I Sverige är det, dessbättre, inte tillåtet att göra reklam för alkoholdrycker i TV. EU:s regler på området innebär dock att det inte är mottagarlandet utan avsändarlandets regler som ska gälla för tv-kanalerna. Därför har många "svenska" kanaler, bl.a. TV3 och Kanal5, valt att sända från Storbritannien. Det innebär att de t.ex. kan sända alkoholreklam och reklam riktad mot barn under 12 år, vilket inte är tillåtet i Sverige.

Även i Storbritannien finns det emellertid regler för hur reklam får utformas och det finns inget som hindrar oss i Sverige att anmäla reklam som vi tycker strider mot de brittiska reglerna. En organisation som heter BCAP har tagit fram reklamregler för TV och en organisation som heter ASA tar emot och behandlar anmälningarna. Visserligen verkar reglerna och systemet ganska tandlöst, men det finns ju samtidigt ingen anledning att inte utnyttja de vägar för att anmäla reklam som faktiskt finns! Jag är dock uppenbarligen alldeles för dålig på att kolla på reklam, så jag hoppas att andra som läser min blogg är bättre på det – och anmäler!

I nästa inlägg skriver jag en liten lathund om hur man anmäler alkoholreklam och vad man bör tänka på.

"Om jag är på middagsbjudning med släkten och det bjuds på alkohol. En av släktingarna är på gränsen till att betecknas som missbrukare. Min fråga blir: Hur bör jag agera? Värden/värdinnan vill inte särbehandla någon och tex spä ut spriten till en av gästerna, det vore integritetskränkande. Värden vill heller inte säga stopp till en av gästerna alla skall behandlas lika och alla måste själv ansvara och ta ställning till om man klarar av att dricka. Tacksam för svar."

Är inte detta helt jävla galet? Att inte bjuda alkohol vid en middagsbjudning finns inte som ett alternativ. Inte ens när en av gästerna har alkoholproblem. Alkoholkulturen är så stark att idén inte ens verkar ha föresvävat frågeställaren.

Hela chatten med Benny Haag finns här för den som är intresserad.

Lite tråkigt är det att man valt väldigt många välkända skådisar, som man kanske sett i lite väl många filmer. Jag tycker ändå att det funkade bra för de flesta, men gillade inte Lena Endre som Erika och tycker att både hon och Mikael Nyqvist egentligen är för gamla för sina roller. Sven-Bertil Taube som Henrik Vanger och Ingvar Hirdvall som Vangers advokat var däremot lysande. Noomi Rapace bör också ges beröm för att hon lyckas gestalta Lisbeth Salander på ett så bra sätt, även om det är väldigt svårt att uppfylla människors mentala bilder av just Lisbeth.

Sett till handlingen så följer filmen boken väldigt bra, men det är tråkigt att inte få lära känna släkten Vanger eller redaktionen på Millenium lika väl som i boken och jag tycker att Mikael Blomkvist görs till en tråkigare karaktär i filmen än i boken.
Sedan saknar jag den nördiga faktasamlingen som finns i boken, men som är väldigt svår att få med i filmen.

På det hela taget är jag verkligen nöjd med biobesöket, men måste säga att 110 kr för ett biobesök är hutlöst dyrt. Det gör att det inte blir bio så ofta för mig och kanske inte för andra heller då salongen igår bara var halvfull. Och är det verkligen rimligt att man ska behöva kolla på reklam i 20 minuter om man betalar 110 kr? 

Återkommer med kommentar om alkohollagsutredningen. Vi får se om jag orkar skriva om hela eller om det blir en kortare variant.

Efter 15 minuter slår jag av och sätter på lite musik.

Jag står helt enkelt inte ut med mer skrikande, mer avbrytande och mer förgrundning.¹ Vad har hänt med debattprogrammen i TV? Har debattprogram reducerats till ett tröttsamt skrikande om de senaste kvällstidningsrubrikerna?

Nyligen initierade Åsa Linderborg en debatt om debatten, men den mynnade mest ut i en diskussion om vem av Linderborg och Janne Josefsson som eventuellt tar sig själv på för stort allvar. Debatten bör inte sluta med detta, utan istället bör den fortsätta och den bör handla om varför det inte finns några bra debattforum i TV för att behandla mer eller mindre aktuella politiska frågor.

Det finns förvisso åtminstone ett sevärt diskussionsprogram, men jag vill ha ett sevärt debattprogram också. Ett mellanting mellan städade diskussionsprogram och skrikandet i Debatt.

