Att träffa nya människor
Det är kul att träffa nya människor, brukar det heta. Det är ju snarast en "officiell sanning" att man ska tycka det är kul att träffa nya människor, men hur kul är det egentligen?
Visst är det intressant, trevligt och utvecklande att då och då träffa lite nya människor, men är det inte samtidigt ganska skönt och trevligt att träffa människor man redan känner? Jag tycker för egen del mer om att träffa människor jag känner än människor jag inte känner :)
Nu har terminen precis startat och upplägget är att seminariegrupperna bytts efter varje termin. Om man inte trivts i sin seminariegrupp är det förstås bra, men det innebär också att det tar en hel del energi att träffa nya människor. Och för mig som lär känna folk ganska långsamt innebär det att relationerna rycks upp precis när man har börjat få lite koll på folk.
Ett bra sätt att lära känna folk lite mer är annars att träffa personen i ett oväntat sammanhang. Från att vara ytligt bekanta blir man helt plötsligt riktiga kompisar som kan umgås och prata om allt möjligt. I många fall så gäller detta dock under en begränsad tid. Om man till exempel träffar någon på semester i utlandet är det okej att umgås mycket, men väl återkommen till Sverige återgår relationen oftast till vad den tidigare var. Lite oklart varför.
För att det ska funka krävs därför att man träffas mera stadigvarande i det oväntade sammanhanget tillsammans med för båda okända människor. Att man t.ex. upptäcker en gammal högstadiebekant när man skriver in sig på en ny högskolekurs.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma till med detta inlägg, men kanske är det att ett bekant ansikte oftast är trevligare än 10 nya människor. Åtminstone tills man lärt känna dessa :)
Inga kommentarer