Varför finns det ett drogproblem?
Bland intressanta böcker om droger i mina bokhyllor finns en bok som heter Slå tillbaka alkoholen! och som, föga förvånande, presenteras som en alkoholfientlig bok. Den är utgiven 1981 av RFHL och innehåller flera intressanta texter. En av dessa läsvärda texter heter De bakomliggande orsakerna och är skriven av Anders Johansson. Jag vill dela med mig av denna genom att publicera delar av den här på bloggen.
Jag har valt ut den del som handlar om förtryck i allmänhet och den del som handlar om den enskilde missbrukarens roll eftersom dessa är de mest intressanta. De andra delarna känns också mer daterade. De avsnitt som inte är med rör drogbrukets orsaker och handlar om "Marknadsekonomi för droger", "Kultur – ideologi – moral", "Tillgångens betydelse" och "Den sociala kontrollen", vilket kan vara intressant att veta för att förstå vad texten om den enskilde missbrukaren ibland syftar tillbaka på.
Varför finns det ett drogproblem?
På frågan varför det finns ett drogproblem i samhället svarar många att det har det alltid funnits. En vanlig metod i drogliberala kretsar är just att dra fram så antika exempel som möjligt. Särskilt vanligt är en glorifiering av drogernas ställning i andra kulturer, bland folk och kulturer i Indien, bland indianerna i Nordamerika och Sydamerika osv. Syftet med en sådan historisk relativism är att göra drogproblemet till en naturlag, till något som är knutet till "människans natur".
Sådana lösa spekulationer måste avvisas till förmån för analyser som sätter in bruket av droger i sitt historiska och politiska sammanhang. Det är först då vi kan komma fram till en riktig taktik och strategi för kampen mot droger. En kamp som har den "mänskliga naturen" som motståndare är ju dömd att misslyckas.
Den mest grundläggande förutsättningen för drogernas utbredning är förtrycket i samhället. Det är ytterst de ekonomiska, politiska och sociala ojämlikheterna i samhället som lägger förhållandena till rätta för flykten till droger.
Det mest i ögonfallande, när man försöker skaffa sig en helhetsbild av drogernas historia och utbredning i olika samhällen, är just hur förtryck och droger ständigt går hand i hand: Från den engelska kolonialismens förtryck av Kina och den internationella opiumhandeln på 1700- och 1800-talen över USA-imperialismens härjningar och inblandning i den internationella heroinhanteringen på 1950- och 60-talen till dagens militär- och fascistregimers produktion av och handel med knark. Från de härskandes neddrogning av folket med cannabis i Indien på 1700-talet över gin-flödet i England under mitten av 1700-talet och neddrogning av de utsugna arbetarna, särskilt de sämst lottade irländska immigranterna, med alkohol under industrialismens barndom i England och utbetalningen av en del av lönen i form av alkohol under motsvarande period i Sverige till vodkaförtrycket i dagens Polen.
Ockupanter, kolonialister, imperialister och inhemska förtryckare har ständigt stött och profiterat på droghanteringen. Därvidlag finns det ingen avgörande skillnad mellan narkotika och alkohol. Att reducera dessa sammanhang till en "gin-epidemi" i England på 1700-talets mitt, till en "opiumepidemi" i Kina på 1800-talet eller till en "vodkaepidemi" i dagens Polen är att avleda uppmärksamheten från de mest grundläggande orsakerna till missbrukets utbredning. Det är att avpolitisera drogfrågan.
Detta betyder inte att man skall sitta med armarna i kors och vänta på att drogfrågan löser sig av sig självt när vi får en annan typ av samhälle. Det betyder inte att vi kan rycka på axlarna åt drogbruket, därför att "det är hela jävla systemet det är fel på". Det vore ju att inte ta konsekvenserna av vår grundläggande syn på droger. För om vi anser att drogernas främsta uppgift är att hindra folk från att genomföra nödvändiga förändringar, så måste vi ju slå – och slå hårt – mot sådana hinder. Drogerna gör att människor inte förändrar verkligheten, utan bara sin upplevelse av den.
Inte heller handlar det om någon klar uppdelning mellan "vi och dom (som har drogproblem)". Vi lever alla i samma verklighet. Vi är också utsatta för drogkultur och drogpropaganda. Vi är också präglade av livsmönster och umgängesformer som är intimt förknippade med droger. Drogerna och drogkulturen är alltså i sig ett förtryck och ett hot, som inte automatiskt undanröjs genom facklig kamp, antiimperialistiskt arbete eller studier av marxismens klassiker eller var man nu hämtar näring åt sitt politiska engagemang. Drogfrågan är en säregen fråga, som kräver en särskild analys och en särskild strategi.
Tydliga exempel på hur förtrycket i ett land står i direkt förhållande till drogbruket finns t ex i Latinamerika, där kokablad delas ut till arbetarna, men givetvis finns det också en rad exempel att hämta ur den svenska arbetarklassens historia och genom att studera alkoholens roll i denna historia.
