Imorgon är det final i Melodifestivalen och som tidigare år kommer min UNF- och IOGT-NTO-förening 2010 Trots Allt! att arrangera ett schlagerjippo. I år blir det en något enklare tillställning, men säkert lika trevlig. Jag har haft förmånen att få vara DJ vid dessa tillställningar, men i år har jag inte möjlighet att vara med eftersom jag ska på UNF:s Presskurs i Sthlm. Det känns tråkigt, men samtidigt tror jag att det blir riktigt roligt och trevligt på presskursen också!

Som uppvärmning inför morgondagens final har jag plockat fram 10 svenska schlagerklassiker till er. Det är ingen rangordning utan äldst först helt enkelt.

10 svenska schlagerklassiker:

1966: Lill Lindfors och Svante Turesson – Nygammal vals

1968: Claes-Göran Hedenström – Det börjar verkar kärlek banne mej

1975: Ann-Christin Bärnsten – Ska vi plocka körsbär i min trädgård?

1975: Svenne & Lotta – Boom en boomerang 

1975: Björn Skifs – Michelangelo

1979: Magnus Uggla – Johnny the Rocker

1980: Kenta Gustafsson – Utan att fråga

1988: Tommy Körberg – Stad i ljus

1997: Blond – Bara hon älskar mig

1999: Martin Svensson – (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow

Enligt svenska regler är det inte tillåtet med alkoholreklam på TV, men detta kringgår många svenska kanaler genom att sända från Storbritannien där alkoholreklam är tillåtet. Från Storbritannien sänder t.ex. TV3, TV6, Kanal 5 och Kanal 9. Även i Storbritannien finns det emellertid reklamregler och vi i Sverige kan anmäla alkoholreklamen som visas på kanaler som sänder från Storbritannien! Möjligen är reglerna och systemet i Storbritannien för tandlöst, men att anmäla är ju bättre än ingenting.

Här följer en lathund på hur man kan göra om man ser en alkoholreklam på TV som man tycker suger:

1. Skriv ner följande: Vilken kanal visade reklamen, vilket datum och vilken tid reklamen visades, vilket program reklampausen sändes under och vilket företag som stod bakom reklamen. Dessa frågor kommer du att få besvara när du anmäler reklamen.

2. Kolla reglerna som BCAP har tagit fram och se om reklamen du sett strider mot någon eller några av dessa regler. Reglerna hittar du här och de som handlar om alkoholreklam finns under 11.8.

3. Fyll i formuläret på ASA:s hemsida. ASA är en organisation som tar emot anmälningar mot reklam och deras anmälningsformulär hittar du här.

4. Anmäl som privatperson! Det går att kryssa i en ruta om att man tillhör ett företag eller en organisation. Gör inte det. Anmälningar från privatpersoner har troligen högre prioritet.

5. Svara på frågorna i formuläret. När du beskriver ditt klagomål så bör du anknyta till reklamreglerna och gärna beskriva vilken/vilka regler som du anser att reklamen bryter emot och varför.

6. Skicka in formuläret och hoppas på det bästa! :)

Om du är osäker på hur du ska göra eller inte vill anmäla själv kan du kontakta mig, så kanske jag kan hjälpa till! :)

Jag tillhör dem som inte gillar tv-reklam och dessbättre tittar jag också väldigt mycket på SVT. När jag tittar på någon av reklamkanalerna så är jag ganska effektiv på att sålla bort reklambudskapen eller så byter jag helt enkelt kanal i reklampauserna. Denna effektiva bortsållning är emellertid inte bara positiv. Häromdagen upptäckte jag, via internet, en alkoholreklam som jag tycker bryter mot de reklamregler som finns rörande alkohol. Problemet är bara att reklamen har visats i över ett år och kanske inte ens visas på TV längre. Då känns det lite överspelat att anmäla den nu. Om jag däremot hade kollat på reklam hade jag kanske upptäckt den här reklamen långt tidigare.

I Sverige är det, dessbättre, inte tillåtet att göra reklam för alkoholdrycker i TV. EU:s regler på området innebär dock att det inte är mottagarlandet utan avsändarlandets regler som ska gälla för tv-kanalerna. Därför har många "svenska" kanaler, bl.a. TV3 och Kanal5, valt att sända från Storbritannien. Det innebär att de t.ex. kan sända alkoholreklam och reklam riktad mot barn under 12 år, vilket inte är tillåtet i Sverige.

