Jag sitter ihopkrupen i soffan med en kopp te. MacGyver börjar precis på TV:n och utanför ser jag hur solen börjar gå upp så att kontrasten mellan den skarpa innerbelysningen och mörkret utanför avtar. Klockan är halv fyra och jag dricker te med kaffegrädde och för mycket socker. Det är nattens tystaste och kallaste tid.

Plötsligt piper larmet och jag hoppar till. Som vanligt är det en av tanterna som behöver hjälp till toaletten. Det blir toabesök och en liten pratstund, svänger förbi tvättstugan innan jag återigen landar i soffan. Smuttar på teet och kollar på TV. Klockan har hunnit bli fyra. Tre timmar kvar, tänker jag. Tre timmar kvar, sen får jag cykla hem och krypa ner i en varm och mjuk säng. Innan sängen blir det dock en stund vid datorn. Jag brukar äta yoghurt, läsa morgonnyheterna och nattens twitterfeed innan jag går och lägger mig. Sen blir det riktigt skönt att sova och det är ingen större förlust att sova på dagen. På förmiddagen händer det ändå inget viktigt.

Snart är det dags för morgonrundan, men först blir det en snabb kopp te till. Med för mycket grädde, och för mycket socker.

I veckan tillsatte regeringen en ny utredning om alkohol. Utredningen ska titta på möjligheten till gårdsförsäljning, trots att t.ex. den tidigare alkohollagsutredningen och riksdagens utredningstjänst kommit fram till att gårdsförsäljning inte är förenligt med Systembolagets monopol och EU-rätten. Genom att tillåta gårdsförsäljning riskerar vi alltså att förlora alkoholmonopolet, samtidigt som frågan konkret berör ett fåtal producenter.

Utredningen ska även undersöka möjligheten för äldreboenden att servera vin och det tycker jag verkligen är en icke-fråga. Anledningen till att jag ändå tänker skriva lite om den är att jag upplever det som att det förekommer väldigt mycket konstiga beskrivningar av verkligheten i samband med att frågan kommer upp och att fokus ofta handlar fel.

Jag tycker det är självklart att även äldre som vill dricka vin ska kunna göra detta. Även om jag aldrig förespråkar alkoholkonsumtion så avskyr jag i allmänhet när äldre behandlas som barn och inte själva får välja hur de vill leva. Min erfarenhet efter att ha jobbat på tre olika äldreboenden i två olika kommuner är dock att den som vill dricka alkohol också kan göra detta. Vissa äldre kan själva köpa alkohol medan andra kan be anhöriga att köpa alkohol till dem. Det har alltså aldrig varit något problem för de äldre att få dricka alkohol där jag har jobbat och den rådande alkoholkulturen i samhället gör att det finns en stor förståelse för att äldre vill dricka alkohol…

Så vad är egentligen problemet? Ja, jag förstår för min del faktiskt inte vad problemet är. Det regeringen nu verkar vara intresserad av är att äldreboende ska ha rätt att sälja alkohol och då hamnar vi i ett helt annat läge. Ett läge där tillgängligheten av alkohol ökar för de boende, men även för personalen. Det skapar både ett intresse för och en förväntan att dricka alkohol till maten som inte tidigare fanns och som det inte finns någon anledning att skapa.

Därtill finns det ytterligare problem med mer alkohol på äldreboenden. Dels kan faktiskt livskvaliteten för de med sjukdomar eller mediciner som inte bör kombineras med alkohol försämras, antingen genom att de dricker eller genom att de inte dricker men hela tiden påminns om att de inte kan dricka alkohol. Dels finns det många som uppskattar en miljö där inte alkohol är ett påbjudet dryckesalternativ. På samtliga boenden jag har jobbat har det nämligen funnits äldre med tydliga negativa erfarenheter av alkohol. Personer med egna alkoholproblem i bagaget, kvinnor som blivit slagna av sina fulla män, personer som blivit utnyttjade av sina alkoholiserade barn, osv. Dessa tror jag känner en större trygghet och trevnad på ett boende där alkoholtillgången inte är lika påtaglig.

Låt gärna äldre ta ett glas vin, men låt äldreboenden få fortsätta vara en miljö där alkoholkonsumtion inte påbjuds och förväntas!

