Ännu en helg avklarad. Veckorna går otroligt fort när det är så mycket att göra och helgerna tar slut alldeles för fort. Igår var det dags för den av IOGT-NTO-distriktet anordnade Inspirationsdagen. Min uppgift för dagen var att ansvara för Vit jul-aktivitet på stan. Precis som förra året bjöd vi på glögg och pepparkakor och berättade om Vit jul-kampanjen.
Det kändes väldigt lyckat, även om det tyvärr inte var så många av kursdeltagarna som medverkade. Vit jul känns precis som förra året som en väldigt rolig kampanj att jobba med och som tas emot väldigt positivt av alla man träffar. Det var många positiva kommentarer, flera lite längre trevliga och givande samtal och en hel del underskrivna kontrakt. Jag är mer nöjd med min egen insats i år än de gånger vi var på stan förra året och kände mig mer varm i kläderna direkt.
Därefter hann jag med att gå på en av de inspirerande föreläsningarna. Det var Per-Åke Andersson från III som pratade om alkohol som utvecklingshinder och institutets arbete. Det var som utlovat en inspirerande och dessutom intressant föreläsning, även om jag ofta tycker att det internationella arbetet känns svårövergripbart och lite hopplöst.
Kvällen avslutades med en god middag och kvällsunderhållning, som jag med cirka 10 minuters varsel blev inkallad att hjälpa till med. Vi körde helt enkelt Drogkampen med deltagarna och jag tycker det gick ganska bra, även om jag var mer nöjd med kvällen med kommunpolitikerna i Heby. Men det är väl på sätt och vis positivt också.
Jennifer kom från LSU-möte i Sthlm under Drogkampen och sov sedan över här. Det var mycket trevligt att träffas, men det blev inte så långt då hon försvann iväg på nästa möte tidigt under söndagen.
Söndagen har varit väldigt lugn. Jag har haft en irriterande huvudvärk hela dagen, så jag har mest vilat och kollat på en film. Oskar kom förbi vid 17-tiden och åt middag. Och åt sallad på ett alldeles unikt sätt…
Imorgon blir det en tidig morgon eftersom jag ska till landstingsfullmäktige och prata med politikerna där om Vit jul. Och bjuda på glögg, pepparkakor och choklad förstås.
Dagensbesked var väntat, även om det vardålig timing och tydligare och tidigare än väntat innebarett avståndstagande från Vänsterpartiet. Beskedet innebär att vi i valet 2010 kommer att få två tydliga regeringsalternativ, men tyvärr blir det två alternativ med liknande politik. I valet ställs högeralliansen mot alliansen light i form av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Trots att opinionssiffrorna talar för att människor vill ha en annan politik kommer vi att få två alternativ med mycket liknande politik i valet, istället för ett starkt och trovärdigt vänsteralternativ.
Det är trots allt underligt att Socialdemokraterna väljer att så starkt liera sig med Miljöpartiet och ta avstånd från Vänsterpartiet. Många gräsrötter inom Socialdemokraterna känner sig nog betydligt närmare Vänsterpartiet än det borgerliga Miljöpartiet. Även om personliga och taktiska överväganden säkert spelar in så tror jag att den främsta anledningen är att Socialdemokraterna vill fortsätta utvecklingen mot ett socialliberalt mittenparti. Ett nära samarbete med Vänsterpartiet skulle bromsa en sådan utveckling, medan samarbetet med Miljöpartiet istället påskyndar processen.
Det är ganska tydligt vartåt det bär när partiledarna beskriver att grunden för samarbetet bland annat finns i "en tro på politikens möjligheter och inte en blind förlitan på marknadskrafterna." Det är inte en särskilt radikal programförklaring att inte blint lita på marknadskrafterna. Om man vill göra sig lustig kan man ju säga att det kanske är bättre med en bild förlitan på marknadskrafterna än att med öppna ögon sätta sig i knät på dessa.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet siktar naturligtvis på egen majoritet, men jag tror att det blir svårt att uppnå. Opinionsläget nu är visserligen sådant, men det är också exeptionellt. Om inte heller högeralliansen får egen majoritet, vilket inte är så troligt, hamnar vi 2010 i ett väldigt osäkert läge. Vänsterpartiet kommer inte kommer troligen inte att ställa upp som permanent stödparti. Kvarstår gör möjligheterna att ha ett permanent borgerligt stödparti eller att samarbeta med olika partier i olika frågor, vilket naturligtvis är anledningen till sossarnas och miljöpartisternas flirt med borgerliga partier. En sådan situation innebär att politiker kommer att bli än mer borgerlig än det alternativ som presenteras före valet och det tål att tänkas på.
Läs vad Ali Esbati skriver om Socialdemokraternas olyckliga utveckling. Det är intressant hur LO bör göra i framtiden. Den nära kopplingen till Socialdemokraterna har under lång tid inneburit att LO haft möjlighet att påverka partiets politik. Idag är det snarare alltmer så att samarbetet med Socialdemokraterna förhindrar LO att vara radikala och kritiska. Kanske är det då dags för LO att inta en mer fristående vänsterposition?
