Valfrihetens effekter

Förespråkarna för fritt skolval har främst lyft fram två effekter som valfrihetens fördelar. Den första handlar om att ökad konkurrens om elever leder till ökad kvalitet i skolan och den andra handlar om att möjligheten att välja ska minska segregationen.

Ökad kvalitet

Det fria skolvalet har funnits i Sverige under 20 år. Under denna period har vi sett hur svenska skolelevers resultat försämrats. Det kan ha flera olika orsaker, men den som hävdar att det fria skolvalet ökat kvaliteten i svensk skola har mycket att bevisa. Erfarenheterna talar snarare för att motsatt förhållande gäller.

Minskad segregation

Även på denna punkt har förespråkarna uppenbart fel. Den forskning som finns på området visar tvärtom att segregationen har ökat. Det är de elever som har mest resursstarka och engagerade föräldrar som väljer, medan de elever med mindre välbärgade föräldrar oftast går i den närmaste skolan.

Valfrihetsreformerna tycks inte ha haft positiva effekter på svensk skola, men kanske finns det ändå skäl för valfriheten? Det leder oss in på frågan om valfrihetens värde i sig.

Valfrihetens värde i sig

Vissa menar, ofta överbevisade vad gäller valfrihetens effekter, att valfriheten har ett värde i sig. Det måste dock ställas mot principen om en likvärdig skola för alla. Likvärdighet och valfrihet är två mål som drar åt olika håll eftersom behovet av valfrihet ökar ju större skillnad det är på alternativen – och tvärtom.

Möjlighet att välja alternativ pedagogik eller alternativ filosofi

Många lyfter fram intresset att välja skola efter vilken pedagogik som passar en bäst eller efter en viss världsåskådning. Föräldrarnas kompetens att bedöma vilken pedagogik som passar deras barn bäst kan dock diskuteras – någon kanske dristar sig till att tänka att pedagogiska experter, t.ex. lärare, bör bedöma detta.¹ Att låta föräldrarna välja skola åt barnet efter sin egen världsåskådning är inte heller oproblematiskt. I värsta fall är det skolor som avskärmar eleverna från information som föräldrarna ogillar. Vi är nog många som hellre ser skolan som en plats där elever med olika bakgrund, religion, filosofi, etc. kan mötas.

Det starkaste argumentet mot "alternativ-tanken" är väl emellertid att den har väldigt lite med verkligheten att göra. Den stora majoriteten av friskolor är inte föräldrakooperativ eller center för alternativ pedagogik, utan stora vinstdrivande koncerner med många skolor. Marknadsföringen är det som skiljer, inte pedagogiskt innehåll. 

Möjligheten att välja en bättre skola

Om vi på allvar lyfter fram värdet av att välja en bättre skola innebär det att vi samtidigt accepterar att vissa skolor är sämre. Och att engagerade (och i praktiken resursstarka) föräldrar ska kunna välja bort dem. Det innebär att vi förkastar tanken på en likvärdig skola för alla där barn med olika bakgrund kan mötas. Det kan vi förstås göra, men inte om vi ser ett värde i denna tanke.

Slutsats

Det fria skolvalet tycks inte ha haft gynnsamma effekter på svensk skola såvitt gäller kvalitet eller integration. Valfrihetens egenvärde är svårt att försvara utan att samtidigt förespråka segregation och en mindre likvärdig utbildning.

Lästips:

Skolvalet används för att undvika underprivilegierade 

1. I en konkurrensutsatt skola tenderar lärare och rektorer att förespråka sin egen skola. Skolorna har ett kunskapsövertag gentemot "kunderna"

Nedanstående lek kan vid ett första försök att förklara reglerna framstå som förvirrande och målet är oklart, men det "tokroliga" är alltså att man får ett botemedel som inte passar till en sjukdom! Utöver detta kan vi konstatera att SGU:arna för i tiden tycks ha haft en väldigt bred definition av vad sjukdom är och en okonventionell syn på botemedel.

Sjukdomar och botemedel.

Alla deltagarena sitta runt rummet i stor ring. Var och en viskar till sin högra granne en sjukdom (huvudvärk, dåligt humör, liktorn på högra lilltån, kärlekskrank, svartsjuk o. s. v.) Denne viskar tillbaka ett botemedel (lägg på ett kallt omslag, gå en månskenstur tillsammans med – -, sluta upp med det myckna kaffedrickandet o. s. v.)

