Kritiken har varit kraftfull, men jag måste säga att den mycket av den är löjlig och falsk. De som säger att pengarna kan användas till bättre saker tycker jag bara hycklar, i alla fall om de själva satsar stora summor på att synas. För det är ju så att alla partier och många andra organisationer bränner mycket pengar. Jag har svårt att förstå skillnaden i om man bränner dem på annonser, PR-konsulter eller bränner dem bokstavligen. Pengar går fortfarande inte till hemlösa, kvinnojourer, bistånd eller annat som kritikerna föreslagit.

Med detta sagt så tycker jag ändå att manifestationen var ganska dålig. Jag tror att det trots allt sticker i ögonen på folk att elda upp pengar och att det dessutom känns väldigt mycket som ett tydligt pr-jippo. Vad är kopplingen till att elda upp pengarna? Var ligger logiken i själva aktionen? Det måste ju finnas något annat man kunnat göra som hänger mer ihop med vad man faktiskt vill uppmärksamma eller åstadkomma. Nu visade man väl mest att brända pengar luktar illa.

Kanske kunde man delat ut pengar till förbipasserande kvinnor? Jag vet inte, men det hade kommunicerat ett tydliga budskap än att bränna dem. Jag har inget emot att man ibland bränner pengar för att synas, men jag föredrar manifestationer som tydligt visar vad man vill säga.

Plötsligt piper larmet och jag hoppar till. Som vanligt är det en av tanterna som behöver hjälp till toaletten. Det blir toabesök och en liten pratstund, svänger förbi tvättstugan innan jag återigen landar i soffan. Smuttar på teet och kollar på TV. Klockan har hunnit bli fyra. Tre timmar kvar, tänker jag. Tre timmar kvar, sen får jag cykla hem och krypa ner i en varm och mjuk säng. Innan sängen blir det dock en stund vid datorn. Jag brukar äta yoghurt, läsa morgonnyheterna och nattens twitterfeed innan jag går och lägger mig. Sen blir det riktigt skönt att sova och det är ingen större förlust att sova på dagen. På förmiddagen händer det ändå inget viktigt.

Snart är det dags för morgonrundan, men först blir det en snabb kopp te till. Med för mycket grädde, och för mycket socker.

Av artikeln får man intrycket att det finns en stor Facebook-grupp fylld av hatiska islamister som vill döda Lars Vilks och att Vilks hedervärt sätt tar diskussionen med dessa och till och med har fått en del att ändra åsikt.

I verkligheten så har gruppen "Döda Lars Vilks" endast 94 medlemmar och om man ska gå efter de som kommenterat i gruppen så verkar de flesta av dessa gått med i gruppen antingen för att trolla eller för att försvara Lars Vilks. Lars Vilks själv har skrivit två ganska intetsägande inlägg. Däremot står det klart att Lars Vilks själv jobbat för att rekrytera medlemmar till "hatgruppen".

Så här skriver en av medlemmarna i gruppen som kommentar på Lars Vilks inlägg:
"Okay Lars, nu har jag följt din anmodan och gått med i denna absurda grupp. Undrandes om detta är ett etiskt eller ett estetiskt experiment. Och om man verkligen experimenterar med människor — ens sig själv…"

och så här kommenterar en annan:
"Jag är oxo skeptisk till syftet, men ingår gärna i ditt 'konstprojekt'"

Lars Vilks rekryterar alltså  medlemmar till en hatgrupp, som dessutom är skapad av en Facebook-kompis till Vilks själv, och lyckas med hjälp av denna grupp på 94 medlemmar få en stor artikel i Sveriges största morgontidning.

Grattis Lars Vilks och grattis alla som modigt försvarar Vilks rätt att skapa mediautrymme åt sig själv.

Ett tips till alla journalister är för övrigt att logga in på Facebook och kolla upp saker innan ni skriver om dem. Det kallas research.

Update:

Tydligen var det inte bara DN som tyckte att storyn om Vilks hatgrupp var värd en artikel. I dagens Metro fanns en notis, som angav TT som källa. Ytterligare några tidningar har därför hängt på "nyheten", t.ex. NSD, HD, NA, Nyhetskanalen, GP och Folket.

Som uppvärmning inför morgondagens final har jag plockat fram 10 svenska schlagerklassiker till er. Det är ingen rangordning utan äldst först helt enkelt.