Även i Storbritannien finns det emellertid regler för hur reklam får utformas och det finns inget som hindrar oss i Sverige att anmäla reklam som vi tycker strider mot de brittiska reglerna. En organisation som heter BCAP har tagit fram reklamregler för TV och en organisation som heter ASA tar emot och behandlar anmälningarna. Visserligen verkar reglerna och systemet ganska tandlöst, men det finns ju samtidigt ingen anledning att inte utnyttja de vägar för att anmäla reklam som faktiskt finns! Jag är dock uppenbarligen alldeles för dålig på att kolla på reklam, så jag hoppas att andra som läser min blogg är bättre på det – och anmäler!

I nästa inlägg skriver jag en liten lathund om hur man anmäler alkoholreklam och vad man bör tänka på.

Det finns få människor som jag kan säga att jag avskyr. Alexander Bard är emellertid en av dessa. Bard är en elitisk och uppblåst översittarfjant som har gjort en hel del halvtaskiga låtar som han själv tror håller världsklass. Dessutom diskuterar Bard dessvärre politik i en del sammanhang, det senaste är att hans förvirrade nätverk Liberati som uppmärksammats en hel del. Det enda positiva man kan säga om det är väl att Bards översittarattityd gör honom till en usel debattör.

Bard och BWO är med i Melodifestivalen varje år och klagomålen på hur korkade svenska folket är som inte ger dem vinsten eller snacket om hur stora de är i östeuropa har blivit självklara urtråkiga inslag. Igår fick dock BWO nöja sig med Andra Chansen och därför hoppas jag att det ska gå för BWO som det gick för Carola förra året. Det är dags att sänka shortsfjanten, rösta på Lili & Susie.

På tal om Melodifestivalen är det helt ofattbart att kvällstidningarna verkar tro att folk inte förstår röstningsreglerna och att SVT försvarar sig med att de förklarat så mycket de bara kan. Folk är inte dumma i huvudet, så jag har svårt att tro att folk inte förstår röstningsreglerna. Däremot tror jag att många med rätta tycker att reglera är korkade, orättvisa och förstör stämningen.

Artiklar om detta:
AB | AB 2 | Expressen | Expressen 2 | SvD | SvD 2 | 

Efter kvällens Rakt på med KG Bergström var det dags för Debatt med Janne Josefsson. Ikväll handlade det om huruvida svenskar är för lättkränkta och det var uppgjort för fight mellan de som motarbetar diskriminering och de som kritiserar diskrimineringsmotståndarna. Debatten kändes allt annat än fräsch, faktum är att det är ungefär ett år sedan jag bloggade om just detta.

Efter 15 minuter slår jag av och sätter på lite musik.

Jag står helt enkelt inte ut med mer skrikande, mer avbrytande och mer förgrundning.¹ Vad har hänt med debattprogrammen i TV? Har debattprogram reducerats till ett tröttsamt skrikande om de senaste kvällstidningsrubrikerna?

Nyligen initierade Åsa Linderborg en debatt om debatten, men den mynnade mest ut i en diskussion om vem av Linderborg och Janne Josefsson som eventuellt tar sig själv på för stort allvar. Debatten bör inte sluta med detta, utan istället bör den fortsätta och den bör handla om varför det inte finns några bra debattforum i TV för att behandla mer eller mindre aktuella politiska frågor.

Det finns förvisso åtminstone ett sevärt diskussionsprogram, men jag vill ha ett sevärt debattprogram också. Ett mellanting mellan städade diskussionsprogram och skrikandet i Debatt.

Jag kanske är en elitist, men jag vill ha ett debattprogram som varar i en timme och innehåller ett hanterbart antal debattörer. Ett debattprogram där senaste "bloggbråket" inte tas upp. Ett debattprogram där människor inte avbryts konstant och inte ges förminskande epitet.

Är det för mycket begärt?

Andra som bloggar om Debatt:
Svensson | Esbati | Signerat Kjellberg | Microbloggen |

1. Motsatsen till fördjupning borde väl kallas förgrundning…? [↩]

Det kan tyckas både ovärt och onödigt att reta upp sig över korkade tävlingsregler och krångliga omröstningsförfaranden. Speciellt ovärt är det förstås när de ansvariga på SVT ser folk som är kritiska som korkade eller bakåtsträvare – eller möjligen korkade bakåtsträvare.

Jag kan enda inte riktigt släppa den irriterade känslan och tänker att jag får prova att blogga ut den. För vad går egentligen de nya reglera ut på? Först ska vi rösta på bidragen som vanligt. Sedan är det en omröstning till mellan de fem bästa bidragen och slutligen möts fyra av bidragen i två dueller där vi återigen förväntas rösta på dessa. Om jag har förstått saken rätt vill säga, för lite krångligt var det, även om jag tycker det var mer dumt och tråkigt än svårt.