Sedan alla fått såväl sjukdom som botemedel, börjar leken.

För att få till stora överraskningar bör den ej gå i någon viss ordning, utan den, som är sjuk, får ta botemedel från vem som helst i sällskapet.

T. ex. Anna B.: "Om jag skulle få ont av svartsjuka, vad skulle jag då göra, Per?"

Per avger då det råd han fått t. ex. "Ta' in två teskedar ricinolja!"

Leken fortgår till dess alla fått botemedel för sin sjukdom.

En låt till journalister i #drev68

En låt till den borgerliga regeringen

Fria på  narri.

Lika många gossar och flickor samt en dörrvakt. Gossarne i ett rum, flickorna i ett annat, dörren mellan de båda rummen stängd.

Flickorna komma överens om, vilken av gossarne var och en skall få till make.

Gossarne komma in en och en i sänder för att fria.

Gossen går fram och bugar sig för en flicka. Är det då den rätta flickan, niger hon och bjuder honom att taga plats bredvid sig.

I motsatt fall gör hon en avvärjande rörelse med händerna, och han får gå ut igen.

Leken fortsättes till dess alla gossarna fått var sin rätta maka. Stundom ombytas rollerna och det blir skottårsfrieri d. v. s. flickorna komma in och fria.

 

Leken kan även försiggå så att, sedan flickorna bestämt, vilken gosse var och en skall ha, komma alla gossarna in på en gång och sätta sig var och en bredvid sin flicka.

Den som kommit på rätt plats, får stanna kvar, under det att alla de andra får gå ut igen och ånyo försöka sin lycka.

Sitta på understol.

En av sällskapet sitter på "understolen" mitt i rummet, och har liknat sig vid "En gammal hatt, en ros – en tupp" eller något dylikt.

En person går omkring bland de närvarande och insamlar tyst och stilla "undren" d. v. s. vad var och en tänker eller undrar om den, som sitter på understol.

Då allt är färdigt går han fram till den som sitter på understolen och säger: "Somliga undrar så och somliga undrar så men en undran går över alla andra".

Han redogör så för vad de närvarande undrat, utan att nämna namn naturligtvis.

Den, som sitter på understol, nämner vilken undran han tycker minst om, och dess upphovsman får nu sitta på understol och den, som suttit på understol, får gå omkring och uppsamla undren.

Byta namn.

De lekande sitta två och två runt om i rummet. De två, som sitta tillsammans, byta namn. Karl heter Brita, Britas namn blir Karl o. s. v.

En, som är "udda", ropar till sig sin maka. Den som då blir övergiven, får i sin ordning ropa o. s. v.

För att få mera fart och uppmärksamhet i leken brukar ofta anordnas en "skampall" mitt på golvet. Den, som sitter på skampallen, äger rätt att, när helst det ropas, skynda sig till den tomma platsen. Den framropade får ta plats på skampallen.

Ropar någon det namn, som skampallens ägare för tillfället har, måste de båda byta plats, och den som ropade får sitta på skampall.

Variation: Makarne (de bägge som sitta tillsammans) kunna hindra skilsmässan genom att fort säga den uppropades namn  tre gånger. T. ex. Anna och Ernst sitta som par. Ernst ropas. –  "Ernst, Ernst, Ernst" säger Anna. Hinner hon göra detta, innan Ernst reser sig från sin plats, måste han stanna kvar.

Lekes leken på detta senare sätt, bör skampall ej användas. 

Jag tycker att han beskriver nykterheten på ett väldigt fint och självklart sätt.

Du får gott om tid
Du får gott om pengar
Du får bättre hälsa
Du blir piggare
Du blir gladare
Ditt kärleksliv förbättras
Det är en av de få saker som det inte finns någon baksida med.
Det myntet har bara framsidor.

Här finns hela klippet (De börjar att prata om alkohol efter cirka 4:30)

I tisdags genomförde IOGT-NTO tillsammans med FMN och KRIS en ljusmanifestation för att hedra narkotikans offer. Varje år dör ca 300 personer i Sverige av narkotika och deras anhöriga drabbas naturligtvis hårt. Jag var ansvarig för manifestationen från IOGT-NTO:s sida och jag tycker att den blev mycket lyckad.

