Almedalen: Björklunds tal
Nu har jag lyssnat på Jan Björklunds tal. Det är stor skillnad mellan att faktiskt se ett tal och att bara höra det, även när man bara hör det kan man tänka sig vilka gester talaren har gjort för att förstärka sina argument men som man går miste om som lyssnare.
Jan Björklund är emellertid ingen stor talare, utan det är ett ganska tråkigt och informativt tal som betar av många olika politikområden utan att det egentligen framkommer något nytt. Jag skrev tidigare att Björklund behöver etablera sig som allmänpolitiker, men i det här talet är det bara en del som sticker ut, nämligen den om skolan. Här känns Björklund engagerad och pratar lätt och ledigt om sin syn på skolan. Han använder här en berättelse om Robin som fick gå lärlingsutbildning och jag tycker den fungerar bra. Han använder en berättelse även när han pratar om sjukskrivning och förtidspensionering, men då känns han mer kall och hård. Han inger inte samma trovärdighet.
Efter partiet om skolan tappar han fart och talet blir mest bara tråkigt. Han använder slutet för att angripa oppositionen och framförallt socialdemokraterna. Jag tror att han skulle vunnit mer på ett visionärt och positivt slut. Nu känns han mer som en grinig oppositionspolitiker än en visionär ledare för ett regeringsparti, även om angreppen på Mona Sahlin är ganska fyndiga. På slutet knyter han ihop allt han har pratat om, men man blir lite förvirrad när han försöker använda en bild från barndomen som inte riktigt passar. Han trycker in den ändå och avslutar därefter med en uppräkning av vad han pratat om.
Han hann med en hel del:
- Jobb (jobb, jobb & jobb). Angreppet på Socialdemokraterna när det gäller 80%-målet var roligt..
- Hushållsnära tjänster. Tröttsamt mestadels, men underhållande pajkastning mot Ylva Johansson.
- Sjukskrivning/förtidspensionering
- Klimat -> Kärnkraft. Klimatpolitik är inte Folkpartiets bästa gren.. Det gäller att fort komma in på hur bra det är med kärnkraft.
- Skola. Talets längsta och bästa del.
- Äldre/åldersdiskriminering.
- Pensionärernas situation. Här erkänner han att de som arbetar fått mycket och pensionärerna inget. Syftet är ju att lova lite till pensionärerna så att de blir glada, men det känns snarare som att han säger att vi ska se om det blir några smulor över…
- Globalisering – Svensk konkurrenskraft – Bolagsskatt
- Opinionsläget
- Angrepp på Mona Sahlin
- Avslutning
Talet går att lyssna på här!
Inga kommentarer