• Segregering
  Friskolor, fritt skolval och ökad beoendesegregation har påverkat kunskapsutvecklingen negativt.
   
• Decentralisering
  Kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet har lett till en sämre fördelning av resurser där skolor med större behov inte tilldelas tillräckligt mycket extraresurser.
   
• Differentiering
  Särskiljande av elever beroende på kunskapsnivå och behov av stöd försämrar resultaten. Trots det har det blivit allt vanligare och sker allt tidigare.
   
• Individualisering
  Individualisering i betydelsen mer arbete på egen hand och mindre lärarledd tid i klassrummet påverkar elevernas resultat negativt.

Slutsatserna i rapporten känns knappast som någon överraskning, men det är bra att budskapet nu kommer från Skolverket. Friskolor, sortering av elever tidigt och mindre lärarledd tid är det som försämrat svenska elevers kunskapsutveckling, trots det driver regeringen och Jan Björklund en politik som i just denna riktning faktorer kombinerat med en populistisk retorik om "ordning och reda" där stökiga elever beskrivs som skolans stora problem.

Stökiga elever är möjligen symtom på fel i skolpolitiken som funnits ett bra tag och accelererat under major Björklunds befäl, men det är inte det grundläggande problemet.

Tidigare bloggat om skolan:
Att ställa meningslösa krav är ett sätt att bry sig?
Björklund har fel
Skolan är ett eget samhälle

Mer läsning om Skolverkets rapport:
Vänsterpartiet | Mer vänster i Uppsala | Vänsterdebatt |
Alliansfritt Sverige | DN | SvD | HD | SR

Idag kom Skolverket med en rapport om kunskapsläget för svenska elever och om ordningen i skolan. Björklund blev ganska hårt ansatt i Aktuellt, medan många tidningar tycks ha valt en märklig vinkling och menar att rapporten ger Björklund rätt. Några citat från Skolverket:

"I de internationella jämförelserna ligger Sverige över genomsnittet i läsförståelse i samtliga mätningar. I naturvetenskap ligger Sverige över genomsnittet utom i TIMSS 2007 där vi ligger under genomsnittet. I matematik ligger Sverige över eller på en genomsnittlig nivå utom i de två senaste TIMSS-rapporterna där vi ligger under genomsnittet. "

"När det gäller skolmiljön i vid mening ter sig bilden förhållandevis positiv. Elever, lärare och skolledare svarar i hög grad att man trivs och känner sig trygg i skolan. När frågorna handlar mer direkt om situationen i klassrummet blir bilden mer problematisk. Enligt skolledarna är skolk och oro under lektionerna vanligare i Sverige än i många andra länder."

Det är således tydligt att det finns problem i den svenska skolan. Trenden gällande kunskapsnivån är negativ och det finns ordningsproblem, men bilden som framträder är långt ifrån Björklunds domedagsprofetior. Och få har väl förnekat att det inte skulle finnas problem och utmaningar.

Det är oklart vad den negativa utvecklingen beror på, men några teorier som diskuterades i kvällens Aktuellt var det ökade ensamarbetet, många obehöriga lärare, större klasser och färre speciallärare. För egen del skulle jag även vilja lägga till minskningen av tillgången till skolhälsovård.¹

Jag tror att alla överstående orsaker kan spela in och en viktig anledning bakom dessa i sin tur är helt enkelt resursbrist. Pengar kan inte lösa alla problem, men rejält ökade resurser är en bra början. För det är svårt att tro att det är en slump att försämringen i skolan sammanfaller med ständiga nedskärningar. Besparingar och friskolor har satt skolan i en situation med kronisk resursbrist och ständiga nedskärningar.

Björklund talar väldigt lite om detta. Han levererar istället den ena populistiska och enkla lösningen efter den andra och tycks genuint ointresserad av att faktiskt ta del av eller ta fram forskning. Jag tror inte att skolans problem kan lösas genom kadaverdisciplin, tidigare betyg eller att politiker ska detaljbestämma ordningsreglerna i skolan. Jag tror inte heller att lösningen är att sortera bort dem som av olika skäl har svårt i skolan.