I veckan kom också resultatet från IOGT-NTO:s värvarsatsning i oktober. Jag är stolt och glad över att Uppsala var ett av de distrikt som nådde sina värvarmål. Det räcker dock inte. Vi ska bli ännu fler och synas ännu mer!

Nästa vecka kör vi Drogkampen, en frågetävling för kommunpolitiker, i Älvkarleby kommun och Heby kommun.

Men först blir det lite semester i Budapest.

Kampen går vidare! Tillsammans gör vi Uppsala, Sverige och världen nyktrare!

Vi vet emellertid genom forskning att de som blir bjudna på alkohol hemma tenderar att ha en högre alkoholkonsumtion och löper högre risk att drabbas av alkoholrelaterade skador och olyckor. Trots att vi vet detta, och trots att de flesta föräldrar antagligen fått höra det på något föräldramöte, så är det folk som rycker ut för att försvara "rätten" att servera alkohol till barn och ungdomar.

Försvaret förs i allmänhet enligt tre olika försvarslinjer, som delvis går in i varandra och oftast använts samtidigt.

1) Forskningen är felaktig

Det är naturligtvis rimligt att ifrågasätta forskningen utifrån metod eller liknande. Det är emellertid få som använder denna invändning, i alla fall om man inte räknar de som använder någon av kommande två försvarslinjer som argument för ifrågasättandet.

2) "Sunt förnuft"

När någon använder "sunt förnuft" för att ifrågasätta forskning kan man vara ganska säker på att det inte handlar om sunt förnuft, utan just "sunt förnuft". Det vill säga att man av olika anledningar inte väl överge sina invanda ståndpunkter, men egentligen inte har några bra argument för sin sak.

Sunt förnuft vore ju naturligtvis att tro på den forskning som finns, medan "sunt förnuft" är en tandlös invändning för att fortsätta tro på motsatsen.

3) Anekdotisk bevisföring

"Det är möjligt att forskningen säger att alkohol är skadligt, men min mosters fasters bror blev 100 år trots att han var full jämt" är ett typiskt exempel på anekdotisk bevisföring.

Det är då man lyfter fram killen med nyktra föräldrar som blev alkoholist eller tjejen som började dricka när hon var fjorton, men sedan drack mycket måttligt.

Det är klart att det finns personer som lyckas mot alla odds, men det fortfarande lättare att lyckas om man har goda förutsättningar. Undantaget som bekräftar regeln innebär inte att man ska upphäva regeln, utan tvärtom att regeln är sann. Anekdotisk bevisföring blir därför just bara en anekdot som enbart säger något om just det enskilda fallet. En regel bör bygga på vad vi vet gäller generellt.

Varför?

Varför är det så många föräldrar eller andra vuxna som lägger kraft på att försöka försvara att bjuda barn på alkohol? Det finns naturligtvis ett ekonomiskt intresse som önskar att barn fostras till trogna alkoholkunder, men de som hörs i debatten är oftast helt vanliga föräldrar. Varför denna ovilja att ta till sig forskningen? Varför är det så viktigt att bjuda barn på alkohol?

Det är en svår fråga att svara på. Många känner sig säkert villrådiga och osäkra, eftersom alkoholkulturen ser ut som den gör och barnen kanske själva efterfrågar alkohol. Barn ser hur alkoholen presenteras som en del av vuxenlivet och vill verka mer vuxna. Då är det viktigt att föräldrarna tar sitt vuxen ansvar och vågar sätta ner foten. Inget barn gynnas av en "låt gå"-vuxen eller kompisvuxen och alla barn försöker testa gränser.

Det finns faktiskt andra motiv också. Vissa föräldrar provoceras av barn som väljer bort alkohol, oroas om barnen stannar hemma istället för att gå på fyllefest och som tycker det vore besvärande om deras barn inte vill att det serveras alkohol på studenten. De kan vara både oskyldigt och oreflekterat, men det finns en föreställning om vad som är det "normala".

Barn fostras in i alkoholkulturen för att föräldrarna inte vill sticka ut och för att föräldrarna inte vågar fundera över sitt eget förhållande till alkohol.

Läs också Anna Carlstedts kommentar.