Jag kan förstå att det blir lite mer spännande med två omgångar, men blir det verkligen mer spännande och inte bara mer förvirrande med två dueller på slutet? Jag tyckte inte att spänningen steg i alla fall. Däremot känns det inte så rättvist med den väldigt korta röstningstiden i duellerna.

Vad är då poängen? Uppenbarligen ska vi med det här systemet rösta tre gånger. Och har vi flera favoriter ännu fler gånger. SVT verkar följa i samma spår som konkurrenterna, det vill säga att poängen är att få oss att ringa så många gånger som möjligt. I och för sig är det ju möjligt att många tröttnar och inte orkar rösta alla gångerna.

Men vad vet jag. Jag är ju bara en bakåtsträvande elitist som tyckte det var bättre när juryn bestämde. Igår röstade jag ingen gång, men tyckte ändå att rätt bidrag gick vidare. Fantastiskt.

Artiklar om detta:
AB | AB2 | Expressen | SvD | DN | Hd |

Andra som bloggar om detta:
Pierres schlager experience | Ett hjärta rött | deepedition | Ord av Jerry |

Avnjöt kvällen med melodifestival och chokladfondue hemma hos Hanna och Josef. Mycket trevligt och för en gångs skull tycker jag att rätt låtar vann. Det enda konstiga var väl de absurda nya reglerna och att det var helt oklart vad den internationella juryn gick ut på…

Fantastiskt roligt att två starka och souliga tjejer gick vidare. Emila direkt till Globen, medan Caroline af Ugglas ju fick nöja sig med Andra chansen. Detta är dessutom två låtar som funkar att lyssna på även utanför schlagersammanhang.

Alcazar var dock en värdig finalist med en helt okej discodänga. Personligen föredrar jag af Ugglas lite udda stil och låt, men just att det är annorlunda gör ju att det faktiskt inte är gjutet i schlager sammanhang.

Att Scotts gick vidare till Andra chansen var möjligen smolk i bägaren, men det gör inte så mycket då de låtar som inte gick vidare inte heller var mycket att hänga i julgranen. Jag hade valt Marie Serneholt eller Shirley Clamp före, men det känns inte som någon jättegrej.

Dessutom tyckte jag, trots min oro, att Petra Mede skötte det hela galant. Det var tjejernas kväll helt enkelt!

Med det kan jag känna mig nöjd med kvällen. Jag orkar inte länka till en massa artiklar om schlagern och dessa hittar ni säkert själva, utan jag länkar till min vän schlagerfantasten Per.

Nu har jag sett gårdagens Dokument inifrån: Rör inte min sup! som handlar om vuxnas alkoholkonsumtion och hur den påverkar barn.

Jag blev riktigt berörd och känslorna växlade snabbt mellan glädje, ilska, förtvivlan och sorg. Igenkänningsfaktorn var mycket hög i Evin Rubars personliga, men samtidigt allmängiltiga repotage om hur barn upplever vuxnas drickande. Programmet tar sig an det tabubelagda ämnet att ifrågasätta alkoholens plats och betydelse i gemenskapen mellan vuxna. Ett ifrågasättande av den så kallade "måttlighetskonsumtionen".

Jag minns obehaget, otryggheten och rädslan från fester när jag själv var barn. Jag kan som nykter känna ett sådant obehag även idag, men som vuxen kan man åtminstone, till skillnad från små barn, på olika sätt hantera dessa känslor och även undvika att utsättas för dem.

Jag blir glad när jag ser de kloka och härliga sjuåringarna berätta och förklara, men samtidigt blir jag beklämd och oroad över deras upplevelser och vilken kunskap om alkohol de redan tillägnat sig genom sina föräldrar.

Jag blir arg och ledsen när jag ser ungdomarna i Båstad som super på stranden. Inga föräldrar syns till och många av dessa sitter själva i en båt eller på ett uteställe och super. Ungdomar som så himla gärna vill vara vuxna och ungdomar som trycks in i alkoholkulturen. Många kommer i kläm och vissa far väldigt illa.

Även om en stor del av programmet handlar om ungdomar och barn så visar den sambanden till vuxnas drickande på ett väldigt tydligt sätt. Det är inte ungdomarnas alkoholkonsumtion som är det grundläggande problemet, utan de vuxnas. Och det är inte missbrukare som är det största problemet, utan normalkonsumenterna.

