Via Egon Frid (v) ser jag att Vänsterpartiet idag skickat ut ett pressmeddelande om gårdsförsäljning av alkohol. Egon Frid har låtit Riksdagens Utredningstjänst (RUT) analysera rättsläget kring gårdsförsäljning av alkohol och de kommer föga förvånande fram till att EG-rätten inte ger något stöd för gårdsförsäljning av alkohol. Ett tillåtande av gårdsförsäljning skulle därmed äventyra Systembolagets monopol.

Det svar som Christoffer Fjellner fått från ansvarige kommissionären är enligt RUT inte tillförlitligt eller uttömmande, vilket är något jag själv hävdat i olika debatter på nätet. Neelie Kroes svar är helt enkelt väldigt kort och det är svårt att förstå vad hon grundar sin ståndpunkt på.

Det finns ingen anledning att förledas av landsbygdromantiken och riskera alkoholmonopolet genom att tillåta gårdsförsäljning!

Uppdatering!
Fler som skrivit om detta:
Anna Carlstedt | I rörelse | Robert Damberg 

Tidigare blogginlägg om detta:
It’s the monopoly, stupid!
Varför monopol?
Några länkar 090926
Några länkar 090915

"Företrädare för Parken i Köpenhamn och det danska fotbollsförbundet DBU ser inget samband mellan alkohol och incidenten för två år sedan, då en åskådare rusade in på planen och attackerade domaren."

Sydsvenskan skriver om att alkoholdrickande i samband med fotboll återigen prioriteras framför säkerheten och säkert framför många potentiella besökares trivsel. Tråkigt att alkohol och idrott så ofta anses höra ihop.

I Finland kan den som dricker alkohol på offentlig plats nu tvingas böta 20 euro. Kanske rätt väg att gå? I Sverige känns det ofta som att regler om förbud mot drickande på offentlig plats inte upprätthålls.

Riksdagsledamoten Ann-Charlotte Hammar Johnsson (m) har med en mycket märklig insändare i Helsingborgs Dagblad där hon tycks mena att äldreboenden ska få tillstånd att servera alkohol. Jag förstår inte alls hur det ska fungera med förvaring eller ansvar. Själv har jag jobbat på äldreboende några somrar nu och aldrig upplevt att det skulle vara något problem med dagens regler, som innebär att de äldre själva eller genom ombud kan handla alkohol om de vill dricka.

Det har kommit igång en ordentlig debatt om gårdsförsäljning av alkohol på sista tiden. Alkohollagsutredningen valde att inte föreslå att göra gårdsförsäljning tillåten och en del, inte minst alkoholindustrin, är förstås missnöjda med detta.

De som förespråkar gårdsförsäljning vill helst inte prata folkhälsa eller alkoholpolitik. Istället vill de prata om landsbygdsutveckling, jordbruk, turism, osv. Det räcker dock att skrapa på ytan för att se att frågan om gårdsförsäljning handlar om alkoholmonopolet. Det är samma skiljelinje som i alla debatter om alkoholmonopol. En skiljelinje mellan oss som prioriterar folkhälsan och de som prioriterar producenters möjlighet att göra vinst och konkurrens. Detta är i detta klassiska alkoholpolitiska perspektiv som vi måste se och förstå frågan om gårdsförsäljning av alkohol.

Den svenska alkoholpolitiken bygger på att begränsa tillgängligheten genom ett detaljhandelsmonopol som förhindrar att vinstintresse styr försäljningen alkohol. Skälet till detta är att begränsad tillgänglighet innebär mindre konsumtion och därmed mindre skador än en fri marknad.

Gårdsförsäljning av alkohol innebär ett tydligt avsteg från denna grundläggande princip i alkoholpolitiken. Gårdsförsäljning innebär vinstintresse i alkoholhanteringen och ökad tillgänglighet på alkohol. Gårdsförsäljning innebär en prioritering av producenternas intresse av ökad försäljning framför folkhälsoskäl.

Frågan om gårdsförsäljning är alltså samma fråga som frågan om monopolet. Denna är bara klädd i en ny språkdräkt och landsbygdsromantik. Samma argument går ju att tillämpa på andra områden. För visst skulle en möjlighet att sälja alkohol vara till fördel för ICA-handlare på landsbygden? Kanske skulle alkoholförsäljning på bensinstationer stoppa "mackdöden" på landsbygden?

