Hur fan tänkte man?
Jag sitter och läser lite tidningarna som inte hunnits med på grund av hemtenta och trötthet och läser om att Mona Sahlin nu eventuellt har ändrat lite av sitt tidigare kategoriska avvisande vad gäller samarbete med Vänsterpartiet, fast ändå inte riktigt och Miljöpartiet menar naturligtvis att samarbete med V fortfarande inte är aktuellt. Epitetet splittrad opposition har sällan passat bättre.
Fotboll är inte min starka sida, men är inte detta som att börja andra halvlek med en 2-0 ledning och det första man gör är att släppa in ett självmål? Högeralliansen för en politik som folk inte gillar och har gång på gång klantat sig i avgörande frågor, vilket är en bakgrund till dagens opinionsläge. När Mona Sahlin ska formera oppositionen inför valet 2010 så börjar hon med att presentera hur S ska närma sig den politik folk inte gillar – och hon klantar sig dessutom rejält och tvingas delvis till reträtt.
Exakt vilka som vetat om vad eller vad som sagts internt i den socialdemokratiska ledningen före beslutet om utspelet med Miljöpartiet är förstås svårt att veta, men det verkar klart att avgörande frågor endast varit känt för en liten klick runt Mona Sahlin och att dessa uppenbart missbedömt medlemmarnas åsikter kraftigt. Hur de kunde göra en sådan missbedömning är dock svårt att förstå.
Mona Sahlin avfärdar helt samarbete med Vänsterpartiet och hennes skäl är att man inte ställer upp på nuvarande budgetregler med överskottsmål och utgiftstak. Hon har därför ställt en ändring av detta som ultimatum för fortsatta diskussioner. Det är mycket konstigt om fortsatta diskussioner inte är tänkbara enbart på grund av detta. Tidigare har man ju lyckats enas om många budgetar.
Dessutom är dagens budgetregler knappast huggna i sten och har inte funnits särskilt länge. Vänsterpartiet menar att dessa regler allvarligt försvårar möjligheterna till vänsterpolitik och poängen är att det finns många inom socialdemokratin och LO som delar denna åsikt eller som åtminstone är tveksamma till reglerna.
Då sticker det i ögonen att man, till synes utan några "ultimatum" om t.ex. arbetsmarknadspolitik, fördelningspolitik eller "friskolefanatism", fördjupar samarbetet med Miljöpartiet. Pratet om budgetregler och ansvarfullhet känns mest som svepskäl för att s-ledningen, eller åtminstone delar av den, och Mp inte ville ha med V i ett fördjupat samarbete.
Överhuvudtaget är det dumt att långt innan valet och med bristfällig förankring gå ut och så tydligt markera vilka man vill eller inte vill samarbeta med. Strategiskt riktigt i det här läget skulle ha varit att antingen fortsätta som tidigare utan några låsningar eller att tillsätta arbetsgrupper med alla tre partierna för att diskutera sig fram till förslag, som sedan kunnat behandlas på partiernas respektive kongresser. Först därefter skulle det vara läge att gå ut så hårt som Sahlin och språkrören har gjort. Dessutom hade det ju blivit lite demokratisk förankring också…
1 kommentar