Andra som bloggar om detta:
I rörelse | I rörelse 2 | Robert Damberg | Ewa Jansson | Högbergs tankar | Jesper Berglund | Charlie Weimers | Staffans blogg | Johanna Nylander |

Artiklar om detta:
Accent | SR | SR2 | SR3 | Arbetarbladet | DN | SvD | SvD2 | HD |

I Schulman Show i Aftonbladet TV var Felix Herngren gäst för några veckor sedan. Samtalet ledde in på alkohol och Schulman avslöjade att Herngren hade en vit månad, dvs. en månad där han och hans fru inte drack alkohol. Diskussionen som följer är oerhört intressant och visar väldigt tydligt hur alkoholkulturen och alkoholnormen funkar. Felix Herngren hamnar genast i ett försvarsläge där de övriga två medlemmarna i panelen, Ann Söderlund och Markus Larsson, inte förstår hur han kan vara utan alkohol en HEL månad.

Felix Herngren förklarar sig och försvarar sig. Det är hälsosamt. Man blir pigg och glad. Man känner sig fräschare. Sexlivet blir bättre. Kroppen mår bra av det. Argumenten för en alkoholfri månad haglar.

Frågan som ingen ställer är: Varför överhuvudtaget dricka om det är så skönt att vara nykter? Frågan är uppenbarligen otänkbar. I den svenska alkoholkulturen är normen att dricka så stark att varje ifrågasättande av alkoholens roll blir kontroversiellt. Tanken att avstå alkohol en månad är för programdeltagarna kontroversiell och märklig. Möjligheten att avstå jämt är inte ens något de reflekterar över.

Visst är det sorgligt?

Det är alldeles uppenbart att vi behöver bli fler som bryter normen och som står för det! Och vi behöver fler nyktra mötesplatser där det alldeles naturligt att inte dricka alkohol och där vi som av olika anledningar inte vill förgifta oss med alkohol inte behöver försvara oss. Ikväll arrangerar min förening, 2010 Trots Allt! Klubb Sockerdricka, ett nyktert musikcafé, som ett bidrag till fler nyktra mötesplatser!

Se klippet nu, det är värt att se! Diskussionen om vit månad börjar efter 20.45 min. Länk till videoklippet!

I lördags, för snart en vecka sedan, firade min UNF- och IOGT-NTO-förening 2010 Trots Allt! att föreningen funnits i över 20 år. Det blev en grym fest med god mat, trevlig stämning, allsång och 90-talsdisco. Med mig till festen hade jag protokollet från när föreningen bildades med en bifogad framtidsvision, men under festen var det nog inte så många som fick chansen att läsa dessa intressanta och underhållande dokument.

Därför publicerar jag dem här i inskannad version:

Jag har haft uppehåll här på bloggen i drygt en månad. Det var ett absolut nödvändigt och välbehövligt uppehåll, men nu känner jag att det är dags att dra igång igen och ta nya tag. Jag känner hur det kliar i fingrarna och att det finns alldeles för mycket att skriva om för att inte ha en en blogg att lufta sina åsikter på. Vi har en alkoholnorm att krossa, en alkoholindustri att motarbeta och dessutom naturligtvis en borgerlig regering att störta!

Bloggen är tillbaka med ett nytt rött och fint utseende och en ganska underhållande, men inte särskilt snygg, topbanner. :)

En sak som gör det lite extra kul att återuppta bloggandet är att min blogg finns med på en lista över rekommenderade bloggar i senaste numret av tidningen Accent. Det känns naturligtvis skitkul, men mindre kul att en sån sak händer precis när min blogg är borttagen. Nu är den dock tillbaka och det är full fart som gäller!

Det finns som jag ser det två val för de rödgröna, antingen går de till val som ett enat alternativ som möter en enad allians eller så går de till val som tre olika partier med olika politik och olika möjliga samarbetspartners efter valet. Även med det senare valet av taktik skulle det dock vara tydligt att det troligaste skulle vara samarbete mellan S, Mp och V, men med större självständighet för partierna.

De rödgröna partiledningarna valde det första alternativet och måste således framstå som eniga pålitliga samarbetspartners. Medias roll har varit att, ganska skickligt, utmåla de rödgröna partierna som splittrade.¹ Idag har något nytt hänt, för idag verkar de rödgröna partierna själva tro att det är en smart idé att gå till val med en splittrad allians. Jag vet visserligen inte exakt vad de har sagt till media, men i Aftonbladet framstår det nu som att alla rödgröna partier spekulerar kring samarbete med borgerliga partier.