Men det finns också vantolkningar av dessa analyser. Ett mekaniskt sätt att se på förhållandet mellan förtryck och missbruk framställer individens förtryck under drogerna som ett oföränderligt förhållande, som något av en naturlag som inte går att rubba om man inte vänder upp och ned på hela det politiska systemet först. Sådan betraktelsesätt ligger naturligtvis fjärran från en positiv syn på människan, kollektivets och individens förmåga att ändra sina villkor – inte bara på sikt, utan också genom kamp här och nu. Den mekaniska synen på förhållandet mellan förtryck och missbruk leder till handlingsförlamning i den drogpolitiska kampen och kan även resultera i en accepterande hållning till missbruk – såväl individuellt som i samhälleligt perspektiv.
Att det inte råder något enkelt, mekaniskt, samband mellan förtryck och bruk av droger kan man se genom att granska exemplen ovan lite närmre. Det går nämligen även att finna exempel på nationer som är utsatta för ett extremt förtryck, men när drogproblemet ändå är av mycket ringa betydelse, t ex bland palestinierna. Där finns det starka sociala, politiska, religiösa och ekonomiska faktorer som påverkar drogsituationen. Följaktligen måste man även studera sådana faktorer.
(…)
Den enskilda missbrukaren
Ekonomi, kultur-ideologi-moral, tillgången och den sociala kontrollen förklarar varför drogförtrycket i ett samhälle sprider sig. Vi har med andra ord talat om drogerna i ett samhälleligt perspektiv.
Detta får man inte blanda samman med det individuella perspektivet. Vill man förstå varför en enskild individ blir missbrukare räcker det inte med att dra fram allmänna samhälleliga förhållanden som lägger förhållandens till rätta för missbruk. Detta är i och för sig det mest grundläggande, men stoppar man där kan resonemanget fungera som en ursäkt för att börja knarka. Det kan leda fram till väl mekaniska sätt att se på orsakerna till varför just han eller hon börjar knarka. Det kan bli ett sätt att frånta individen allt ansvar för sitt handlande och i värsta fall också från erkänna henne förmågan att bryta sitt drogberoende. Man kan ju faktiskt lägga av och få andra att lägga av utan att man först måste ha ändrat på alla de förhållanden som beskrivits tidigare. Däremot är det viktigt att se att drogfrågan i stort inte kan få någon slutgiltig lösning förrän dessa grundläggande förhållanden drastiskt har förändrats.
Man talar helt enkelt om olika nivåer när man talar om drogerna i samhället och när man talar om varför en enskild människa blir knarkare.
Därför kan man inte heller resonera omvänt. Man kan inte förklara drogproblemen i samhället utifrån den enskilde knarkarens bruk av droger, utifrån knarkarens drogberoende eller något liknande. Det blir ungefär som att förklara andra världskriget utifrån Hitlers maktbegär, det tyska folkets allmänna uselhet, att "kriget börjar i människans inre" eller något ditåt. Det grundläggande var naturligtvis att de mäktigaste krafterna i det tyska samhället stödde nazismens framväxt och att dessa krafter strävade efter nya marknader. Det är det grundläggande i förklaringen. På det individuella planet kan man naturligtvis ändå tala om att de som inte gjorde uppror mot nazismen förvandlades till redskap och till medlöpare. Det är ett ansvar som man aldrig kan slingra sig undan.
Kampen mot drogerna kan inte enbart rikta sig mot de grundläggande faktorerna som lägger förhållandena till rätta för missbruk. Drogpolitiska organisationer, folkliga massorganisationer och andra organisationer som arbetar för att mobilisera folk till att arbeta för bättre livsförhållanden måste givetvis även angripa den enskildes missbruk och förhindra att grannen, kamraten, arbetskompisen osv inte förvandlas till ett offer och till ett redskap i droghanteringen.
Visst är det en väsentlig skillnad mellan att använda illegala droger, att t ex handla och inneha hasch, och att använda alkohol. Men när det gäller den enskilde haschrökarens och den enskilde alkoholkonsumentens ursäkter för sitt bruk av droger, så är dessa ofta likartade. Det finns för båda grupperna en hel arsenal av ursäkter, allt från de stora filosofiska och politiska överbyggnaderna till det individualistiska evangeliets grundparoller: "det är min ensak" och "varför skall jag behöva lida för att andra inte kan hålla måttan". Visst tjänar man sjaskiga herrar och profitörer genom att understödja haschkommersen, men även alkoholbruket understödjer ekonomiska och politiska intressen som profiterar på flyktbehov som skapas i ett samhälle byggt på förtryck. Har man insett att "det är hela jävla systemet det är fel på", så har man därför egentligen ryckt undan grunden för varje form av försvar för alkoholen – vare sig det rör sig om det måttliga eller omåttliga bruket.
Det är varken heroinisten, haschrökaren, alkoholisten eller myssuparen som är ansvarig för drogsituationen i samhället. Missbrukaren kan utan vidare ersättas med en ny. Det är förtryckarna, profitörerna, de som bestämmer över våra levnadsvillkor, de som reglerar tillgången på droger, som formar kulturen och kontrollerar massmedia, som marknadsför drogerna och den drogfixerade livsstilen som är de "oersättliga länkarna i drogkedjan".
Sedan hör det givetvis till saken att de hårdaste och mest effektiva slagen mot de olika länkarna i den kedjan riktar en nykter motståndare.
VÄGRA DROGER – DROGER PASSIVISERAR!
Inga kommentarer