Det finns otroligt många fler aha-upplevelser och intressanta beskrivningar i programmet. Jag har själv upplevt hur provocerande det kan vara att vara nykter i ett sammanhang där alkoholen är självklar. Jag har mött dessa vuxna, dessa föräldrar, som ser "andras drickande" som ett problem, men aldrig vågar reflektera över sitt eget.

Jag hoppas att väldigt många kommer att se denna lysande dokumentär. Och att de vågar fundera över och ifrågasätta sitt eget förhållande till alkohol.

Se programmet!

Andra som skrivit om programmet:

Rossana Dinamarca skriver om alkoholnormen

Hillevi Wahl skriver om programmet

ArvidFalk skriver att vi kan minska våldet, om vi vill

Artiklar om programmet:

DN

Jag tittade nyss på Debatt från i torsdags där den nya lag som ska göra det möjligt för nöjesindustrin att agera poliser, den så kallade IPRED-lagen, diskuterades. Efter att ha hört en hel del om debatten blev jag tvungen att se den för att skaffa mig en egen uppfattning.

Det var faktiskt värre än väntat. Efter det här kan man definitivt säga att okunnigheten fått ett nytt ansikte i Johan Pehrson i alla fall. Okunnighet är förresten en välvillig tolkning. Det går ju också att tolka det som att han tror att tittarna är idioter. Jämförelsen mellan att sno en gräsklippare och fildelning är skrattretande. Jag kan tycka att en jurist borde förstå skillnaden mellan äganderätt och upphovsrätt…

Det verkliga problemet, som Johan inte verkar vilja diskutera, är ju att det är ett stort ingrepp i rättsäkerheten att låta privata intressen få agera poliser och att vanliga människor kommer ha svårt att våga driva sin sak i en civilprocess och ha en chans att vinna mot multinationella företag. Lägg därtill alla bevisproblem kopplade till trådlösa nätverk och liknande.

I övrigt ska jag inte kommentera debatten mer, för det finns redan otroligt mycket skrivit på nätet redan. Rick Falkvinge har till exempel skrivit ett bra inlägg om politikernas okunnighet.

Men se debatten och förfasas! De mer sansade debattörerna vinner dock dessbättre debatten och Christian Engström (pp) imponerar på mig ännu en gång. Även Kalle Larsson (v) gör en bra insats.

Den här lagen blir bara ett slag i luften när det gäller att komma åt fildelningen i stort, men kan drabba enskilda hårt om den genomförs. Även totalt oskyldiga enskilda.

Nu har jag sett debatten mellan Robert Damberg och Blondinbella på SVT Debatt och här kommer min spontana kommentar. Det var inte mycket att hänga i julgranen, för att uttrycka sig milt. Det var dock inte Roberts fel. Robert gjorde en bra insats utifrån förutsättningarna och det var framför allt snyggt hur han lyckades få sista ordet och säga det som är intressant istället för den moralpanik som SVT uppenbarligen var ute efter.

Det fanns tre stora problem med debatten:

1. Den var alldeles för kort. Det är inte lätt att få något intressant sagt på ett fåtal minuter.

2. Debatten var upplagd som en konfrontation mellan Robert och Blondinbella. Jag var orolig att det skulle bli lika gapig som de flesta andra debatter i SVT, men här blev det snarare tvärtom. Problemet är bara att det inte finns någon motsättning mellan Robert och Blondinbella. Det bygger på en föreställning om att nykterhetsrörelsen är emot alkoholkonsumenter. Nykterhetsrörelsen är inte emot alkoholkonsumenter oavsett om de är 17 år eller 53 år, men vi ser att samhället skulle vara bättre utan alkohol. Våra fiender är inte alkoholkonsumenterna, utan de som tjänar pengar på det lidande som alkoholen skapar.

3. Fokuset i debatten och Janne Josefsson, vilket hänger samma med upplägget som jag redan beskrivet. Janne Josefsson ville hela tiden att debatten skulle handla om individen Blondinbella, men hennes eventuella alkoholkonsumtion är ju för alla utomstående totalt ointressant. Visserligen är hon en förebild och borde kanske inte blogga om sitt drickande, men det intressanta är fortfarande det strukturella probblemet som Robert också påpekande. Janne var dock inte så intresserad av detta.

Slutsatsen är i alla fall att jag tycker Robert fick ungefär vad det gick av formatet, men det är tråkigt att Debatt inte tar sig tid att organisera en intressant debatt om en viktig fråga. Kanske inte så oväntat, men ändå tråkigt.