Självklart vill inget av de rödgröna partierna regera med stöd av SD och det tror jag de flesta också inser, men på vilket sätt gör inviter över blockgränsen SD svagare? Det gör SD starkare genom att alla partierna framstår som en enhet, med små skillnader mellan sig, samtidigt som det gör de rödgröna svagare eftersom deras samarbete framstår som bräckligt.

Så vad borde de ha svarat? Varför inte något i stil med:
"Det är helt otänkbart för oss att samarbeta med SD, men det är en hypotetisk fråga eftersom vi inte tror att SD kommer att ta sig in i riksdagen. Vi går till val på att bilda en rödgrön-regering för en mer solidarisk politik istället för dagens orättvisa politik"

Med detta uppnår man dels att man stärker sin allians, dels att man förringar SD:s betydelse och dels att man går till angrepp mot borgarna. Jag tror nämligen liksom Svensson att SD motverkas bäst genom tydliga skiljelinjer i den ekonomiska politiken.

Vi ska inte spela på SD:s planhalva och ge dem problemformuleringsinitiativet, utan gå till angrepp mot den borgerliga klasspolitiken med klassisk vänsterpolitik.

Tydliga konfliktytor i viktiga frågor där SD saknar genomtänkt politik och förtroende missgynnar SD och visar dessutom att de etablerade partierna tycker allt annat än lika.

Fler artiklar om SD:
SvD | SvD2 | SvD3 | SvD4 | SvD5 | SvD6 | DN | DN2 | DN3 | DN4 | DN5 |

1. Detta i sig flyttar fokus från politiken till ganska ointressanta frågor om partiernas splittring. Egentligen borde ju det naturliga vara att tre partier tycker lite olika [↩]

Det har hänt en hel del alkoholpolitiskt den senaste veckan, samtidigt som jag haft fullt upp med bl.a. PM-skrivande, men här kommer några länkar med kommentarer från den senaste veckan:

• Gudrun Schyman tecknar en sann, men ganska skrämmande bild av "samhällets alkoholberoende". Alkoholen har blivit en nödvändig ingrediens i allt fler sammanhang, vilket naturligtvis leder till ökad konsumtion, men också till att stora grupper är eller känner sig utestängda från dessa sammanhang.
  
  
• Riksdag & Departement skriver att vi får tuffare alkoholpolitik med en rödgrön-regering. Hoppfullt, men osäkert. En sänkning av införselkvoterna lyfts till exempel fram, men i denna fråga gjordes inte mycket under S-regering. Klart är väl i alla fall att en rödgrön-regering jämfört med alliansen kommer ha betydligt färre som internt lobbar för en liberalare alkoholpolitik.
   
• Såg en artikel om teknisk sprit häromveckan och liksom Peter Moilanen gäspade jag lite, men till skillnad från mig så läste Peter vidare och insåg att det fanns ganska intressanta saker i förslaget gällande hur teknisk sprit ska hanteras. Läs mer på I rörelse.
  
• HD:s ledarsida skriver om att den danska alkoholpolitik blir mer restriktiv. Den följer därmed en trend inom hela EU, som går mot en mer restriktiv alkoholpolitik. För att det funkar, helt enkelt!
   
• I den aktuella frågan om fotbollsvåldet kommer ett välkommet förslag från oväntat håll. Moderata borgarrådet Kristina Alvendal vill stoppa alkoholserveringen i samband med matcher. Bl.a. Anna Carlstedt, Robert Damberg och Kent Persson har bloggat om frågan.
   
• Frågan om gårdsförsäljning börjar bli lite tröttsam nu, men Peter Andersson har skrivit ett intressant inlägg som diskuterar lobbyismen bakom att gårdsförsäljning blivit en så stor fråga. Jag har tidigare i bloggen berört vissa riksdagsledamöters osunda fascination för svenska vinbönder :) Ingemar bloggar om gårdsförsäljning och gårdagens mycket märkliga artikel på DN Debatt.
   
• UNF gör gemensam sak med oppositionen och kritiserar regeringens drogpolitik. Kortsiktigt tänkande leder till stora neddragningar av resurser.

Moderata riksdagsledamöterna Olof Lavesson och Sofia Arkelsten bemöter i SvD Bengt Westerbergs inlägg om gårdsförsäljning av alkohol. De avfärdar Westerbergs farhågor om att monopolet är hotat, farhågor som för övrigt delas av bland andra Alkohollagsutredningen, FHI [PDF-länk] och Riksdagens Utredningstjänst, med några svepande formuleringar, för att i nästa mening argumentera för ett avskaffande av monopolet. Lite schizofrent kan tyckas, men jag tycker att det är bra att de visar att hela frågan om gårdsförsäljning faktiskt handlar just om monopolets vara eller icke vara (även om de inte själva vill erkänna detta).

