FRA-lagens effektivitet?
Juristen och officeren Jan Kallberg skriver om FRA-lagen i Expressen och tar upp ett perspektiv som inte fått så mycket utrymme i debatten som mest har handlat om en avvägning mellan personlig integritet och säkerhet. För frågan är ju om FRA-lagen verkligen är så säker? FRA:s arbete kan närmast liknas vid att leta efter en nål i en höstack. Jag vet inte hur tekniken funkar, det vill ju gärna FRA framställa i ett mystiskt skimmer, men även jag kan räkna ut att det inte är helt lätt att urskilja enstaka intressanta meddelande som troligen är krypterade eller kodade i en strid ström av data.
Kostnadseffektiviteten lär också vara låg, med tanke på vad inköp av superdatorer och nyanställning av en massa människor kostar. (Spännande att man måste anställa så många, när det maskinella arbetet hela tiden betonas och att det bara handlar om att göra arbetet "teknikneutralt, tycker ni inte? :))
Jag håller inte med om allt i Kallbergs artikel, men det känns självklart att andra arbetsmetoder är mer effektiva om man vill bekämpa terrorism. Det kostar dessutom mindre både ekonomiskt och integritetsmässigt.
Ali Esbati skriver också bra om FRA och Jan Björklund. Jan Björklund har ju kommit med det fantasifulla argumentet att Sverige tack vare FRA-lagen ska kunna gripa Usama bin Ladin. Exakt hur läsning av svenskars e-post ska göra att bin Ladin grips är dock lite oklart.
Antingen är Jan Björklund dum i huvudet eller så utgår han från att väljarna är dumma i huvudet. Jag tror att det är lite en kombination av båda delar…
Inga kommentarer