykterhetsvännernas Studenthem (Arken) i Uppsala där jag bor, men han var även senare professor, riksdagsman och studierektor inom IOGT. Melodin är hämtad från sången Hold the fort av väckelsekompositören Philip Paul Bliss. Den andra är skriven av legendariske wendelsbergsrektorn Justus Elgeskog, som även var ledarskribent i NTO:s tidning Ariel och ordensstudieledare inom NGTO och senare NTO. Många av hans dikter tonsattes liksom denna av hans fru Ninnie Elgeskog.

Värt att nämna bland skivans sånger är också den fina versionen av Om dagen är fördärvad, annars kallad Trots Allt! Från denna sång har min IOGT-NTO-förening hämtat sitt namn. Texten är skriven av socialisten och nykteristen Ture Nerman, troligen främst känd som antinazistisk tidningsman under andra världskriget. 

I sommarens soliga dagar är antagligen den av skivans sånger som är mest känd bland allmänheten idag. Texten är skriven av Gust E Johansson (Gej) som skrivit ett flertal texter till nykterhetssånger. Om denna sång kommer från nykterhetsrörelsen ursprungligen vet jag faktiskt inte, men den tycks i alla fall ha varit med i någon teateruppsättning inom NTO.

Skivan avslutas med sången Vill du våga en dust som nog är den som idag oftast sjungs inom IOGT-NTO-rörelsen. Texten är skriven av Johan Hellberg. Jag tror det är den Johan Hellberg som var målarmästare och riksdagsledamot från Torshälla. Han var aktiv inom både nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Melodin är lånad från Engelbrektsmarschen.

Fullständig låtlista:

Sida A

1. Fram, kamrater, fram går fanan (Godtemplarordens sång)

2. Vi vill bygga för kommande tider

3. Vårt hedersord är givet

4. Det bor sång på våra läppar

5. Så samlas vi ånyo här

6. Här är unga, käcka viljor (Lägervisa)

7. Löven de grönska (Spel-Olles gånglåt)

8. Det sväller och sjuder i ungdomsvarmt blod (Godtemplarungdomens sång)

9. Glöm ej löftets helga timma

10. Vem kan väl sitta tyst och still


Sida B

1. Var välkommen envar

2. Som en ädel säd det gömdes (Nationaltemplarorden)

3. Om dagen är fördärvad (Trots Allt!)

4. En gång i flydda tider (Blåbandsrörelsens sång)

5. Takt, takt, hållen takten

6. I sommarens soliga dagar

7. Bor jag under ljusa björkars skygd

8. Ut i morgonsolens glans (Sommarhemstrall)

9. Vill Du våga en dust?

Det stora julmust-testet 2013

Julen är snart här och julmusten flödar sedan över en månad tillbaka till glädje för mig och alla andra julmustfantaster. Julmust är väldigt gott, men har också en intressant och ärorik historia. Julmusten skapades nämligen med en nykterhetspolitisk ambition. Julmustens svenska skapare Harry Roberts ville skapa en alkoholfri måltidsdryck och lanserade musten 1910. I samband med och efter förbudsomröstningen 1922 fick musten sitt genombrott och blev en dryck med självklar plats vid svenska högtider, i synnerhet då vid jul.

Med denna stolta historia – vad passar då bättre att samla ett gäng nykterister för att testa det digra utbudet av julmust?

I måndags bjöd min UNF- och IOGT-NTO-förening 2010 Trots Allt! således in till en glögg- och julmustprovning. Julmusten har än idag en stark ställning vid julfiranden runt om i Sverige. På senare år har det dessutom skett en rejäl utveckling av "finmustar" som även kommer i lagrade versioner, med snygga flaskor och snygga etiketter. Julmusten är en dryck att räkna med!

Ett test av den här typen måste naturligtvis ske under kontrollerade former och med rigorösa förberedelser för att ge ett tillförlitligt resultat. Vi genomförde därför ett blindtest under ledning av statens kontrollant Lina Boberg. Av tekniska skäl kunde vi tyvärr inte genomföra en dubbelblind studie. För att varje must skulle presenteras anonymt och med lika förutsättningar kyldes samtliga under lika lång tid i samma kylskåp (kontrollerad temperatur +8 grader). Möjligen hade någon av julmustsorterna vunnit på en lägre temperatur, men förutsättningarna var samma för alla. Varje julmust presenterades anonymt uppslagen i en kanna. Kontrollanten lät varje julmust stå i en minut efter upphällning medan den tidigare musten presenterades för testdeltagarna.

