Det radikala 80-talet och IOGT:s införande i Sverige
Den 5 november 1879 bildades Sveriges första godtemplarloge, Klippan, i Göteborg. Idag är det därmed 139 år sedan IOGT, som idag blivit IOGT-NTO, kom till Sverige. 1879 var ett brytningsår i svensk historia, både genom att IOGT kom till Sverige och genom att Sundsvallstrejken inträffade. Sundsvallstrejken var Sveriges första större strejk och 6000 arbetare deltog. Strejken uppstod spontant, men var ändå en föraning av den kommande arbetarrörelsen. Många av sågverksarbetarna som deltog var medlemmar i någon av de många frireligiösa rörelser som börjat växa fram i Sundsvallsområdet och ett av arbetarnas krav var att Sundsvall skulle rensas på krogar, eftersom strejkledarna ansåg att alkoholbruket riskerade att splittra och passivisera arbetarna. 1879 var alltså ett brytningsår och en föraning om de kraftfulla idéer och rörelser som skulle förändra det svenska samhället.
Jalmar Furuskog skrev till IOGT:s 45 års jubileum 1924 en artikel om förutsättningarna för IOGT:s framväxt, dess farliga och radikala idéer samt dess betydelse för samhället under dess första årtionden. Den är läsvärd än idag och jag väljer därför att återge den här.
Det är i dagarna 45 år sedan vårt lands första godtemplarloge, Klippan i Göteborg, instiftades. Den som någon gång kommer att skriva den svenska nykterhetsrörelsens historia skall icke kunna undgå att betrakta godtemplarordens införande i vårt land som ett led i det stora komplex av händelser varigenom det märkliga genombrottet av de radikala idéerna ägde rum i början av 1880-talet.
Det nittonde århundradet uppvisar i vårt land två betydelsefulla nydaningsperioder. Den första inföll på 1830-talet. Då kommo den franska revolutionens idéer över till oss i form av politisk liberalism, då bröt sig en friare religiös strömning fram, då började på allvar den Wieselgrenska nykterhetsrörelsen att utföra sin märkliga folkväckelse. Resultaten av detta stora nydaningsarbete blevo synliga om ett par årtionden: 1850-talet skänkte oss de nya brännvinslagarna, varigenom husbehovsbränningen avskaffades, och 1860-talets representationsreform var ett uttryck för den tidens strävan efter ett mera demokratiskt styrelsesätt.
Så gick det någon tid i förbidan på den nya värld som man hoppades skulle danas av dessa reformer. Men verkligheten om icke att fullt motsvara drömmarna. Strindberg tolkade nog mångas känslor, när han i sin satir ”Det nya riket” gav uttryck åt besvikelsen över tingens nya ordning. Det hände så mycket som man icke hade beräknat. Under 1870-talet blev Sverige industrialiserat i en utsträckning som man förut icke hade anat. Ångsågar och trämassefabriker byggdes, skogsjobbande tog sin början, och industrins tillväxt började de första strejkerna låta höra av sig. Nya krav steg upp ur folkdjupet. Nykterhetsproblemet gjorde sig åter gällande. Lagstiftningen av 1855 räckte inte till. Städernas krogar och landsbygdens ölflod utgjorde i förening en hotande folkfara. Under 1870-talet hade folket ännu bidat i jämförelsevis orörd stillhet. Men omkring 1880 bröt det lös. En hel flock av nya idéer klappade på dörrarna. Det var den nya tidens sändebud, sinsemellan kanske rätt olikartade och stundom bekämpande varandra men i grund och botten djupt besläktade med varann.
”En sol må ha lyst den våren,
den våren i vårens stad,
när den eviga Trikoloren
slog ut som i blommor och blad;
när idéernas genier sänkte
i väntande själar sitt ljus
och hoppet, det givmilda, dränkte
all världen i drömmars ljud.En sol må ha lyst den våren
som aldrig en vår sen då,
ty barn av de senare åren
de vilja det ej förstå.
De undra var gång, när de stanna
vid åttitalistens stol:
hur brinna hans ord, hans panna
hur lyser den ej av sol!”
För oss, som nu skåda tillbaka på 1880-talet som på ett tillryggalagt historiskt skede, är det nästan ofattbart att en sådan mångfald av idéer kunnat slå ut i folksjälen på en enda gång. Men i grunden är det ganska naturligt. Ty i själva verket var det fråga om ett radikalt uppvaknade till medvetande om den nya tidens, det märkliga och omvälvande nittonde århundradets krav på oss människor. Det som skedde omkring 1880 var en allmän nyorientering inom det mänskliga kulturlivet, motiverad av de stora tekniska, vetenskapliga och etiska nydaningarna under 1880-talet.
Det är lärorikt att ta en överblick av de händelser som inträffade under tiden närmast omkring 1880. I Uppsala bildades studentföreningen Verdandi med fullständig tanke- och yttrandefrihet samt allmän rösträtt som bärande programpunkter. I Stockholm grundades Stockholms arbetarinstitut, förebilden till vår populärvetenskapliga föreläsningsverksamhet, och där blev för första gången den darwinska utvecklingsläran populariserad för större åhörarkretsar. I Skåne började mäster Palm hålla socialistiska agitationstal och i Göteborg stiftades godtemplarlogen Klippan!
”Så kom det. Ett Herrans väder:
att ingen dess make minns.
Av stormar, som skrämt våra fäder,
i fasa ej halvt den hinns.
Det stormar i månar, det stormar
i långa och vintriga år.
Det bryter, det kuvar, det formar
Gud vet, vad ur formen går.”