Rossana Dinamarca har kommenterat detta bra på sin blogg.²

Uppdatering: Alliansfritt Sverige gör en mycket förtjänstfull genomgång av rapporten och Björklunds fantasifulla uttalanden.
Uppdatering 2: Jag vill även rekommendera Utsikt från höjdens inlägg med både en bra faktagenomgång och slutsats.

Andra som bloggar om detta:
Björn Wadström | PJ Anders Linder | Guero | Peter Olevik Dunder | Stefan Olsson | Hanna Wagenius | Dick Bengtson | Nonicoclolasos | Terra Incognita | Reflektioner |

1. Väldigt många av de som har svårt i skolan eller skolkar har naturligtvis underliggande problem där kuratorer och skolsköterskor kan hjälpa till, men verksamheten har försämrats kraftigt
2. Och skriver idag för övrigt även bra om vikten av en alkoholpolicy i riksdagen

Det känns faktiskt inte så farligt. Visst finns det invändningar, som att det är bättre för eleverna med klasser som är mer heterogena. Jag har, utan att tillhöra den yppersta eliten, alltid haft det ganska lätt för skolan, framför allt gällande samhällsorienterade ämnen, men jag hade ändå inte velat gå i en "elitklass". Det har påverkat mig att dela klass med olika typer av människor under gymnasiet.

Men det är jag. Andra kan känna annorlunda och på gymnasienivå kan jag köpa att en del vill fördjupa sig mer i vissa saker. Det känns inte så kontroversiellt för mig.

Problemet med den borgerliga skolpolitiken är inte att det utses ett fåtal elitklasser, snarare är väl det symtomatiskt för en skolpolitik som bygger på att i media kommunicera små och ganska oviktiga förslag (typ mobilförbud) samtidigt som man inte tar sig an verkliga problem som resursbrist utan snarare bidrar till dessa problem.

Det stora problemet med den borgerliga politiken är sorteringstanken i stort. En uppdelning av elever i de som har "läshuvud" och de som är mer "praktiska". De som läser praktiskt program på gymnasiet ska i framtiden inte behöva läsa en massa "tunga" teoretiska ämnen. Det innebär att de inte får högskolebehörighet, de står sämre rustade för arbetsmarknaden och det val de gjorde när de var 15 kan avgöra deras framtid. Hur schysst är det och hur bra är det för landet som helhet?

Borgarna vill dessutom börja sorteringen redan ännu tidigare genom t.ex. betyg från låg ålder och friskolor där barn som behöver extra hjälp av olika skäl inte hör hemma. Resursbristen kombinerat med dagens skolsystem leder dessutom i sig till en ojämn utbildningsnivå och en sortering.

Sorteringsskolan innebär att flertalet elever inte får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential samtidigt som de som från början av olika skäl passar bättre in i skolan gynnas. Det stärker orättvisor och försämras dessutom den totala utbildningsnivån i samhället.

Jag vill se en resursstark skola där alla elever får hjälp och stöd att utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar. En skola där alla elever har samma rätt till hjälp och stöd, men inte nödvändigtvis samma hjälp och stöd.

Kort sagt, problemet är inte att det läggs till för ett fåtal utan att det dras bort för ett flertal.

På Kulturbloggen finns ett tänkvärt inlägg. Andra som bloggar om saken är Christermagister, Trollhare, Fritt ur hjärtat och WitchBitch.

Några artiklar om detta:
DN1 | DN2 | SvD1 | SvD2 | AB1 | AB2

Studenter ska stå med mössan i hand och vara tacksamma eftersom andra har det sämre? Jag ställer inte upp på det precis som jag inte ställer upp på att svenska arbetare ska vara glada att det åtminstone finns några arbetsmiljöregler, att sjuka ska vara glada att de slipper svälta eller funktionshindrade minsann ska vara tacksamma att de får hjälpmedel så att de kan leva ett drägligt liv.

I en diskussion om studenters ekonomi bör man vara mycket klar över en sak. Studentgruppen är inte homogen utan väldigt heterogen. Behoven skiljer sig beroende på ålder, familjesituation, utbildning, utbildningsort, handikapp, osv. Dessa faktorer påverkar också den så ofta åberopade möjligenheten att arbeta extra.