10 svenska schlagerklassiker:

1966: Lill Lindfors och Svante Turesson – Nygammal vals

1968: Claes-Göran Hedenström – Det börjar verkar kärlek banne mej

1975: Ann-Christin Bärnsten – Ska vi plocka körsbär i min trädgård?

1975: Svenne & Lotta – Boom en boomerang 

1975: Björn Skifs – Michelangelo

1979: Magnus Uggla – Johnny the Rocker

1980: Kenta Gustafsson – Utan att fråga

1988: Tommy Körberg – Stad i ljus

1997: Blond – Bara hon älskar mig

1999: Martin Svensson – (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow

Det blir därför ett kort och ganska snabbt skrivet inlägg för att uppmärksamma 8 mars så här strax innan den 8 mars övergår i 9 mars. Och en uppmaning att läsa några av alla blogginlägg som Mer vänster i Uppsala länkar till och som belyser dagen ur många synvinklar.

Idag är det Internationella kvinnodagen och i någon mån firar jag och är glad för de framsteg som faktiskt har gjorts sedan Internationella kvinnodagen instiftades för 100 år sedan. Mest är jag emellertid arg och förbannad för att samhället fortfarande är så förbannat ojämställt. Fortfarande är det ju så att kvinnor äger mindre, tjänar mindre och har mindre makt. Kvinnor drabbas rent fysiskt genom våld, våldtäkter och andra övergrepp och självklart även psykiskt av den rädsla som dessa skapar. Vi har en del segrar bakom oss, men samtidigt jävligt mycket mer att göra.

Högerregeringen pratar om jämställdhet, men saknar alldeles uppenbart politisk vilja att genomföra reformer som ökar den. Istället ser vi för att nämna några exempel skattesänkningar som missgynnar kvinnor, nedskärningar i offentlig sektor, vårdnadsbidrag och RUT-avdrag.

Låt oss istället hoppas på och kämpa för en vänsterregering som driver igenom förslag om delad föräldraförsäkring, ökade satsningar på barnomsorgen, samtyckesbaserad våldtäktslagstiftningen, rätt till heltid med kortare arbetstid och andra förslag som ökar jämställdheten!

Utredningen ska även undersöka möjligheten för äldreboenden att servera vin och det tycker jag verkligen är en icke-fråga. Anledningen till att jag ändå tänker skriva lite om den är att jag upplever det som att det förekommer väldigt mycket konstiga beskrivningar av verkligheten i samband med att frågan kommer upp och att fokus ofta handlar fel.

Jag tycker det är självklart att även äldre som vill dricka vin ska kunna göra detta. Även om jag aldrig förespråkar alkoholkonsumtion så avskyr jag i allmänhet när äldre behandlas som barn och inte själva får välja hur de vill leva. Min erfarenhet efter att ha jobbat på tre olika äldreboenden i två olika kommuner är dock att den som vill dricka alkohol också kan göra detta. Vissa äldre kan själva köpa alkohol medan andra kan be anhöriga att köpa alkohol till dem. Det har alltså aldrig varit något problem för de äldre att få dricka alkohol där jag har jobbat och den rådande alkoholkulturen i samhället gör att det finns en stor förståelse för att äldre vill dricka alkohol…

Så vad är egentligen problemet? Ja, jag förstår för min del faktiskt inte vad problemet är. Det regeringen nu verkar vara intresserad av är att äldreboende ska ha rätt att sälja alkohol och då hamnar vi i ett helt annat läge. Ett läge där tillgängligheten av alkohol ökar för de boende, men även för personalen. Det skapar både ett intresse för och en förväntan att dricka alkohol till maten som inte tidigare fanns och som det inte finns någon anledning att skapa.

Därtill finns det ytterligare problem med mer alkohol på äldreboenden. Dels kan faktiskt livskvaliteten för de med sjukdomar eller mediciner som inte bör kombineras med alkohol försämras, antingen genom att de dricker eller genom att de inte dricker men hela tiden påminns om att de inte kan dricka alkohol. Dels finns det många som uppskattar en miljö där inte alkohol är ett påbjudet dryckesalternativ. På samtliga boenden jag har jobbat har det nämligen funnits äldre med tydliga negativa erfarenheter av alkohol. Personer med egna alkoholproblem i bagaget, kvinnor som blivit slagna av sina fulla män, personer som blivit utnyttjade av sina alkoholiserade barn, osv. Dessa tror jag känner en större trygghet och trevnad på ett boende där alkoholtillgången inte är lika påtaglig.