Testdeltagarna var en blandad grupp på tolv personer som testade elva slumpvis utvalda julmustsorter. Efter att ha läst denna långa och befogade bakgrundsbeskrivning antar jag att ni nu är nyfikna på resultatet av vårt test. Vi kan sammanfatta det med att det blev jämt både i botten och i toppen, men klassikern Zeunerts julmust blev en relativt klar vinnare. Det var lite oväntat med tanke på att Zeunerts must är lagrad och att övriga lagrade sorter inte föll testdeltagarna i smaken. Det är värt att påpeka att de flesta som ogillade de lagrade mustsorterna gjorde det på grund deras smak och inte på grund av bristen på smak. Den som gillar romrussin-biten i Aladdin-asken bör kanske spana in Nygårdas romfatslagrade must trots att den fick överlägset sämst betyg i vårt test.

Här kommer hela listan. Varje deltagare betygsatte varje julmust på en skala från 0 till 7 och snittbetyget är det som ligger till grund för denna topplista.

1. Zeunerts julmust. (glasflaska) Betyg: 4,63

2. Vasa gammeldags julmust. Betyg: 4,25

3. Nygårda julmust. Betyg: 4,17

4. Herrljunga premium julmust (glasflaska). Betyg: 4,1

5. Grebbestad julmust (glasflaska). Betyg: 4,09

6. Apotekarnes julmust. Betyg: 4

7. Herrljunga julmust. Betyg: 3,64

8. ICA julmust. Betyg: 2,73

9. Nygårda julmust. Lagrad på ekfat. (glasflaska). Betyg: 2,27

10. Nygårda julmust. Lagrad på bourbonfat. (glasflaska). Betyg: 2,25

11. Nygårda julmust.  Lagrad på romfat. (glasflaska). Betyg: 1,09

Om du upplever att en julmustsort saknas på denna lista får du gärna skänka en motsvarande påskmust till föreningen så är det möjligt att vi genomför en provning av påskmust i vår. 

Att röka tobak (Visa för gossar)

Idag på jobbet på Skansen fick jag en bok av en kollega: Sjung – Sånger samlade och utgivna för N.G.T.O:s grundloger och ungdomsorganisationer. Boken är utgiven 1916 och innehåller många intressanta sånger. En handfull sjungs fortfarande idag, inom nykterhetsrörelsen eller i andra sammanhang, och ytterligare en del känns igen från andra gamla IOGT-sångböcker jag har bläddrat. De flesta är dock nya för mig. Jag fastnade särskilt för en fascinerande sång: Att röka tobak (Visa för gossar). Den visar att det uppenbarligen fanns en negativ syn på tobak inom N.G.T.O på den här tiden. Och att det fanns en del mindre sunda värderingar.

Att röka tobak (Visa för gossar)

Att röka tobak är ett bruk,
Ja visst, ja visst, ja visst.
Som har gjort mången gosse sjuk,
Ja visst, ja visst, ja visst.
Ty giftet in i blodet går,
Och hjärtfel ger i unga år,
Och då får hälsan banesår,
Ja visst, ja visst, ja visst.
 

Kolumbus över havet for,
Tra la, tra la, tra la.
Då såg han med förundran stor,
Tra la, tra la, tra la.
De röda indianerna
Gå kring med eld i munnarna
Och bolma rök ur näsorna
Tra la, tra la, tra la.
 

De vita ville härma dem,
Jaha, jaha, jaha.
De förde tobaksbruket hem,
Jaha, jaha, jaha.
Och så som vilden gjort förut,
Gör nu den vite utan prut.
"Förvildad" blir han själv till slut,
Jaha, jaha, jaha.
 

Nog mången anser fint och nätt,
Åhå, åhå, åhå.
Att röka sig en cigarett,
Åhå, åhå, åhå.
De göras i Amerika
Av skräp, som ingen där vill ha.
Att lura svensken går så bra.
Åhå, åhå, åhå.
 

Att stoppa snus i munnen in,
Å fy, å fy, å fy,
Det tyder på ett snuskigt sinn',
Å fy, å fy, å fy,
Den sig på hjärnan lägga plär,
Och mången nu på dårhus är,
Som hållit snusen allt för kär,
O ve, o ve, o ve!
 