Just idéen att heltidsstuderande studenter ska jobba sidan om studierna är en sak som retar mig väldigt mycket. Dels är våra individuella förutsättningar att orka och hinna arbeta sidan om, dels har kontakter betydelse och dels har naturligtvis utbildningens upplägg stor betydelse för denna "fantastiska" möjlighet. Visst är det så att många uppenbarligen hinner både jobba och plugga, men om man vänder på det hela:

Om väldigt många på en heltidsutbildning har möjlighet att jobba vid sidan om studierna är det inte då undervisningen som är bristande? Istället för att sträva efter att studenter ska jobba extra borde man väl sträva efter mer undervisningstid, högre krav och högre kvalitet i utbildningen?

Att höjning fribeloppsgränsen och sända signalen att alla studenter bör jobba tror jag snarare leder i en annan riktning. Dessutom krockar det helt med regerings målsättning att fler ska ta sin examen på kortare tid än idag. En höjning av fribeloppet är också en idiotisk åtgärd ut jämlikhetssynpunkt. En höjning gynnar de cirka 10 procent som idag slår i taket medan en höjning av studiemedlet kommer alla studenter till del.

En höjning av studiemedlet är också väldigt motiverat. Inte för att studenterna idag svälter, men för att det ofta inte finns utrymme för oförutsedda utgifter, sjukdom, tandläkarbesök, sparande, osv. De flesta studenter tvingas välja bort saker som tillhör en normal och rimlig levnadsstandard, om de inte jobbar eller får hjälp av anhöriga.

Studiemedlet bör inte höjas bara för att höja standarden för enskilda studenter. Det bör också höjas för att uppvärdera studier. Fler kommer lockas, våga och ha möjlighet att studera, vilket en faktor för att öka mångfalden bland de högskolestuderande. 

En sak vi ska komma ihåg är dessutom att den största delen av studiemedlet idag utgörs av lånedelen. Min vision är att detta ska ändras, så att lånedelen utgör en liten del eller försvinner helt. Studielön är en investering och visar att samhället värderar studier och förbättrar studenters situation. Som en bonus försvinner en av de vanligaste argumenten för löneskillnader och vi kan därmed beskatta akademiker betydligt mer än idag.

Tillägg:
Detta är inlägg 500 på min blogg sedan jag drog igång i slutet av januari 2008. Hur ska detta firas? :)

Jag ska inte skriva om allt intressant som hänt de senaste dagarna, utan länkar istället till andra som har skrivit bra om aktuella saker och en del inaktuella.

Rebecka Bohlin skriver i Arbetaren om moderaterna absurda förslag på svenskkontrakt

Enn Kokk skriver om apoteksmonopolet

Dagens Konflikt skriver om högerextremism

Christian Engström skriver om privatpolislagen

Ali Esbatis skriver om journalistiskt haveri och en artikel om jämställdhet som även jag störde mig mycket på

Petter Nilsson skrev för ganska länge sen om rätt att vara anonym
(Jag har tänkt skriva länge om varför det är en demokratisk rättighet som är populär att attackera, kanske kommer jag blogga om det någon dag. Men Petter skriver bra.)

Missa inte heller Alliansfritt Sveriges roliga julkalender

 "Att Ebba inte valde en mera robust stövel beror sannolikt på att en sådan i regel är ful och ungdomar därför inte vill ha en sådan."

Ett ypperligt exempel på klarsynt juridisk argumentation!

Arrangemanget blev som sagt lyckat och verkade uppskattat av deltagarna. Nästa vecka kör vi i Skutskär och då blir det förhoppningsvis ännu bättre.

Nu ska jag sova, för det är seminarium kl. 8 imorgon.. usch.

Nåväl. Jag ska inte klaga allt för mycket, men lite väl stressigt känns det. Och någon gång snart, oklart när, kommer vi att bli utan kök och badrum dessutom. Dessutom är det hysteriskt kallt ute.

Bjuder på ett underhållande klipp som jag hittat. Marcus Birro ser exakt likadan ut som nu, tycker ni inte?

KLICKA HÄR!