Jag kanske är en elitist, men jag vill ha ett debattprogram som varar i en timme och innehåller ett hanterbart antal debattörer. Ett debattprogram där senaste "bloggbråket" inte tas upp. Ett debattprogram där människor inte avbryts konstant och inte ges förminskande epitet.

Är det för mycket begärt?

Andra som bloggar om Debatt:
Svensson | Esbati | Signerat Kjellberg | Microbloggen |

1. Motsatsen till fördjupning borde väl kallas förgrundning…?

Jag kan enda inte riktigt släppa den irriterade känslan och tänker att jag får prova att blogga ut den. För vad går egentligen de nya reglera ut på? Först ska vi rösta på bidragen som vanligt. Sedan är det en omröstning till mellan de fem bästa bidragen och slutligen möts fyra av bidragen i två dueller där vi återigen förväntas rösta på dessa. Om jag har förstått saken rätt vill säga, för lite krångligt var det, även om jag tycker det var mer dumt och tråkigt än svårt.

Jag kan förstå att det blir lite mer spännande med två omgångar, men blir det verkligen mer spännande och inte bara mer förvirrande med två dueller på slutet? Jag tyckte inte att spänningen steg i alla fall. Däremot känns det inte så rättvist med den väldigt korta röstningstiden i duellerna.

Vad är då poängen? Uppenbarligen ska vi med det här systemet rösta tre gånger. Och har vi flera favoriter ännu fler gånger. SVT verkar följa i samma spår som konkurrenterna, det vill säga att poängen är att få oss att ringa så många gånger som möjligt. I och för sig är det ju möjligt att många tröttnar och inte orkar rösta alla gångerna.

Men vad vet jag. Jag är ju bara en bakåtsträvande elitist som tyckte det var bättre när juryn bestämde. Igår röstade jag ingen gång, men tyckte ändå att rätt bidrag gick vidare. Fantastiskt.

Artiklar om detta:
AB | AB2 | Expressen | SvD | DN | Hd |

Andra som bloggar om detta:
Pierres schlager experience | Ett hjärta rött | deepedition | Ord av Jerry |

Nu är det borta :(

Just nu verkar det som att det trots allt blir en ny Sony Ericsson HPM-85 eftersom den uppfyller alla ovanstående krav och blir billigast eftersom det verkar vara enda lösningen för Sony Ericsson som erbjuder fjärrkontroll och hörlurar i ett. Problemet är bara att den går sönder sjukt lätt. Jag har lyckats ha sönder ett par sådana och ett par Sony MDR-V300, som är "vanliga" hörlurar och egentligen exakt samma som mobilanpassade HPM-85.

Irriterande dåligt utbud. Eller har jag missat något?

Istället blev det att bege sig till Apoteket för att beställa medicinen. När jag var där fick jag istället utlovat att medicinen skulle finnas i butiken dagen efter, vilket de oftast brukar kunna fixa. Varför ska det vara sådan skillnad mellan att beställa via nätet och jämfört med på apoteket? Och varför ska det inte går att beställa på nätet, men betala när man hämtar medicinen?

Trots att jag ibland klagar på Apoteket så tycker jag faktiskt att det oftast fungerar väldigt bra. Jag oroas av vad som kommer att hända när apoteksmonopolet försvinner. Förutom de mest självklara riskerna med sämre rutiner och kontroll i en verksamhet som hanterar farliga preparat och att tillgängligheten försämras på landet så är jag paranoid gällande högkostnadsskydd och liknande. Det finns i och för sig inget som talar för det som det ser ut nu, men bara risken för att högkostnadsskyddet kommer att ifrågsättas ökar oroar mig. Idag kostar mediciner maximalt 1800 kr per år. Det är en ganska bra subvention, men fortfarande en ganska hög summa för de som ofta behöver mediciner, nämligen sjukskrivna och pensionärer. Eller för mig som student.

Idag fungerar det dock, men hur det skulle fungera om högkostnadsskyddet försämrades eller togs bort vågar jag inte ens spekulera i. Som det är idag kostar mina mediciner varje månad mer än hela studiebidraget och troligen skulle jag inte ha råd med hela summan även om jag jobbade. Fast om man kan försämra sjukersättningen som regeringen har gjort så antar jag att det även går att finna argument för försämrat högkostnadsskydd. Typ att det skapar "incitament" för att inte vara sjuk, eller nåt…

Det innebär att minst 75% av insändarna är ologiska, dåligt skrivna eller allmänt irriterande. Då talar jag alltså inte om åsikterna som sådana, även om det finns mycket övrigt att önska även där många gånger, utan själva framställningen av insändaren. Det är så ohyggligt dåligt att jag blir förbannad.