De som är emot alkoholmonopol kommer alltid tycka att gårdsförsäljning är en fin idé. Vi som är för monopolet måste inse att det inte är det.

Andra som bloggat bra om detta:
Vidar | Anna | Peter | Robert

Imorgon börjar det, allvaret. Då är det dags att dra igång ännu än termin på juristprogrammet. En termin som har förutsättningar att bli den tråkigaste hittills. Om man ska se det positivt har jag dock haft en riktigt bra sommar sett så här i bakspegeln. Jag har jobbat lite, jag har slappat lite, träffat trevliga vänner och gjort några roliga utflykter. Dessutom har jag hunnit med två resor till Skåne och varit där totalt nästan två veckor. Och så förstås, kongressen.

Sammantaget en riktigt bra sommar som gått riktigt fort. Så mycket bloggande har det inte blivit, men jag tänkte försöka ändra på det nu. Bloggandet är inget självändamål och jag för utlopp för mycket av mitt behov att skriva av mig och kommunicera genom t.ex. twitter, men ganska ofta känner jag att jag vill ta mig tid att skriva en något längre text. Nu ska jag försöka ta mig den tiden lite oftare.

Det finns två faktorer som är överlägset tydligast när det gäller att avgöra om någon kommer att begå ett våldsbrott. Det ena är alkohol, vid ungefär 8 av 10 våldsbrott är gärningsmannen alkoholpåverkad och det finns forskning som visar att risken att en person begår våldsbrott är 13 gånger högre om denne är alkoholpåverkad. Alkoholen påverkar hjärnan och gör att våra normala spärrar släpper. Alkohol är därför en totalt nödvändig ingrediens i de allra flesta fall av våld.

Den andra utslagsgivande faktorn är kön, män begår nämligen ungefär 9 av 10 våldsbrott. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att män använder våld och jag tror inte heller att det är något förutbestämt. Det handlar om hur vi ser på manlighet och vilka könsroller vi har i samhället. Vilka beteenden uppmuntras respektive fördöms och hur skiljer sig detta när det gäller pojkar och flickor. Pojkar, killar och män tillåts vara och ibland även uppmuntras att vara tuffare, mer utåtagerande och råare.

Dessa faktorer kan och bör även ses tillsammans. Det är inte bara män som slåss, det är allt som oftast alkoholpåverkade män som slåss. Alkoholen samverkar med våra könsroller och förstärker könsrollerna.  I den manliga normen ingår även ett mer destruktivt förhållande till alkoholen.

Det bästa vi kan göra för att minska våldet i samhället är alltså att arbeta för ökad jämställdhet och minskad alkoholkonsumtionen. Jämställdhet är inte en kvinnofråga utan en samhällsfråga, vilket innebär att vi även måste fokusera på män och manlighet. Alkohol är inte ett individproblem utan ett samhällsproblem, vilket innebär att vi måste fokusera på den totala konsumtionen.

Om alkohol, våld och män handlade gårdagens Debatt i SVT. Det utvecklade sig emellertid till att i princip bara handla om alkohol. I helgen granskade dessutom radioprogrammet Kaliber kopplingen mellan alkohol och våld. Om alkovåld handlar även IOGT-NTO:s kampanj inför Folknykterhetens vecka, som du kan läsa mer om här.

Läs Gudrun Schymans debattartikel i ämnet på SVT:s hemsida.

Andra som bloggar om detta:
I rörelse | I rörelse 2 | Schlaug | maiburogu.se

Tekniken ger fantastiska nya möjligheter att komma åt gratisgenerationen!

Läs mer på Badlands hyena. Fantastiskt roligt!

Demokrati är inte EU:s starkaste gren.

 "Att Ebba inte valde en mera robust stövel beror sannolikt på att en sådan i regel är ful och ungdomar därför inte vill ha en sådan."

Ett ypperligt exempel på klarsynt juridisk argumentation!

Bättre sent en aldrig. Nu finns det en kampanjsida om Lissabonfördraget där det går att maila alla socialdemokratiska riksdagsledamöter. Imorgon röstar riksdagen, men kanske kan några socialdemokrater ta sitt förnuft till fånga och invänta utredningen om den svenska modellen.

Här!