Låt gärna äldre ta ett glas vin, men låt äldreboenden få fortsätta vara en miljö där alkoholkonsumtion inte påbjuds och förväntas!

Andra som bloggar om detta:
I rörelse | I rörelse 2 | Robert Damberg | Ewa Jansson | Högbergs tankar | Jesper Berglund | Charlie Weimers | Staffans blogg | Johanna Nylander |

Artiklar om detta:
Accent | SR | SR2 | SR3 | Arbetarbladet | DN | SvD | SvD2 | HD |

Här följer en lathund på hur man kan göra om man ser en alkoholreklam på TV som man tycker suger:

1. Skriv ner följande: Vilken kanal visade reklamen, vilket datum och vilken tid reklamen visades, vilket program reklampausen sändes under och vilket företag som stod bakom reklamen. Dessa frågor kommer du att få besvara när du anmäler reklamen.

2. Kolla reglerna som BCAP har tagit fram och se om reklamen du sett strider mot någon eller några av dessa regler. Reglerna hittar du här och de som handlar om alkoholreklam finns under 11.8.

3. Fyll i formuläret på ASA:s hemsida. ASA är en organisation som tar emot anmälningar mot reklam och deras anmälningsformulär hittar du här.

4. Anmäl som privatperson! Det går att kryssa i en ruta om att man tillhör ett företag eller en organisation. Gör inte det. Anmälningar från privatpersoner har troligen högre prioritet.

5. Svara på frågorna i formuläret. När du beskriver ditt klagomål så bör du anknyta till reklamreglerna och gärna beskriva vilken/vilka regler som du anser att reklamen bryter emot och varför.

6. Skicka in formuläret och hoppas på det bästa! :)

Om du är osäker på hur du ska göra eller inte vill anmäla själv kan du kontakta mig, så kanske jag kan hjälpa till! :)

I Sverige är det, dessbättre, inte tillåtet att göra reklam för alkoholdrycker i TV. EU:s regler på området innebär dock att det inte är mottagarlandet utan avsändarlandets regler som ska gälla för tv-kanalerna. Därför har många "svenska" kanaler, bl.a. TV3 och Kanal5, valt att sända från Storbritannien. Det innebär att de t.ex. kan sända alkoholreklam och reklam riktad mot barn under 12 år, vilket inte är tillåtet i Sverige.

Även i Storbritannien finns det emellertid regler för hur reklam får utformas och det finns inget som hindrar oss i Sverige att anmäla reklam som vi tycker strider mot de brittiska reglerna. En organisation som heter BCAP har tagit fram reklamregler för TV och en organisation som heter ASA tar emot och behandlar anmälningarna. Visserligen verkar reglerna och systemet ganska tandlöst, men det finns ju samtidigt ingen anledning att inte utnyttja de vägar för att anmäla reklam som faktiskt finns! Jag är dock uppenbarligen alldeles för dålig på att kolla på reklam, så jag hoppas att andra som läser min blogg är bättre på det – och anmäler!

I nästa inlägg skriver jag en liten lathund om hur man anmäler alkoholreklam och vad man bör tänka på.

Felix Herngren förklarar sig och försvarar sig. Det är hälsosamt. Man blir pigg och glad. Man känner sig fräschare. Sexlivet blir bättre. Kroppen mår bra av det. Argumenten för en alkoholfri månad haglar.

Frågan som ingen ställer är: Varför överhuvudtaget dricka om det är så skönt att vara nykter? Frågan är uppenbarligen otänkbar. I den svenska alkoholkulturen är normen att dricka så stark att varje ifrågasättande av alkoholens roll blir kontroversiellt. Tanken att avstå alkohol en månad är för programdeltagarna kontroversiell och märklig. Möjligheten att avstå jämt är inte ens något de reflekterar över.

Visst är det sorgligt?

Det är alldeles uppenbart att vi behöver bli fler som bryter normen och som står för det! Och vi behöver fler nyktra mötesplatser där det alldeles naturligt att inte dricka alkohol och där vi som av olika anledningar inte vill förgifta oss med alkohol inte behöver försvara oss. Ikväll arrangerar min förening, 2010 Trots Allt! Klubb Sockerdricka, ett nyktert musikcafé, som ett bidrag till fler nyktra mötesplatser!

Se klippet nu, det är värt att se! Diskussionen om vit månad börjar efter 20.45 min. Länk till videoklippet!

Därför publicerar jag dem här i inskannad version: