Nu behöver jag inte längre oroa mig för PM-inlämningen på fredag för mitt PM är redan klart! Jag satt uppe till klockan 1 igår och skrev och gick upp klockan 7 idag för att fortsätta. När man väl kom igång var det faktiskt riktigt roligt. Nu är det i princip färdigt, vilket innebär att jag kan gå ut och njuta av den härliga vårsolen istället för att sitta här inne och plugga!
Dessutom får jag tillfälle att använda min nya vårhatt.
I gårdagens Veckans debatt på Axess TV diskuterades en dansk undersökning som tydligen visade att människor på vänsterkanten skulle vara olyckligare än människor på högerkanten. Exakt vad studien egentligen hade kommit fram till eller hur den definierade lycka framgick aldrig av debatten, som trots allt blev ganska underhållande.
Det mest intressanta tycker jag replikskiftet mellan Sakine Madon, Expressen, och Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet, en bit in i programmet när Sakine Madon beskriver hur olycklig hon var som radikalfeminist eftersom hon bara såg problem överallt och Rossana Dinamarca svarar med att det är tragiskt när man istället blundar för problemen.
Människor med högersympatier är ofta obenägna att erkänna orättvisor och strukturella problem, men att blunda för dem innebär inte att de försvinner. Jag tror emellertid precis som de tre vänsterdebattörerna i programmet inte att vänstern är mer olycklig, men jag tror att det ofta finns ett starkt engagemang och ett intresse att förändra. Att inte sitta stil i båten och vara ”nöjd” utan att faktiskt, hur pretentiöst det än låter, arbeta för en bättre värld.
Om vi ska fortsätta på temat att se problem, så blir programmet ganska gubbigt. Gubbarna tar väldigt stor plats och de är också flest. Ett populärt tv-koncept tycks vara att en jämställd panel består av två män och en kvinna, det har vi sett i till exempel Idol, Tv-stjärnan och Talang. I Veckans debatt används ofta en liknande formel.
Programmet kan ses här och är som sagt rätt så underhållande! (Lyckas inte länka direkt, men scrolla ner och klicka på ”Veckans debatt – Är vänstern olyckligare än högern?”)
Låt mig avsluta med att citera Sven Wollter från debatten:
”Jag tycker det är roligt att vara missnöjd. Det är rörelsen som är grejen. Dom är färdiga med sitt, vi är inte färdiga. (…) Det är klart det finns ett jävla missnöje! Men missnöje är inte olycklighet.”
Idag blev det klart att den franska spritjätten Pernod Ricard köper Vin & Sprit av svenska staten.
Min kommentar:
Oavsett vem som köper är det tråkigt att staten förlorar sin möjlighet att vara en ansvarsfull ägare, men eftersom denna möjlighet inte utnyttjas idag innebär väl försäljningen ingen skillnad utan V&S kommer fortsätta med sin oetiska marknadsföring i u-länder och inte heller i framtiden ta nåt socialt ansvar.
Det kan väl i och för sig ses som positivt att staten slutar ägna sig åt att kränga sprit och om företaget nu blir franskt kanske alkoholproblem och alkoholskador i framtiden kommer att förknippas mindre med Sverige. Jag är också väldigt glad att våra pensionspengar inte investeras i att tjäna pengar på människors lidande.
Idag skriver barnombudsmannen Lena Nyberg på DN Debatt om tillståndet i den svenska skolan. Det är bra att problemen uppmärksammas. Jag kommer ihåg när jag själv gick på grundskolan. På grundskolan förekommer ständigt att man blir behandlad på ett sätt av både andra elever och lärare som inte är acceptabelt någon annanstans i samhället, men skolan blir som ett eget samhälle, en egen värld, med kollektiv bestraffning, respektlöshet, slagsmål, sexuella trakasserier och annat som närmast blir ett normalt inslag i vardagen.
Lena Nyberg tar upp att det fokuseras mycket på barns skyldigheter idag, men inte lika mycket på deras rättigheter. Ett annat sätt att uttrycka det är att saker som ”disiplin” och ”ordning och reda” jämt lyfts fram i skoldebatten. Och självklart ska det vara ordning i skolan, men får vi den genom kadaverdisiplin och klåfingriga politiker? Är kadaverdisiplin lösning på skolans problem och kommer den att fostra individer som lärt sig att tänka själv och ta ansvar? Jag tror inte det. Jag tror inte på Jan Björklunds recept; en bättre skola genom återgång. Jag tror tvärtom att eleverna bör behandlas med respekt och inte utsättas för t.ex. kollektiv bestraffning. Jag tror att eleverna bör få möjlighet till inflytande i sin egen vardag. Jag tror att genom att få ansvar kan man lära sig att ta ansvar. Skolan måste bli en del av samhället, inte ett samhälle med egna spelregler.
Nyberg skriver också om idrottsrörelsen. Jag delar helt hennes uppfattning om att staten (och kommunerna) bör ställa större krav på idrotten när det gäller att skapa en god miljö med sunda värderingar.
© Niklas.in. Powered by WordPress using the DePo Skinny Theme.