Moderaternas främsta argument för att avskaffa monopolet är att det skett förändringar i vår omvärld. Ett märkligt argument från ett parti som alltid har velat avskaffa alkoholmonopolet.

De förändringar och ökade liberaliseringar som tas upp i artikeln är tvärtom starka argument för att behålla alkoholmonopolet. Det är i dagens läge viktigare än någonsin att vi slår vakt om de alkoholpolitiska instrument som vi fortfarande har kvar och som vi vet fungerar.

Moderaterna har inget intresse av att upprätthålla en restriktiv alkoholpolitik som de själva aldrig har varit förespråkare av, men i artikeln slår de knut på sig själva för att försöka argumentera för att en lösning utan monopol skulle vara bättre ur folkhälsosynpunkt. Några belägg för att deras idéer skulle leda till bättre folkhälsa får vi däremot inte.

Grunden för Systembolaget är att alkoholhanteringen ska ske utan vinstintresse. Lavesson och Arkelsten vill att försäljningen ske av privata aktörer. Privata aktörer har ett stort intresse av att kränga så mycket alkohol som möjligt. Privata aktörer kommer troligen inte kunna upprätthålla ålderskontrollen. Privata aktörer kommer tvinga fram fler försäljningsställen och lägre alkoholskatt. Moderaterna är för allt detta, men det är inte något som är förenat med en politik som syftar till att hålla nere alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna.

Mer argument om varför vi behöver ett monopol har jag skrivit här.

PS. Sofia Arkelsten vill även avskaffa alkoholmonopolet för att taxfree-spriten innebär en så stor miljöbelastning. Det har jag bloggat om här.

Idag har jag varit på konferens om alkohol och hälsa i Stockholm hela dagen, tillsammans med flera av EU:s främsta forskare på alkoholområdet, flera politiker och många av de ideella organisationer som är engagerade i dessa frågor. Och så några som man kan tycka inte riktigt passar in, som tycker att bra försäljningssiffror är viktigare än seriös forskning och folkhälsa. Alkoholindustrin kort sagt.

Det har varit en intressant och spännande dag med intressanta samtal, seminarier och mingel. Idag var det mest intressanta ett samtal mellan folkhälsominister Maria Larsson (kd) och Sven Andréasson och några olika föredrag om alkoholreklam.

Annars var det en intressant och relativt ny upplevelse att möta alkoholindustrin i detta sammanhang och se "kampen" mellan seriösa forskare och alkoholindustrins representanter som ställde mer eller mindre begåvade frågor för att ifrågasätta och undergräva forskarnas resultat som entydigt säger att alkoholreklam leder till ÖKAT drickande.

Idag är det kyrkoval, dvs. val till de styrande organen inom Svenska kyrkan och jag har nyss varit och röstat i min vallokal som ligger intill domkyrkan här i Uppsala. Det är väldigt många som väljer att inte rösta i kyrkovalet, en majoritet av kyrkans medlemmar väljer sofflocket framför valurnan. Därför tänkte jag motivera varför jag valde att rösta, trots att jag egentligen inte alls är engagerad i Svenska kyrkan och inte särskilt engagerad i "kyrkofrågor".

Det finns egentligen två skäl:

1. Jag har möjlighet. Jag är medlem i Svenska kyrkan och har därmed rösträtt i valet. Jag har många gånger funderat på varför jag är medlem eller om jag borde fortsätta att vara medlem, men än så länge är jag medlem och har därmed möjlighet att rösta. Nu behöver man inte rösta bara för att det går, men då krävs det snarare en motivering till varför man bojkottar valet och jag ser ingen anledning att inte använda min rösträtt.

2. Svenska kyrkan är Sveriges största förening och har väldigt stora tillgångar, vilket innebär att det kyrkan gör påverkar samhället i stort. Det har betydelse om Svenska kyrkan välkomnar homosexuella. Det har betydelse om Svenska kyrkan kräver flyktingamnesti. Därför vill jag påverka. Svenska kyrkan gör också, inte att för glömma, en viktig insats i många sammanhang.

Idag har jag använt min röst och röstat för en mer progressiv kyrka där alla är välkomna!