IPRED är på tapeten nu. Lagförslaget som populärt kallas för piratjägarlagen. Jag tycker att det är något olyckligt att den kallas så eftersom det inte lyfter fram lagens största problem. Kanske borde den kallas "privatspanarlagen" eller "privatpolislagen" istället?

SvD skriver att många läsare tagit ställning för lagen. Egentligen har de dock troligen bara tagit ställningen till ena delen av lagen, dvs. den del som handlar om i fall man tycker att fildelning av upphovsrättskyddat material ska vara olagligt eller ej. Det går att argumentera för och det går att argumentera emot. För egen del ser jag det som oerhört svårt att upprätthålla en sådan lagstiftning utan att kränka människors integritet och sätta rättsäkerheten ur spel.

Det är just rättsäkerhets aspekten som den andra, principiellt viktigare, delen av lagen handlar och jag tror att det är detta som människor har missat. Oavsett hur man ställer sig till upphovsrätt och fildelning bör man nämligen vara emot lagförslaget.

Lagförslaget ger nämligen om det genomförs en privat industri möjlighet att agera polis. Skiv- och filmbolag kommer då kunna begära ut personuppgifterna bakom ett visst IP-nummer av en internetoperatör. Personen som står på abonemanget kan sedan skrämmas att betala pengar till bolagen eller i de fall då personen vågar ta strid bli stämd. Skadeståndsfrågan prövas i en civildomstol, vilket innebär betydligt lägre beviskrav och att den som förlorar får stå för hela motpartens rättegångskostnader.

Att ge privata intressen polisiära uppgifter är inte rättsäkert. Att vara emot IPRED-förslaget handlar inte om att vi ska skydda "tjuvar", det handlar om att välja rättsäkerhet framför godtycke.

Tidigare bloggat om "privatpolislagen":

Okunnigheten har fått ett nytt ansikte

Grundlagsutredningen ska lägga fram sitt förslag den 31 december, men SvD skriver redan nu en del om förslagen.

Det positiva är att utredningen, om man ska tro SvD, inte kommer att föreslå inrättandet av en författningsdomstol. Sverige behöver inte överföra mer makt till jurister och vi behöver inte en domstol som står över riksdagen och riskerar att politiseras. Däremot vill utredningen avskaffa det så kallade uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap 14 § regeringsformen, som delvis berör samma fråga eftersom detta idag förhindrar domstolar från att åsidosätta lagar som de anser strider mot grundlagen om det inte är uppebart att så är fallet.

Slopandet av uppenbarhetsrekvisitet innebär dock att alla domstolar i Sverige får lättare att underkänna lagar fattade i demokratisk ordning och detta kan bli problematiskt. Det beror förstås på hur domstolarna väljer att utnyttja denna möjlighet och hur förslaget exakt kommer att utformas.

Artikeln handlar också om personvalet, vilket märkligt nog lyfts fram som det viktigaste beskedet. Förändringen är emellertid relativt måttlig och innebär ett kompromissförslag om att sänka spärren från 8 till 5 procent när det gäller riksdagsval. Det känns inte så revolutionerande. Själv är jag kluven till personval då de leder till att personen riskerar att sättas framför de politiska frågorna och att pengar och andra förutsättningar för att driva en egen kampanj får större betydelse. Samtidigt finns det positiva sidor, som att det väljarna kan påverka utformningen av partiernas listor och att riksdagsledamöternas förankring kan bli starkare.

Det finns en rad andra förändringar som verkar klara, men har inget att skriva om dessa för tillfället. Däremot tycker jag att det är tråkigt och ointressant att utredningen inte kan ta tag i de verkligt intressanta författningsfrågorna. Dels är man förhindrade att diskutera kungens roll, men självklart bör vi införa demokrati fullt ut och en diskussion kring hur det skulle kunna se ut hade varit intressant.

Den andra frågan, som vad det verkar inte kommer att vara med, handlar om svensk grundlags förhållande till EU och EG-rätten. Sverige borde sätta ner foten när det gäller att svensk grundlag ska gälla i Sverige och inte är något som EG-domstolen med stöd i fördraget eventuellt ska kunna köra över.

Jag tittade nyss på Debatt från i torsdags där den nya lag som ska göra det möjligt för nöjesindustrin att agera poliser, den så kallade IPRED-lagen, diskuterades. Efter att ha hört en hel del om debatten blev jag tvungen att se den för att skaffa mig en egen uppfattning.

