Aj
Min rygg har blivit ganska mycket sämre på sistone och jag känner att det kanske är värt att gå till en naprapat igen. Frågan är bara vilken? Hur vet man vem som är bra?
Min rygg har blivit ganska mycket sämre på sistone och jag känner att det kanske är värt att gå till en naprapat igen. Frågan är bara vilken? Hur vet man vem som är bra?
Imorgon är det dags för första mötet med gruppen som ska göra en översyn av IOGT-NTO-rörelsens grundsatser och program. Vi ska även fundera på begreppet ”medlemsskap” och lite andra stadgefrågor som behöver lösas.
Det känns spännande, intressant och faktiskt ganska svårt. Spännande och intressant därför att grundsatser och program är väldigt viktiga och dessutom oerhört aktuella just nu. Svårt av delvis samma skäl, men också för att jag faktiskt tycker att dagens grundsatser och program totalt sett är väldigt bra!
Sedan känns det lite läskigt också. Att träffas i en ny grupp är alltid lite läskigt och osäkert i början. Det ska bli intressant att se hur det kommer att fungera och hur arbetet kommer att fortskrida. Det känns som sagt lite läskigt, men jag är egentligen övertygad om att det kommer att gå bra.
Nu har det äntligen blivit av att jag har hämtat ut min tenta från höstterminen. Nu har den ju faktiskt funnits att hämta ut ett tag, även om det dröjde innan den blev färdigrättad.
Det var ingen munter läsning att sitta och jämföra mina svar med svarskommentarerna från lärarna. Många missar och många missuppfattningar. I flera fall upptäckte jag själv att jag snurrat till det av att läsa tentafrågorna igen och mina svar. Jag vet inte om det är positivt eller negativt, men det får väl i alla fall ses som positivt att ha viss insikt om hur man tänkt fel (även om den insikten kom för sent…)
Det som är märkligt och gjorde det svårt att bedömma var att tentan helt saknade markeringar eller anteckningar. Inte ens några under strykningar. Hur tusan rättar man en tenta utan att göra markeringar? Någon poäng var heller inte utsatt på själva tentan, varken total poäng eller antal poäng per fråga, men detta har ju meddelats tidigare på internet.
Det kändes bättre för självförtroendet att se PM:et från i höstas, som helt saknade negativa omdömen utan endast gav positiv feedback. Grymt! Fast jag slet ganska mycket också. Det påminner mig om att det verkligen börjar bli dags att komma igång med PM:et som ska vara inne på måndag…
En bekant från högstadietiden som även är kompis till en kompis vill adda mig som kompis på Facebook. Det känns lite märkligt. Jag ser att han har 313 kompisar på Facebook, så kanske har kompisaddandet blivit ett beroende? Hur ska man svara då? Att svara nej känns taskigt, men att svara ja känns också lite konstigt och att bara avvakta är ju inte heller hållbart i längden.
Vad ska man göra? Jag vet att detta är ett väldigt litet problem, men samtidigt är det ju skönt att fundera lite på de små problemen och förtränga de stora.. och visst är det lite fascinerande det här med kompisjagandet på Facebook?
© Niklas.in. Powered by WordPress using the DePo Skinny Theme.