 Ikväll hade Bert Karlssons program Matakuten om skolmaten premiär. Jag hade egentligen inte tänkt att se det, men det råkade bli så och det var faktiskt riktigt intressant program. Kanske inte just för att det var så intressant med skolmaten, utan av helt andra skäl.

Upplägget är alltså tre stjärnkockar får varsin skola där de ska förändra skolmaten och sedan får man följa deras arbete. Lite vid sidan av får vi följa Bert Karlsson som försöker ställa makthavare till svars och tar intervjutekniken att ställa dumma frågor till en helt ny nivå. Bert Karlsson känns det som om man lika gärna skulle kunna ta bort helt eller åtminstone byta ut mot någon vettigare människa. Hans stora insats i dagens program var att jämföra en skolmåltid med kattmat när det gällde innehållet av D-vitamin och järn. Resultatet blev dock ganska värdelöst när ingen t.ex. förklarade katter respektive barns behov, som jag utgår skiljer sig åt.

Det intressanta med programmet var istället de olika kockarnas sätt att tackla sin uppgift och sin ledarroll. När man kommer till en ny arbetsplats känns det som en ganska risig strategi att köra över folk och tycka att man själv vet bäst i allt. Det känns som något som kan straffa sig en hel del. Sen är det klart att det finns många sura mattanter som kan sätta sig på tvären, men just därför kanske man ska förebygga det genom att vara lite smidig och dra nytta av deras kompetens.

Den ena kocken hade en spännande strategi, som gick ut på att lära känna alla barn och prata med dem om mat och vad de gillar. Att skapa en bra relation kommer troligen vara mycket värdefullt i nästa steg där det gäller att sälja in sin mat.

 I helgen var det en rad nya tv-program, eller i alla fall nya säsonger som drog igång. Redan förra veckan var det premiär för Filip och Fredriks nya tv-program och även om jag hade högt ställda förväntningar så är jag ganska nöjd. Inte världens roligaste program, men ett trivsamt underhållningsprogram för en bred målgrupp. När jag tänker på det så var det ganska länge sen vi såg ett riktigt bra brett underhållningsprogram i tv och med tanke på att det är det mest sedda inhemska programmet på Kanal 5 någonsin så antar jag att det fyller en lucka. Enda invändningen är väl att det blir lite väl tungt med tre 1,5 timmes program i veckan.

Nu över till helgens TV. Fredagen är den tråkigaste tv-kvällen och jag zappade förstrött förbi lite olika program. Doobidoo har tydligen redan pågått några veckor, men eftersom programmet är precis likadant och med samma gäster som de senaste åren så vet man ju inte om det är repris eller nya avsnitt… *gäsp*

Lördagen bjöd på betydligt intressantare TV. Under kvällen var jag ju ute på kulturnatten och såg därför programmen på webbtv under en slö söndag istället. På SVT började ännu en ny säsong av Svensson, Svensson. Jag gillar serien och tycker att den håller fortfarande, även om det här första avsnittet inte direkt var ett av de bästa. TV3 inledde en ny säsong av Extra extra! med ett helt okej program, även om det var tråkiga gäster. De måste se till att få ditt lite mer spännande gäster och förändra lite om det inte ska börja gå på tomgång…

Kanal 5:s nya program Musikmaskinen var däremot en riktig besvikelse. Ett tröttsamt program som kändes som en dålig ihopfogning av lite olika gamla idéer. Kändisar (varav alla utom en var professionella musikartister) skulle få uppleva sina rockstjärnedrömmar utlovades. Programmet utgår från en lista, i det här fallet svenska folkets bästa sommarhits, och deltagarna ska sedan gissa vilken låt som är på en viss plats utifrån fyra olika alternativ. Dessutom får de en ledtråd. Jag tror inte att jag är överbegåvad, men jag tyckte svårighetsnivån kändes ungefär som Ordjakten. Jag gissade rätt på samtliga låtar innan ledtråden. Som utfyllnad la de in lite gamla klassiska sällskapslekar som man redan sett i 10 andra program… Trist, tråkigt och nästan outhärdligt program.

Igår var det säsongspremiär för det troligen bästa diskussionprogrammet just nu, Schyman. Jag gillar Schymans sätt att leda programmet och lyckas problematisera på ett sätt som leder till intressanta diskussioner. Första programmet handlade om kvinnliga präster och att det i år är 50 år sedan Svenska kyrkan tillät kvinnliga präster. Schyman kommer jag garanterat att följa under hösten.

