Niklas.in Nykter skåning med hjärtat till vänster

Var står Miljöpartiet?

Svänger det inte lite väl mycket om Miljöpartiet? Nu har man ändrat sig i ytterligare en fråga som jag uppfattat som central eller åtminstone en logisk följd av centrala idéer. Handlar det om att bli ett mer ”regeringsdugligt” parti eller handlar det om något annat? (Frågan om förstatligande av a-kassan förenklar nog visserligen inte ett framtida samarbete med S och är kanske heller ingen förändring av partiets politik, men jag syftar på att nedtonandet av medborgarlönen och en del andra åsikter som förändrats)

Föredetta språröret Birger Schlaug bloggar intressanta tankar om ”medborgarlön”. Det är visserligen ofta som jag inte håller med Schlaug i sak, men han får ofta till läsvärda och intressanta texter, så även denna gång!

Vad finns det då att säga om sakfrågorna i Miljöpartiets förslag?

När det gäller medborgarlönen så är det naturligtvis en flummig och ganska orealistisk idé, men det är trots allt en ganska sympatisk utopi att människor inte ska värderas i första hand efter hur de presterar.

Frågan om en gemensam myndighet för att hantera såväl a-kassa, sjukförsäkring och försörjningstöd är lika intressant som den är svår. En sådan förändring skulle innebära en effektivisering av systemen och göra det lättare att upptäcka fusk. Det finns också väldigt bra inslag i förslaget som att slopa kravet på 12 månaders medlemsskap i a-kassan och även studenter kan omfattas. Studenters trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet är idag i princip obefintlig och det är naturligtvis katastrofalt. Fler skulle alltså omfattas av trygghetssystemet och det är naturligtvis bra.

Problemet är hur vi ska se på den svenska modellen och parternas roll på arbetsmarknaden som redan är i gungning och en mycket aktuell fråga. Modellen har varit mycket framgångsrik i det stora hela och a-kassan är en viktig del av fackföreningarnas uppgift. Risken med en obligatorisk a-kassa är att de fackliga organisationerna förlorar medlemmar och försvagas vilket inte är bra för förhållandet mellan parterna. Möjligen skulle det innebära en vitalisering av de fackliga organisationerna som visserligen skulle vara välkommen. Om a-kassan skiljdes från facket skulle de kanske tvingas företräda sina medlemmar bättre och mer aktivt, vilket förstås skulle vara positivt.  Så.. det är en svår fråga, som jag behöver fundera mera över.


3 kommentarer

Anders Wallner som sitter i MP:s styrelse har bloggat bra om det, läs här! http://andwal.blogspot.com/2008/02/en-drr-in.html

Sen gillar jag medborgarlönen som MP:are, men jag tror den tillhör ett framtida samhälle, och på vägen dit behövs nåt annat. Jag vet inte om det här förslaget är bra, men att lägga ihop trygghetssystemen känns på nåt sätt logiskt för mig. Mindre som trillar mellan stolarna och mindre fusk?

Kommentar av Robert den 25 februari 2008 @ 9e m

Jo, jag gillar faktiskt också tanken på medborgarlön, i teorin då. Eller jag tycker iaf att det är sunt med ett parti som ifrågasätter ”prestationshetsen” i samhället. Jag gillar t.ex. idén om friår som ju är mer realistisk och uppenbarligen genomförbar.

Sedan blev mitt inlägg lite skitzofrent.. jag började att skriva om en sak, att ifrågasätta Mp:s förändrade ståndpunkter i en rad frågor på senare tid, men sedan blev det alldeles för intressant och roligt att skriva om sakfrågan så då övergick jag till det :)

Kommentar av Niklas den 25 februari 2008 @ 10e m

Sen handlar ju medborgarlön om en tro på människan som aktiv av sig själv, att folk överlag inte skulle sitta still på arslet bara för de får pengar, utan att vi har andra drivkrafter än just pengar. Det är ju en människobild jag gärna har kvar, och delvis därför gillar jag medborgarlönen.

Kommentar av Robert den 26 februari 2008 @ 9e m

Skriv en kommentar