Inlägget om EU fick mig att fundera på omröstningen inom Miljöpartiet som avslutades i veckan, angående om partiet ska vara för eller emot EU-utträde. Oavsett resultatet så kommer Miljöpartiets förtroende att vara allvarligt skadat inför EU-parlamentsvalet och jag tror inte att man kan räkna med att hamna högre än valresultatet i riksdagsvalet utan snarare lägre.
Jag har förståelse för de som menar att ett utträdeskrav kan vara orealistiskt eller att EU är en reell verklighet som måste hanteras, men den stora frågan är varför man väljer att slopa utträdeskravet just nu. Den senaste tiden har snarare inneburit att EU tar steg i "fel" riktning. Lissabonfördraget, hotet mot svenska kollektivavtal och militariseringen av EU är bara några exempel på detta, samtidigt som inte särskilt mycket har blivit bättre jämfört med för 10 år sedan.
Miljöpartiets ledning vill i detta läge ta bort utträdeskravet och flera ledande miljöpartister hävdar nu att de aldrig varit EU-motståndare. Jag kommer att tänka på ett ord: Maktbegär.
I valrörelsen till våren kommer vi antingen få se partiets företrädare argumentera för ett utträdeskrav de själva offentligt tagit avstånd eller förklara vad som gör att EU är så mycket bättre idag (alternativt förfäkta den historierevisionistiska uppfattningen att de egentligen aldrig har varit EU-motståndare).
En minut in i klippet hörs Per Gahrton, som alltså alltid varit en varm EU-anhängare…
Jag vet inte om någon lagt märke till det, men jag pysslade lite igår och fixade en favicon till min sida. Ni som vet vad en favicon är eller kan använda wikipedia förstår direkt vad jag pratar om och resten får fundera en stund :)
Den är inte så snygg då design inte är min starkaste sida och den är gjort i ett ganska trubbigt onlineverktyg, men lite kul tycker jag att den blev. Värt att notera är att det faktiskt är en animation med två bilder, men denna går bara att se vid vissa tillfällen då animation tillåts.
Det ryktas att stensaxpåse-rörelsen kommer att medverka på Active Summercamp i sommar. Om det stämmer kommer troligen kommer ryktena att bekräftas och närmare information att ges på Stensaxpase.nu – Sveriges största stensaxpåse-portal. Håll ögon och öron (framförallt ögon) öppna! :)
Jag vet att man egentligen inte ska romantisera strejker. Jag vet att tredje man ofta drabbas och jag tycker egentligen att strejk är något som endast ska användas som den sista utvägen när inget annat har fungerat. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det verkar lite spännande och häftigt. Busschaufförernai Stockholmstrejkarjustnu och min polare Oskar är en av dem.
Jag tänker att jag troligen aldrig kommer att få vara med om en strejk själv och då blir jag lite avundsjuk. Jag vill känna av sammanhållningen, höra upprörda brandtal och agera strejkvakt. Allt det som man tänker sig hör strejken till och har en viss föreställning om hur det är. Men det blir nog aldrig för min del, synd att jag inte kan byta med Oskar.
Känner folk sig säkrare för att medpassagerare inte får ha med sig en flaska saft på planet? Eller för att någon tvingas lämna en bordskniv i säkerhetskontrollen? Är det detta som ska rädda oss från terroristerna? Den farliga terroristen, beväpnad med saft och bordskniv!
Själv skulle jag känna mig tryggare om inte passagerarna skulle få köpa obegränsat med sprit, vin och öl innan de går på planet. Dessutom allt som oftast såld i en glasflaska som gissningsvis gör betydligt mer skada än en liten bordskniv. Men det är väl så, vinstintresse går före flygsäkerhet. Att däremot tvinga passagerarna att offra sin saftflaska i säkerhetskontrollen, det är ju gratis!
Det är sånt som jag brukar tänka på när jag flyger.
PS. Jag undrar hur samma skor kunde jag utslag i säkerhetskontrollen på Arlanda, men inte på Sturup. Någon som har en idé?
Det har ju blivit populärt att skapa ”bluffbloggar”. Där någon bloggar och ”utger” sig för att vara en kändis så att det blir roligt. Till exempel Morgonsoffan har det. Jag tänkte för inte så länge sedan att det hade varit kul att blogga som Ulf Ekman i Livets ord, men sen upptäckte jag att någon jävel hunnit före. Och han är mer läskig än rolig… ungefär som Ekman själv.
Idag ska jag ta en fika med Per och ikväll kommer Jennifer hit och sen ska vi hänga imorgon. Det är tur att man känner en massa härliga människor som man kan hänga med för att få mer energi. Efter den här skitveckan är det just man jag behöver!
Jag hoppas bara att jag kommer kunna slappna av och inte tänka på allt som jag borde göra…