 Klockan 21 börjar det nya programmet "Vem kan slå Filip och Fredrik?" på Kanal 5. Oerhört spännande och jag har väldigt höga förväntningar på programmet. Ett program med Ingvar Oldsberg tillsammans med Filip & Fredrik. Kan det bli annat än succe?

Det finns för övrigt i alla fall någon fördel med att vara för trött och för sjuk för att orka plugga…

 Jag såg just en debatt om invandrings- och integrationspolitiken på Agenda. En socialdemokrat mot en moderat och det lät ungefär som vanligt. Debatten berodde på två debattartiklar på ämnet och eftersom jag inte läst dessa så borde jag ju inte uttala mig, men visst är det helt otroligt att Sverigedemokraterna har en bättre analys än S och M? Nu satte nog många läsare kaffet i halsen, men jag menar självklart inte att Sd har bättre politik eller en bättre analys av vad de problem som finns beror på. Däremot har Jimmie Åkesson troligen helt rätt när han menar att Sd vinner på den nuvarande invandringsdebatten.

Taktiken från S och M är ju väldigt otaktisk. Anledningen till att frågan lyfts upp nu är ju förstås Sd:s framgångar i opinionen och man tror att man ska undergräva partiets stöd genom att själva vara kritiska. Problemet är bara att en debatt där partierna poängterar problem och pratar om hårdare krav på invandrare spelar Sd rakt i händerna. Det har Jimmie Åkesson förstått, men uppenbarligen inte Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

 Imorgon är det dags för tv-galan Kristallen, där den svenska motsvarigheten till Emmy-priset delas ut. Det går förstås att säga mycket om Kristallen. Att det är ointressant, ett arrangemang för inbördesbeundran, att det görs för lite tv i Sverige och att många typer av program är det nästan bara SVT som gör. Bortsett från allt det så tycker jag det är kul med TV och att det är kul att tippa, så jag tänkte titta på de olika kategorierna och skriva om vad jag tror och hoppas på. Alla nominerade i olika kategorier finns här.

Årets underhållningsprogram:
Jag är svag för Ugglas program "Var fan är mitt band?". En skön blandning av amatörmässighet, humor, saker som irriterar och naturligtvis en stor portion spelglädje. Däremot tror jag inte att programmet är tillräckligt nyskapande eller proffsigt. Jag tror Melodifestivalen tar hem det och det är naturligtvis välförtjänt på många sätt i så fall.

Årets dramaprogram:
Jag har inte sett alla, men jag tycker att "Gynekologen i Askim" var en mycket bra och tänkvärd serie. Jag tror dock att "Kungamordet" tar hem det.

Årets humorprogram:
100 höjdare är roligast. Grotesco är mer ojämnt, men nyskapande, spännande och stundtals hysteriskt roligt. Jag både tror och hoppas på Grotesco.

Årets barnprogram:
Jag vet för lite för att ha en åsikt, men att ett SVT-program tar hem det kan man ju våga sig på att säga :)

Årets livsstilsprogram:
Grannfejden är ett otroligt smart program. Det handlar om de sämsta sidorna hos människor och när det skildras så kittlar det alltid lite. Det fina med just Grannfejden är ju att även om man visar folk i inte alltid så god dager så är åtminstone målsättningen i programmet att uppnå något bra, dvs. konfliktlösning. Vilket program som vinner? Ingen aning, livsstilsprogram är egentligen inte min grej.

Årets aktualitetsprogram:
K-G Bergström är den nya stjärnan på SVT. När andra profiler lämnade SVT så fick K-G chansen att göra ett eget program och han gjorde det oerhört bra. Jag tycker naturligtvis att "Rakt på" ska vinna och jag tror faktiskt det också.

Årets kultur- och samhällsprogram:
Jag har inte så mycket att säga om de nominerade.

Årets dokumentärprogram:
Klass 9A är de enda av de nominerade som jag har följt. Det är ett mycket spännande och nytänkande program i alla fall.

Årets kvinnliga programledare:
Jag gillar Gry Forsell.

Årets manliga programledare:
Filip & Fredrik är skönast och roligast. David Hellenius är nästan otäckt säker och proffsig. Hellenius är värd att vinna.

Årets program:
Udda program som tävlar och egentligen ingenting som jag gillar. Let’s dance har väl stor vinstchans när tittarna röstar. I denna kategori får ju varje kanal endast ha med ett program, men SVT har nog gjort de fem bästa programmen…