Mina tankar om Expedition 50 och IOGT-NTO:s utveckling
Detta blir ett väldigt internt inlägg riktade till andra engagerade i IOGT-NTO. År 2020 är det 50 år sedan IOGT och NTO gick samman och tillsammans bildade IOGT-NTO. Förbundsstyrelsen ser behov att inför jubileet diskutera IOGT-NTO:s framtid och det arbetet kallas Expedition 50. Expedition 50 handlar om att stacka ut vägen och rusta IOGT-NTO för framtiden. Förbundsstyrelsen har nyligen publicerat ett dokument med sin syn på utvecklingssteg framöver. Det är omfattande med många olika delar, så det är svårt att täcka in och kommentera allt, men jag reagerade starkt på det och vill skriva ner mina tankar kring några av förslagen i dokumentet.
Expedition 50 presenterades för oss i distriktsstyrelserna på en konferens i Stockholm i januari, men arbetet med att kartlägga organisationens behov började redan i höstas. I januari diskuterades en del av de scenarion som nu ingår i det dokument som presenterats och en del annat. Jag har känt en viss oro eftersom jag inte tror på en snabbt genomförd omvälvande strukturomvandling utan snarare vill se åtgärder för att stärka organisation, kommunikation och komplettera dagens struktur.
Därför blev jag besviken när dokumentet från förbundsstyrelsen presenterades häromveckan. Det innehåller inte så många spännande nyheter, men däremot några förslag som jag tror leder organisationen i fel riktning. Som aktiv på distrikt- och föreningsnivå sedan många år är jag naturligtvis färgad av mina erfarenheter. Jag försöker dock utgå ifrån vad jag tror är bäst för IOGT-NTO som helhet. Nedan kommenterar jag förbundsstyrelsens dokument under de olika rubriker förslaget innehåller. Texten från förbundsstyrelsen finns här.
Tydligare rollfördelning- Vem gör vad och vem möter medlemmarna gällande engagemang?
Detta innehåller en hel del bra saker om nya engagemangsformer och ansvarsfördelning. Inte minst är det viktigt att vi blir bättre på att ta emot nya medlemmar. Tyvärr är det sammantagna intrycket av stycket att det allra mesta ska hanteras och administreras på central nivå. Förenings-och distriktsnivåns roll beskrivs som rådgivande och förbundet som utförare, vilket jag tror är en olycklig centralisering om det på alla områden ser ut så. Dessutom blir organisationen mer sårbar om allt ska göras centralt istället för att kompetens finns på många håll.
När det gäller olika engagemangsformer, t ex nätverk och verksamhetsgrupper måste vi fortsätta diskutera dessa och även våga testa, men i den delen innehåller det här förslaget egentligen inga nya tankar om hur det kan se ut. Det finns inget i dagens struktur som förhindrar nätverk, verksamhetsgrupper och så vidare på någon nivå i organisationen. Jag gillar att man särskilt lyfter NBV som en resurs. Där tror jag finns mycket att göra för att använda gemensamma resurser till att stärka IOGT-NTO.
Att skapa arbetsgrupper och liknande för nationella aktiviteter tycker jag är mycket bra och det är något som jag har saknat i IOGT-NTO jämfört med till exempel UNF.
Anställningar framöver – professionell arbetsledning och mer fokuserade arbetsuppgifter
Det här är det i förslaget som oroar mig mest. Det finns en stor risk för ökad professionalisering, i betydelsen att organisationen i större utsträckning styrs och drivs av anställda, när ansvaret för arbetsledningen flyttas från ideella till anställda och det är en ökad centralisering med regionchefer som styrs från central nivå.
Det kan låta bra att slippa ”tråkig administration”, men ibland är det svårt att skilja inflytande från administration. Naturligtvis kan (eller kanske till och med bör) löneadministration skötas av andra en ideella, men det huvudsakliga ansvaret för anställda och arbetsledning bör fortsatt ligga på förtroendevalda på distriktsnivå. Att ha anställda arbetsledare på central nivå är heller ingen garanti för att arbetsledningen kommer att fungera bra. Det finns många exempel i vår organisation och andra där arbetsledningen inte funkar trots anställda chefer och centraliseringen gör dessutom också att arbetsledare hamnar längre ifrån den anställde.
Är då allt frid och fröjd idag? Nej. Det finns på sina håll brister i arbetsledningen och ibland behöver distrikten stöd. Detta stöd har tyvärr under många år fungerat dåligt. Det saknas utbildningar, bra introduktion, kommunikationen med förbundsnivå har varit bristfällig och i det arbetsledarnätverk som sent omsider startats har alla träffar symptomatiskt nog legat på dagtid. I vår rörelse förväntas du vara anställd eller pensionär (alternativt ha ett väldigt flexibelt jobb)?
Jag har själv skrivit en motion om hur arbetsledningen kan förbättras som jag hoppas går igenom på kongressen i sommar.
Avlastande administrativt stöd för att frigöra tid för engagemang
Jag tycker att det är bra att ge förbundet större ansvar för fastigheter. Framförallt att använda resurser som finns till att förvärva nya fastigheter på strategiska orter låter bra. Det handlar om stora strategiska investeringar där det är rimligt att se till hela landet.
Att flytta administration kan vara positivt, men det är inte alltid lätt att skilja administrationen och inflytandet över verksamheten så det bör övervägas ordentligt i olika fall. Kanske bör det vara en möjlighet snarare än ett tvång för distrikt att nyttja förbundets stöd? Jag tycker som jag tidigare skrev att viktiga beslut om rekrytering och arbetsledning bör ligga på samma nivå som idag. Distrikten har i mina ögon också en administrativ roll för att bistå föreningar och andra verksamheter.
Demokrati för en modern, traditionell folkrörelse
Förslaget att skapa regioner är tydligt kopplat till förslaget att centralisera personalorganisationen. Om man ska följa tanken med regionchefer med minst 5 anställda innebär det 6 eller max 7 regioner. Det är en väldigt stor förändring jämfört med dagens 23 distrikt. Jag tycker det blir för stora enheter för långt ifrån lokala föreningar och medlemmar. Däremot kan jag tänka mig en process som innebär något färre distrikt än idag och jag tycker att det kan finnas poänger med att alla medlemmar har rösträtt på distriktsårsmöten.
När det gäller att ge andra engagemangsformer rösträtt på kongressen har jag själv väldigt svårt att se det framför mig, d v s hur det ska organiseras på ett demokratiskt och rättvist sätt. Och riskerar det inte att stärka segregation av vissa grupper om de är en egen verksamhetsgren vid sidan av övriga organisationen?
Sammanfattningsvis
Jag tycker att de förslag som sticker ut och den samlade bilden pekar mot en ökad centralisering och professionalisering. Det är en utveckling som vore mycket olyckligt i en folkrörelse som historiskt bygger på ideella medlemmars engagemang och lokal närvaro. Det är självklart så att vi måste stärka en del saker som fungerar dåligt idag och möjliggöra för fler att vara engagerade, nöjda och stolta medlemmar, men att flytta mer ansvar och inflytande längre bort är inte någon generell lösning på detta. Att riksnivån tar ett större ansvar för fastigheter och möjliggör för nationella ideella engagemang är däremot bra och ett tydliggörande av ansvaret för nya medlemmar behövs också (även om man inte behöver landa i att allt ansvar ska ligga centralt).
3 kommentarer