Min kära gosse, tänk så här:
- Hurra, hurra, hurra. -
"Att bruka tobak skadligt är.
Hurra, hurra, hurra;
Nej, hellre jag min kassa spar,
Och så min hälsa haver kvar
Och lever frisk i all min dar,
Hurra, hurra, hurra!

Alkoholnormen reproducerar och förstärker andra normer

Idag lanserades IOGT-NTO:s nya kampanj Fyll livet som handlar om att lyfta fram att man kan fylla livet med annat än alkohol. Kampanjen kretsar kring seriestrippen med figurerna Ökenråttan och Vinballen.

Kampanjen har mött en hel del kritik. Jag är själv skeptisk till en del vi har sett idag, men eftersom kampanjen ska pågå åtminstone ett år tycker jag en del saker är svåra att ta ställning till nu.

Jag ska fokusera på den feministiska kritiken som går ut på att kampanjen reproducerar stereotypa könsroller. Jag upplever den dock, med förbehåll för att jag bara kan bedöma det lilla som jag har sett, som lite missriktad.

Det är väldigt olyckligt om kampanjen tolkas som en förstärkning av rådande stereotypa normer och eftersom det uppenbarligen sker har kampanjmakarna en del att fundera kring. Jag tolkar den emellertid tid inte så. Jag tänker mig att kampanjen lyfter upp flera normer och kritiserar hur de fungerar samt hur de samspelar.

Låt mig ta ett exempel:
I en seriestripp sms:ar Ökenråttan att hon är kåt. Sms:et går dock till hennes chef och det blir pinsamt.

Tolkning:
Dagens könsroller begränsar kvinnor när det gäller att ta initiativ till sex. Alkoholen används som en flyktväg ut ur stereotypa könsroller för under alkoholpåverkan accepterar samhället att vi (inom givna ramar) tänjer på våra könsroller. När alkohol blir en förutsättning för att göra saker "utanför normen" är det dock väldigt lätt att det blir fel på olika sätt.

Jag är för egen del övertygad om att olika normer måste bekämpas i ett sammanhang. Därför är det väldigt tråkigt om IOGT-NTO:s kampanj kommer stärka begränsande normer. Extra tråkigt är det eftersom som jag vet att det finns så många normkritiska och smarta människor inom just IOGT-NTO-rörelsen.

Ber om ursäkt för att denna text är snabbt ihopslängd på mobilen och därför kanske otydlig i någon del. Men jag kände verkligen behov att skriva.

Varför finns det ett drogproblem?

Bland intressanta böcker om droger i mina bokhyllor finns en bok som heter Slå tillbaka alkoholen! och som, föga förvånande, presenteras som en alkoholfientlig bok. Den är utgiven 1981 av RFHL och innehåller flera intressanta texter. En av dessa läsvärda texter heter De bakomliggande orsakerna och är skriven av Anders Johansson. Jag vill dela med mig av denna genom att publicera delar av den här på bloggen.

Jag har valt ut den del som handlar om förtryck i allmänhet och den del som handlar om den enskilde missbrukarens roll eftersom dessa är de mest intressanta. De andra delarna känns också mer daterade. De avsnitt som inte är med rör drogbrukets orsaker och handlar om "Marknadsekonomi för droger", "Kultur – ideologi – moral", "Tillgångens betydelse" och "Den sociala kontrollen", vilket kan vara intressant att veta för att förstå vad texten om den enskilde missbrukaren ibland syftar tillbaka på.

 

Varför finns det ett drogproblem?

På frågan varför det finns ett drogproblem i samhället svarar många att det har det alltid funnits. En vanlig metod i drogliberala kretsar är just att dra fram så antika exempel som möjligt. Särskilt vanligt är en glorifiering av drogernas ställning i andra kulturer, bland folk och kulturer i Indien, bland indianerna i Nordamerika och Sydamerika osv. Syftet med en sådan historisk relativism är att göra drogproblemet till en naturlag, till något som är knutet till "människans natur".

Sådana lösa spekulationer måste avvisas till förmån för analyser som sätter in bruket av droger i sitt historiska och politiska sammanhang. Det är först då vi kan komma fram till en riktig taktik och strategi för kampen mot droger. En kamp som har den "mänskliga naturen" som motståndare är ju dömd att misslyckas.

Den mest grundläggande förutsättningen för drogernas utbredning är förtrycket i samhället. Det är ytterst de ekonomiska, politiska och sociala ojämlikheterna i samhället som lägger förhållandena till rätta för flykten till droger.

Det mest i ögonfallande, när man försöker skaffa sig en helhetsbild av drogernas historia och utbredning i olika samhällen, är just hur förtryck och droger ständigt går hand i hand: Från den engelska kolonialismens förtryck av Kina och den internationella opiumhandeln på 1700- och 1800-talen över USA-imperialismens härjningar och inblandning i den internationella heroinhanteringen på 1950- och 60-talen till dagens militär- och fascistregimers produktion av och handel med knark. Från de härskandes neddrogning av folket med cannabis i Indien på 1700-talet över gin-flödet i England under mitten av 1700-talet och neddrogning av de utsugna arbetarna, särskilt de sämst lottade irländska immigranterna, med alkohol under industrialismens barndom i England och utbetalningen av en del av lönen i form av alkohol under motsvarande period i Sverige till vodkaförtrycket i dagens Polen.

Ockupanter, kolonialister, imperialister och inhemska förtryckare har ständigt stött och profiterat på droghanteringen. Därvidlag finns det ingen avgörande skillnad mellan narkotika och alkohol. Att reducera dessa sammanhang till en "gin-epidemi" i England på 1700-talets mitt, till en "opiumepidemi" i Kina på 1800-talet eller till en "vodkaepidemi" i dagens Polen är att avleda uppmärksamheten från de mest grundläggande orsakerna till missbrukets utbredning. Det är att avpolitisera drogfrågan.

Detta betyder inte att man skall sitta med armarna i kors och vänta på att drogfrågan löser sig av sig självt när vi får en annan typ av samhälle. Det betyder inte att vi kan rycka på axlarna åt drogbruket, därför att "det är hela jävla systemet det är fel på". Det vore ju att inte ta konsekvenserna av vår grundläggande syn på droger. För om vi anser att drogernas främsta uppgift är att hindra folk från att genomföra nödvändiga förändringar, så måste vi ju slå – och slå hårt – mot sådana hinder. Drogerna gör att människor inte förändrar verkligheten, utan bara sin upplevelse av den.

Inte heller handlar det om någon klar uppdelning mellan "vi och dom (som har drogproblem)". Vi lever alla i samma verklighet. Vi är också utsatta för drogkultur och drogpropaganda. Vi är också präglade av livsmönster och umgängesformer som är intimt förknippade med droger. Drogerna och drogkulturen är alltså i sig ett förtryck och ett hot, som inte automatiskt undanröjs genom facklig kamp, antiimperialistiskt arbete eller studier av marxismens klassiker eller var man nu hämtar näring åt sitt politiska engagemang. Drogfrågan är en säregen fråga, som kräver en särskild analys och en särskild strategi.

Tydliga exempel på hur förtrycket i ett land står i direkt förhållande till drogbruket finns t ex i Latinamerika, där kokablad delas ut till arbetarna, men givetvis finns det också en rad exempel att hämta ur den svenska arbetarklassens historia och genom att studera alkoholens roll i denna historia.

Men det finns också vantolkningar av dessa analyser. Ett mekaniskt sätt att se på förhållandet mellan förtryck och missbruk framställer individens förtryck under drogerna som ett oföränderligt förhållande, som något av en naturlag som inte går att rubba om man inte vänder upp och ned på hela det politiska systemet först. Sådan betraktelsesätt ligger naturligtvis fjärran från en positiv syn på människan, kollektivets och individens förmåga att ändra sina villkor – inte bara på sikt, utan också genom kamp här och nu. Den mekaniska synen på förhållandet mellan förtryck och missbruk leder till handlingsförlamning i den drogpolitiska kampen och kan även resultera i en accepterande hållning till missbruk – såväl individuellt som i samhälleligt perspektiv.

Att det inte råder något enkelt, mekaniskt, samband mellan förtryck och bruk av droger kan man se genom att granska exemplen ovan lite närmre. Det går nämligen även att finna exempel på nationer som är utsatta för ett extremt förtryck, men när drogproblemet ändå är av mycket ringa betydelse, t ex bland palestinierna. Där finns det starka sociala, politiska, religiösa och ekonomiska faktorer som påverkar drogsituationen. Följaktligen måste man även studera sådana faktorer.

(…)

Den enskilda missbrukaren

Ekonomi, kultur-ideologi-moral, tillgången och den sociala kontrollen förklarar varför drogförtrycket i ett samhälle sprider sig. Vi har med andra ord talat om drogerna i ett samhälleligt perspektiv.

Detta får man inte blanda samman med det individuella perspektivet. Vill man förstå varför en enskild individ blir missbrukare räcker det inte med att dra fram allmänna samhälleliga förhållanden som lägger förhållandens till rätta för missbruk. Detta är i och för sig det mest grundläggande, men stoppar man där kan resonemanget fungera som en ursäkt för att börja knarka. Det kan leda fram till väl mekaniska sätt att se på orsakerna till varför just han eller hon börjar knarka. Det kan bli ett sätt att frånta individen allt ansvar för sitt handlande och i värsta fall också från erkänna henne förmågan att bryta sitt drogberoende. Man kan ju faktiskt lägga av och få andra att lägga av utan att man först måste ha ändrat på alla de förhållanden som beskrivits tidigare. Däremot är det viktigt att se att drogfrågan i stort inte kan få någon slutgiltig lösning förrän dessa grundläggande förhållanden drastiskt har förändrats.

Man talar helt enkelt om olika nivåer när man talar om drogerna i samhället och när man talar om varför en enskild människa blir knarkare.

Därför kan man inte heller resonera omvänt. Man kan inte förklara drogproblemen i samhället utifrån den enskilde knarkarens bruk av droger, utifrån knarkarens drogberoende eller något liknande. Det blir ungefär som att förklara andra världskriget utifrån Hitlers maktbegär, det tyska folkets allmänna uselhet, att "kriget börjar i människans inre" eller något ditåt. Det grundläggande var naturligtvis att de mäktigaste krafterna i det tyska samhället stödde nazismens framväxt och att dessa krafter strävade efter nya marknader. Det är det grundläggande i förklaringen. På det individuella planet kan man naturligtvis ändå tala om att de som inte gjorde uppror mot nazismen förvandlades till redskap och till medlöpare. Det är ett ansvar som man aldrig kan slingra sig undan.

Kampen mot drogerna kan inte enbart rikta sig mot de grundläggande faktorerna som lägger förhållandena till rätta för missbruk. Drogpolitiska organisationer, folkliga massorganisationer och andra organisationer som arbetar för att mobilisera folk till att arbeta för bättre livsförhållanden måste givetvis även angripa den enskildes missbruk och förhindra att grannen, kamraten, arbetskompisen osv inte förvandlas till ett offer och till ett redskap i droghanteringen.

Visst är det en väsentlig skillnad mellan att använda illegala droger, att t ex handla och inneha hasch, och att använda alkohol. Men när det gäller den enskilde haschrökarens och den enskilde alkoholkonsumentens ursäkter för sitt bruk av droger, så är dessa ofta likartade. Det finns för båda grupperna en hel arsenal av ursäkter, allt från de stora filosofiska och politiska överbyggnaderna till det individualistiska  evangeliets grundparoller: "det är min ensak" och "varför skall jag behöva lida för att andra inte kan hålla måttan". Visst tjänar man sjaskiga herrar och profitörer genom att understödja haschkommersen, men även alkoholbruket understödjer ekonomiska och politiska intressen som profiterar på flyktbehov som skapas i ett samhälle byggt på förtryck. Har man insett att "det är hela jävla systemet det är fel på", så har man därför egentligen ryckt undan grunden för varje form av försvar för alkoholen – vare sig det rör sig om det måttliga eller omåttliga bruket.

Det är varken heroinisten, haschrökaren, alkoholisten eller myssuparen som är ansvarig för drogsituationen i samhället. Missbrukaren kan utan vidare ersättas med en ny. Det är förtryckarna, profitörerna, de som bestämmer över våra levnadsvillkor, de som reglerar tillgången på droger, som formar kulturen och kontrollerar massmedia, som marknadsför drogerna och den drogfixerade livsstilen som är de "oersättliga länkarna i drogkedjan".

Sedan hör det givetvis till saken att de hårdaste och mest effektiva slagen mot de olika länkarna i den kedjan riktar en nykter motståndare.

VÄGRA DROGER – DROGER PASSIVISERAR!

← Tidigare