Det var faktiskt värre än väntat. Efter det här kan man definitivt säga att okunnigheten fått ett nytt ansikte i Johan Pehrson i alla fall. Okunnighet är förresten en välvillig tolkning. Det går ju också att tolka det som att han tror att tittarna är idioter. Jämförelsen mellan att sno en gräsklippare och fildelning är skrattretande. Jag kan tycka att en jurist borde förstå skillnaden mellan äganderätt och upphovsrätt…

Det verkliga problemet, som Johan inte verkar vilja diskutera, är ju att det är ett stort ingrepp i rättsäkerheten att låta privata intressen få agera poliser och att vanliga människor kommer ha svårt att våga driva sin sak i en civilprocess och ha en chans att vinna mot multinationella företag. Lägg därtill alla bevisproblem kopplade till trådlösa nätverk och liknande.

I övrigt ska jag inte kommentera debatten mer, för det finns redan otroligt mycket skrivit på nätet redan. Rick Falkvinge har till exempel skrivit ett bra inlägg om politikernas okunnighet.

Men se debatten och förfasas! De mer sansade debattörerna vinner dock dessbättre debatten och Christian Engström (pp) imponerar på mig ännu en gång. Även Kalle Larsson (v) gör en bra insats.

Den här lagen blir bara ett slag i luften när det gäller att komma åt fildelningen i stort, men kan drabba enskilda hårt om den genomförs. Även totalt oskyldiga enskilda.

Jag sitter med en hemtenta nu som vi fick ut klockan 12 idag, men som jag känner att det är sjukt svår att komma igång och svårt att hitta en lämplig struktur på själva svaret och vägen dit. Det är mycket roligare att till exempel kolla på TV eller sitta vid datorn.

Dessutom är uppgiften i sig riktigt tråkig. Jag vill ha lite intellektuell utmaning och behöva ta ställning till ett intressant rättsligt problem, men den här hemtentan handlar snarare om att leta fram rätt lagrum och skriva ner dessa. Ungefär som våra salstentor brukar se ut och de är inte heller särskilt roliga. Dessutom är som sagt strukturen svår. Det riktigt svår är ju att veta vad läraren egentligen är ute efter och vilken tråd det är bäst att börja att dra i.

Jag är lite orolig för att hur detta ska. Inte för att hemtentan verkar särskilt svår, men för att jag lider en extrem brist på motivation för att ta tag i det här…

Blondinbella tycker att man måste få ta ett glas vin ibland om man är 17 år. Det finns det nog en hel del 17 åringar som tycker så och även en hel del föräldrar till 17 åringar tycker så.

Gränsen för att dricka köpa alkohol är 18 år i Sverige. Alkoholkulturen är dock otroligt stark och alkohol beskrivs och upplevs som en naturlig del i att vara vuxen. Något nödvändigt. För om man inte dricker alkohol är man ju ett UFO. Så länge vuxenvärlden sätter likatecken mellan vuxen och alkohol så kommer många 17 åringar som känner sig vuxna eller vill vara vuxna att dricka alkohol. Och många 16 åringar, 15 åringar och 14 åringar också.

Det finns till och med vuxna som bjuder sina barn på alkohol hemma utan att de ber om det, men för att de "tycker synd om dem". "Det är klart att pågen kan få ett glas vin, han är ju 16 år". Vuxna som inte dricker upplevs som avvikande och ibland som ett hot. Kanske bara för att de är nyktra. Kanske för att de kan få en att reflektera över sitt eget drickande. Säkerligen kan äldre barn upplevas på samma sätt. Som någon som man borde trycka in i (den falska) gemenskapen.

Dubbelmoralen kan knappast vara större än när föräldrar bjuder sina barn på alkohol eller sticker till dem en flaska vin samtidigt som de oroar sig över t.ex. våld och droger (alkohol kan förstås inte vara en farlig drog, för den använder ju föräldern själv…) Är det något vi vet så är det att alkoholdrickande ökar risken för att utsättas för våld eller att prova narkotika.

Bakom varje tonårsfylla finns det en vuxen och det är oftast en förälder som tänkt att just deras son eller dotter är väldigt ordentlig eller kanske "om jag ger honom en flaska vin så vet jag i alla fall vad han dricker".

