Almedalen: Junilistan
Junilistan har till skillnad från riksdagspartierna ingen egen dag, men är på plats i alla fall. Junilistan valde dessutom att lägga sitt årsmöte i Visby precis i början av Almedalen. En idé som verkar ha gått hem eftersom man trots allt fått en del media, men vi vet ju inte hur det sett ut om de lagt mötet någon annanstans någon vecka senare under sommartorkan. Nu fick de i alla fall ett inslag i Tv4 igår som handlade om att de tjuvstartade Almedalsveckan med en inofficiell Junilistan-dag, så värst mycket mer innehöll dock inte repotaget. Inget intressant utspel och ingen egentlig nyhet, men nya partiledarna fick återigen presentera sig. Idag hade SVT ett liknande repotage, för nu är ju faktiskt de nya ledarna Sören Wibe och Annika Eriksson valda och även om det var väntat så är det ju en nyhet.
Junilistan väljer alltså modellen med två partiledare som ersätter Nils Lundgren, som man väl i och för sig får säga samsades ganska mycket om ledarskapet med Lars Wohlin. Ett klassiskt scenario när småpartier väljer två partiledare brukar dock vara att den ena är etablerad och populär, medan den andra är orutinerad och okänd. Annika Eriksson är än så länge ett oskrivit kort, men jag tillåter mig ändå gissa att Sören Wibe är den som kommer att få störst betydelse för partiets chanser. Jag funderar annars på om Annika Eriksson kan lyckas tvätta bort partiets gubbstämpel eller om Sören Wibe bara framstår som mer gubbig sidan om henne.
På grund av tentapluggande hade jag inte tid att kommentera Sören Wibes avhopp från socialdemokraterna och hans därefter väntade lansering som toppnamn för Junilistan, men jag tänkte att jag kan passa på att göra det nu. Sören Wibe har fått mycket kritik och vad annat kan man vänta sig från sura och besvikna sossar, men om man försöker sätta sig i Sören Wibes sits tycker jag att hans beslut är förståligt. Han kände att det inte längre fanns plats för honom inom S och Mp är uteslutna med anledning av Wibes åsikter om kärnkraft. V ligger nära Wibe politiskt, men har också kärnkraftsfrågan och kanske något mer emot sig. Om Wibe ville fortsätta vara politiskt aktiv återstod Junilistan. Jag är tveksam till tvärpolitiska partier för det mesta, men för den som tror på idéen med ett tvärpolitiskt initiativ är det ju inget problem att företräda ett sådant.
Sören Wibe var inte problemet för sossarna, utan sossarnas problem är alla EU-kramare inom partiet och att man inte tagit tag i frågan om strejkrätten och den svenska modellen. Nu kan däremot Sören Wibe bli ett problem, för många missnöjda sossar lär se hans junilista som ett attraktivt alternativ om inte sossarna skärper sig.
Imorgon, måndag, håller Junilistan dessutom ett seminarium i Almedalen om den svenska grundlagen och Lissabonfördraget.
Inga kommentarer