Det är lätt att kritisera 1880-talet trotsiga aprilfysionomi och naiva världsförbättrar lust. Men här gäller i högre grad än någonsin ordet: var stode vi, om de ej funnits till?
Den moderna nykterhetsrörelsen är ett äkta barn av 1880-talet. Detta årtiondes ljusa förtröstan på det goda hos människorna, dess fördomsfria livssyn, dess okuvliga lust att röja esplanader för att ge luft och ljus, dess bristande vördnad för gammal vidskeplig tradition, detta återfinnes hos nykterhetsrörelsen. Och de strömningar som under 1880-talet sådde storm i sinnena äro burna av samma patos som genomglödgar nykterhetsföreningarnas arbete.
Det är en märklig kombination av idéer: allmän rösträtt, socialism, utvecklingslära, andlig frihet, folkbildningsverksamhet, nykterhetsrörelse! En fruktansvärd laddning dynamit under samhället, en oerhörd ”torpedo under arken”.
Det är lätt att förstå, att det farliga sällskapet gjorde nykterhetsrörelsen omöjlig i finare kretsar. Man har stundom undrar varför den svenska ”överklassen” visat så föga intresse för nykterhetsföreningarnas lovvärda arbete. Ingenting är lättare att begripa. Inom samhällets övre lager har man haft så fint väderkorn, att man instinktivt känt släktskapet mellan nykterhetsrörelsen och de samhällsomstörtande åskådningar som man till det yttersta fruktat. Det har inte hjälpt att att nykterhetsrörelsens egna förespråkare ibland sökt göra sin verksamhet så ”neutral” och ofarlig på alla möjliga vis. Man kan dock inte klippa av sin rot. Nykterhetsrörelsens arbete hör oupplösligt samman med tidens stora strävande till en social och kulturell reformation, som i både materiell och ideell mening skall förverkliga 1880-talets främsta lösenord: största möjliga lycka åt största möjliga antal.
När vi nu söka överblicka det nydaningsarbete som på olika områden av samhället ägt rum sedan 1880-talet, så finna vi, att nykterhetsrörelsen i många avseenden varit en surdeg, som trängt långt ner i folksjälens djup, väckt, upplyst och fostrat. Genom nykterhetsföreningarnas arbete har dryckesseden berövats det mesta av den gloria var med vidskepelse och kortsynthet förut omgav den. I fråga om folknykterhetens höjande ha godtemplarlogerna och övriga nykterhetsföreningar i vissa delar av landet åstadkommit underverk. Det är dessa föreningar i långt högre grad än något lagstiftningssystem skola ha äran för de framsteg som verkligen gjorts i fråga om det allmänna nykterhetstillståndet i landet.
Men även för det sociala och kulturella arbetet har nykterhetsrörelsen varit av omistligt värde. Nykterhetsföreningarna ha varit demokratins banbrytare i högre grad än man vanligen tror. I logerna och föreningarna tillämpade man allmän och lika rösträtt på en tid, då fyrkväldet syntes bergsfast grundat i samhället. Godtemplarordens stora princip om människornas broderskap var ju heller ingenting annat än radikal och konsekvent demokrati.
Att nykterhetsföreningarna varit härdar för omfattande bildningsarbete är ju allmänt känt. På otaliga platser i riket ha logernas och cirklarnas bibliotek förmedlat folkets första bekantskap med de ”farliga” författare och idéer som varit nutidstankarnas budbärare.
När man därför i vissa radikala kretsar ser nykterhetsrörelsen över axeln och vill ignorera dess verksamhet, så är detta ett barnsligt förbiseende av den faktiska verkligheten. Nykterhetsrörelsen har verkat socialt och kulturellt nydanande i högre grad än de flesta övriga folkrörelser.
Men vad viktigare är: nykterhetsrörelsen har haft den ärofulla uppgiften att på en mycket betydelsefull punkt komplettera denna sociala och andliga utveckling genom att undanröja en av de faktorer som i allra högsta grad dämpa och förlama allt folkligt framstegsarbete. Det avgörande skälet till den moderna nykterhetsrörelsens oförsonliga hållning mot alkoholbruket är icke någon medicinsk teori om vissa alkoholdosers inverkan på människokroppen utan det hårda faktum att alkoholbruket visar sig vara en oskiljaktig följeslagare till social nöd och kulturell efterblivenhet. Fattigdom, andlig råhet och alkoholbruk är en skändlig treenighet, för vilken det icke finns någon plats i den värld som hägrar för den beslutsamme samhällsreformatorns blickar.
I vissa avseenden ha de stora idéerna från 1880-talet redan segrat. I den mån de huvudsakligen inneburit formella krav, har de varit relativt lätta att realisera: allmän rösträtt, yttrandefrihet, konfessionslös folkbildning. Men de i samhällsordningen mera djupt ingripande kraven är ännu ouppfyllda. Dit hör kravet på et verkligt radikalt bekämpande av alkoholbruket. När vi nu se tillbaka på 45-års arbete, kunna vi också skåda framåt och säga oss, att de hårdaste slagen och de största segrarna ännu återstå.
”Men drömmarn från åttitalet,
den rätta, han sviker ej,
och mulnar det än så galet,
för molnen han viker ej.
Och falla, som löv från träden,
hans drömmar och vänner från,
han lyssnar till lärkekväden,
han lyss till en vårstorms dån.”
Många vänner ha, som bekant, fallit från, och många gånger har det mulnat över vägen. Men det dröjer törhända icke länge, förrän den svenska nykterhetsrörelsens väg lärkorna börja sjunga och vårstormarna dåna. Låt oss trofast hålla ut till dess!
Inga kommentarer