Läs mer om kyrkovalet:
DN | Aftonbladet | SvD | Sydsvenskan | Sydsvenskan 2 | HD | 

Jag fick lust att följa upp mitt föregående inlägg om gårdsförsäljning av alkohol med ett mer grundläggande inlägg om just alkoholmonopolet. Mitt förra inlägg kan sammafattas med att frågan om bonden Bengt ska få sälja alkohol på sin gård är precis samma fråga som om ICA-handlaren Harry ska få sälja alkohol i sin lanthandel och argumenten för respektive emot ser i stort sett likadana ut i båda fallen. I Sverige har vi valt att besvara frågan nekande och istället låta ett statligt ägt monopol sköta försäljningen av alkohol.

Följdfrågan blir då varför staten har monopol på alkoholförsäljning. Svaret är att alkohol inte är någon vanlig vara, utan en vara som leder till såväl sociala som medicinska skador. Detta gör att det finns ett intresse hos de allra flesta att försöka minska alkoholens skadeverkningar.

Forskningen har visat att hur stora skadorna på grund av alkohol blir hänger tydligt samman med hur mycket alkohol som dricks i samhället, vilket väl egentligen inte är så märkligt. Forskarna har också kommit fram till att det effektivaste sättet att hålla nere konsumtionen (och därmed skadorna) är att begränsa tillgängligheten på alkohol. I Sverige har vi valt att begränsa tillgängligheten genom ett försäljningsmonopol: Systembolaget. Ett statligt monopol innebär också att försäljningen inte påverkas av vinstintresse. Alkoholproducenternas intresse att sälja mer för att öka sin vinst är ju oförenligt med samhällsintresset av en låg totalkonsumtion.

Monopolet utgör hörnstenen i en solidarisk alkoholpolitik som syftar till att minska det mänskliga lidande och de samhällskostnader som följer i alkoholens spår.

Att tillåta privat försäljning av alkohol innebär ett åsidosättande av monopolet som grund för en solidarisk alkoholpolitik oavsett om den som säljer är "vinbonden" Bengt, ICA-handlaren Harry eller ölbryggaren Jens.

Jag har tidigare skrivit ett längre inlägg om Systembolaget, med lite statistik och intressanta länkar. Det kan man läsa här.

Redan i början av sommaren färdigställde jag min UNF-förening, 2010 Trots Allts hemsida, men det är först nu som jag fixat till det sista. Nu känns den bra, även om mycket kan bli bättre.

Hemsidan hittas på nyktrastudenter.se, som ett led i att börja använda begreppet Nyktra Studenter mer. Kom gärna med konstruktiv kritik och andra kommentarer. Maila niklas@nyktrastudenter.se :)

Imorgon börjar det, allvaret. Då är det dags att dra igång ännu än termin på juristprogrammet. En termin som har förutsättningar att bli den tråkigaste hittills. Om man ska se det positivt har jag dock haft en riktigt bra sommar sett så här i bakspegeln. Jag har jobbat lite, jag har slappat lite, träffat trevliga vänner och gjort några roliga utflykter. Dessutom har jag hunnit med två resor till Skåne och varit där totalt nästan två veckor. Och så förstås, kongressen.

Sammantaget en riktigt bra sommar som gått riktigt fort. Så mycket bloggande har det inte blivit, men jag tänkte försöka ändra på det nu. Bloggandet är inget självändamål och jag för utlopp för mycket av mitt behov att skriva av mig och kommunicera genom t.ex. twitter, men ganska ofta känner jag att jag vill ta mig tid att skriva en något längre text. Nu ska jag försöka ta mig den tiden lite oftare.

 Igår kom jag hem från vad som nog blir årets höjdpunkt, IOGT-NTO-rörelsens kongresser. Det har varit en fantastisk vecka med förhandlingar, massa intryck, möten med nya och gamla vänner och mycket mer. Jag har debatterat, köat, fikat, dansat, ätit dålig mat, DJ:at, voterat, fått skoskav, gnällt, hängt och sjungit för att bara nämna några saker som hänt under veckan.

För att få struktur använder jag en plus och minus-lista för att sammanfatta kongressen i Göteborg 2009.

Plus:

+ Förhandlingarna.
Jag tycker att vår arbetsordning funkade svinbra och faktiskt bättre än jag vågade hoppas. Jag tror även att det var en mer engagerad ombudsförsamling. Dessutom en stor eloge till mötespresidiet. Det bästa presidiet på någon kongress jag varit med på. Starkt jobbat!

