Skolan är ett eget samhälle
Idag skriver barnombudsmannen Lena Nyberg på DN Debatt om tillståndet i den svenska skolan. Det är bra att problemen uppmärksammas. Jag kommer ihåg när jag själv gick på grundskolan. På grundskolan förekommer ständigt att man blir behandlad på ett sätt av både andra elever och lärare som inte är acceptabelt någon annanstans i samhället, men skolan blir som ett eget samhälle, en egen värld, med kollektiv bestraffning, respektlöshet, slagsmål, sexuella trakasserier och annat som närmast blir ett normalt inslag i vardagen.
Lena Nyberg tar upp att det fokuseras mycket på barns skyldigheter idag, men inte lika mycket på deras rättigheter. Ett annat sätt att uttrycka det är att saker som ”disiplin” och ”ordning och reda” jämt lyfts fram i skoldebatten. Och självklart ska det vara ordning i skolan, men får vi den genom kadaverdisiplin och klåfingriga politiker? Är kadaverdisiplin lösning på skolans problem och kommer den att fostra individer som lärt sig att tänka själv och ta ansvar? Jag tror inte det. Jag tror inte på Jan Björklunds recept; en bättre skola genom återgång. Jag tror tvärtom att eleverna bör behandlas med respekt och inte utsättas för t.ex. kollektiv bestraffning. Jag tror att eleverna bör få möjlighet till inflytande i sin egen vardag. Jag tror att genom att få ansvar kan man lära sig att ta ansvar. Skolan måste bli en del av samhället, inte ett samhälle med egna spelregler.
Nyberg skriver också om idrottsrörelsen. Jag delar helt hennes uppfattning om att staten (och kommunerna) bör ställa större krav på idrotten när det gäller att skapa en god miljö med sunda värderingar.
1 kommentar