17 åringar behöver inte vara mogna nog att ta ansvar för allt, men föräldrar måste våga ta sitt vuxenansvar!

För övrigt är det förstås absurt att det är lagligt att som förälder bjuda sina minderåriga barn på alkohol.

I veckan har vi haft vårt sista seminarium och det innebär att vi nu ska börja att läsa familjerätt, vilket ska bli väldigt intressant. Den mest uppmärksammade och omdebatterade familjerättsliga just nu är förstås könsneutrala äktenskap. Idag är emellertid frågan inte direkt om, utan snarare när och hur vi kommer att få könsneutrala äktenskap.

Samtliga riksdagspartier förutom Kristdemokraterna är idag för en könsneutral lagstiftning och om inte enighet inom regeringen uppnås kommer det säkerligen gå att skapa en majoritet med enskilda borgerliga riksdagsledamöter och oppositionen, något som regeringen inklusive Kristdemokraterna naturligtvis är medvetna om.

Det senaste förslaget som rapporterades om häromveckan innebär att i en ny könsneutral lagstiftning byta ut begreppet "äktenskap" mot det mindre laddade och mer neutrala "giftermål". Det kan tyckas som en bra kompromiss, men för egen del tycker jag snarare att det är larvigt. I praktiken blir ju det ju ingen skillnad ur rättslig synpunkt. En viktig skillnad är dock den att man "slänger ett köttben" till alla de som motarbetar homosexuella och som med ordets hjälp kan prata om tiden då det fanns "riktiga äktenskap". Onödigt och poänglöst.

En annan debatt som tagit fart handlar om något betydligt intressantare, nämligen varför myndighetsutövning överhuvudtaget ska utföras av trossamfund. Det nuvarande förslaget innebär att kyrkor och andra trossamfund får behålla vigselrätten och det blir upp till varje vigselrättare att avgöra om han eller hon vill viga par av samma kön. En sådan lösning innebär att många av dagens diskrimineringsproblem kvarstår.

Såväl "extrema" Pingströrelsen (och flera andra samfund) som RFSU är överens om att ett civilrättsligt äktenskap administrerat av staten är en bättre lösning, som bättre förhindrar diskriminerade myndighetsövning och upprätthåller religionsfriheten.

Jag tycker slutsatsen känns rimlig ur en religiös synvinkel, för det kan väl knappast vara lagstiftningen eller vigselrätten i juridisk mening som gud bryr sig om, utan själva cermonin där två människor, inför gud, lovar att leva tillsammans.

Svenska kyrkan är emellertid inte ett dugg intresserade av att lämna ifrån sig vigselrätten och man kan ju undra varför åsikten skiljer sig jämfört med flera frikyrkors. Det borde ju rimligen inte handla om teologiska hänsyn, om man nu inte tror att det gud intresserar sig för är lagstiftningen i sig.

Jag tror snarare att det handlar om att Svenska kyrkan fortfarande lever med en självbild som statskyrka och att myndighetsutövningen innebär makt och ses som viktig för att bevara kyrkans ställning.

Det är mindre intressant för frikyrkor som pingskyrkan, där människor alltid valt att gifta sig i just en pingstkyrka på grund av övertygelse och med största sannolikhet kommer att välja en religiös cermoni i pingstkyrkan även i fortsättningen. Svenska kyrkan har däremot många "slentrianvigslar", med människor som väljer kyrkorummet för sin vigsel till stor del av estetiska skäl, av praktiska skäl eller för att det är tradition.

Rädslan hos Svenska kyrkan är att det ska bli mindre "självklart" med bröllop i kyrkan om vigselrätten går förlorad. Möjligen är rädslan befogad, men frågan är varför det är så viktigt att behålla dessa viglsar och hur gud ser på det?

En invändning mot borttagande av vigselrätten för trossamfunden skulle väl vara att de kan fortsätta att diskriminera homosexuella, men de kan de faktiskt i religionsfrihetens namn oavsett vilken väg vi väljer. Och även om vi skulle kunna tvinga samfunden att viga samkönade par så kan vi aldrig lagstifta bort att det är jobbigt att vara öppet homosexuell inom t.ex. Pingstkyrkan. Däremot kommer dessbättre samhällsutvecklingen leda till att de som diskriminerar homosexuella blir allt färre.