+ KongressRevyn.
Jag missade visserligen att köpa KongressRevyn ända fram till lördagen då jag köpte alla, jag tycker den borde heta KongressAccent och jag tycker det var lite för lite UNF-bevakning. Men, tidningen är fortfarande fantastisk. Härlig humor och lagom uppkäftig!

+ Nattcafét
Trevlig personal och bra utbud av fika.

+ Göteborgare
Okej, alla funktionärer var väl inte göteborgare, men alla vara väldigt trevliga och hjälpsamma! :)

+ Kongresshopen
Bra personal, bra utbud och man slipper porto. Jag önskar bara att jag hunnit hänga i shopen mer!

+ Robert Damberg
Höll bästa invigningstalet på kongressen och var stabil hela veckan, men kanske lite mer iggis under denna kongress ;) Nu får han mer tid över till dragspelskvällar, men också till andra intressanta projekt! :)

+ Beslut om framtida kongresser.
Vi vill ha långa, roliga, demokratiska och fantastiska folkrörelsekongresser!

+ Program- och stadgeutskottet.
Vi var bäst, smartast och ödmjukast. ;)

+ Alla härliga människor så klart

+ Att vi var två från Ystad!

Minus

- Avstånden.
Jag fick skoskav och kände som om jag använde den mesta lediga tiden åt att gå mellan olika ställen.

- För lite integration mellan förbunden. Saknade till exempel gemensam utflykt.

- Maten

- Drogvägrarnas kulturfestival
Rörig information, dålig lokal och dumt att lägga det sista kvällen. Uppträdandena var som vanligt av blandad kvalitet :)

- Svenska mässan.
Dyrt, oflexibelt, omysigt och stort. Det enda positiva var att det var luftiga och sköna förhandlingslokaler. På lördagen stängdes luftkonditioneringen av. Då var allt skit.

- Invigningen.
Den saknade struktur och lyckades inte skapa en stämning av gemenskap och "nu är det faktiskt kongress".

- Disco.
Det verkar vara en naturlag att discona på kongressen ska suga. Folk hittar inte dit, har inte tid eller är inte där samtidigt. Däremot gjorde Johan och Jonas ett hästjobb med att rigga och fixa, så absolut inget negativt om deras insats!

- Organiseringen av masslogin.
Fanns det någon organisation förresten?

- Tomrummet efteråt

Det är vad jag kommer på just nu. Så här efteråt känns det ganska tomt. Det är konstigt att vara tillbaka i verkligheten och konstigt att vila och vara ensam efter en vecka med full fart och massa människor. Nu fortsätter arbetet för att UNF ska vara Sveriges bästa ungdomsorganisation. Jag längtar redan till kongressen i Åre 2011.

Igår upptäckte jag att Sveriges Bryggerier har börjat blogga. Nu verkar de inte kalla det blogg, men deras förstasida framstår just som en blogg. Mest handlar det om att uppröras över något och avsluta inlägget med att alkoholskatten måste sänkas och att smuggelsprit är dåligt. Inför EU-valet skickade man frågor till alla kandidater om alkohol och upprördes därefter över att alla, utom moderaterna, sätter folkhälsa och samhällsekonomi före industrins vinstintresse. Naivt nog verkar de uppriktigt överraskade.

Förutom skåpmaten finns det dock ett uppfriskande inlägg om den egna industrins sexistiska reklam. Tydligen tycker Sveriges Bryggerier att reklamen är "pinsam" och det är väl i och för sig rimligt, men sen är man snabb med att i nya inlägg propagera för alkoholreklam. Sanningen är ju att sexism och kulturimperialism är vanliga inslag i utländsk marknadsföring av alkohol och förekommer även från svenska alkoholföretag. Sveriges Bryggerier ger alltså ett utmärkt argument för varför alkoholreklam åtminstone bör vara hårt reglerad, inte bara i Sverige, utan även i övriga världen. En annan anledning är ju att alkoholreklam leder till ökad försäljning, vilket leder till ökat lidande. Och så förstås att de flesta är emot den.

Ännu inget blogginlägg om "trakasserierna" och "hoten" som de stackars bryggarna utsattes för i Almedalen, men Sprit- och vinleverantörerna gråter ut i ett lögnaktigt pressmeddelande. Uppenbarligen sover de till vardags gott med vetskapen om att deras produkter leder till lidande och död, men sämre efter att ha blivit emotsagda av några ungdomar. Det hela är förstås ett sätt för industrin att få PR, men jag tror UNF har mer att vinna på uppmärksamheten.