Liberala drömmar och privatisering av ideologiska skäl
Idag är det fritt fram för privata apotek i Sverige, åtminstone fritt fram för att lämna in ansökningar till läkemedelsverket om att få starta apotek. I dagens UNT fanns på ledarsidan en notis om detta (som däremot inte verkar finnas på nätet). Resonemanget tycktes gå ut på att vi nu skulle få det lika fantastiskt som på 1800-talet och jag funderade en stund på om notisen skrivits av någon knarkande sommarvikarie, men troligen handlade det bara om en romantiserad bild av 1800-talet och en haltade jämförelse om hur fin servicen var på den tiden som apotekarna själva bodde i samma hus som apoteket.1
Själv tillåter jag mig tvivla på den fantastiskt ökande tillgängligheten med dygnet runt-öppna apotek i varje kvarter som UNT tycks drömma om. Det är förvisso troligt att det kommer bli några fler apotek i större städer, men vem ska ta sig an apotek i småstäder och på landsbygden som knappt går runt ekonomiskt? Inte kommer det blir privata aktörer i alla fall. Resultatet blir att apoteken antingen läggs ner eller drivs av staten, vilket blir en dyr affär för skattebetalarna sedan de flesta vinstdrivande apotek sålts ut och det därför inte går att täcka upp förlusterna.
Det talas också om att servicen kommer att öka, men jag tycker att dagens apotek har en mycket bra service i dagsläget. Däremot undrar jag hur det blir med möjligheten att gå in på ett apotek och få upplysningar om på vilket apotek i stan en viss medicin finns eller att ringa till kundtjänst i samma ärende. Det är en service som är guld värd för oss med ovanliga mediciner, men som troligen blir svårare i framtiden. För vem vill skicka sina kunder till konkurrenten?
Utbudet är också en intressant fråga. Säkert kommer olika apotekskedjor i samarbete med läkemedelsindustrin att profilera vissa mediciner och hur objektiv blir i sin tur rådgivningen om läkemedel då. Än så länge kommer det som jag förstått det vara reglerade prsier för receptbelagd medicin, vilket innebär att vinstmarginalen framförallt finns på det icke-receptbelagda sortimentet. Det finns emellertid inte så stort uttrymme, speciellt inte när en stor del av detta ska kunna säljas i vanliga affärer, och trycket på att få konkurrera även med receptbelagd medicin kommer att vara tungt från läkemedelsindustrin och de privata apoteken. Om priserna släpps fria kommer de knappast sjunka totalt sett och det finns även andra faror med detta.
Slutligen bör ett varnande finger naturligtvis höjas vad gäller läkemedelssäkerhet. Det finns krav på utbildad personal och på kort sikt föreligger nog ingen större fara, men vi vet egentligen inte hur det kommer att bli. Verkligheten har ju en tendens att överträffa dikten, t.ex. med sjukvårdsupplysning och läkare som arbetar på provosion beroende på antal samtal/patienter.
Varför ska vi då privatisera apoteket? Det handlar uppenbarligen om principiella ideologiska skäl. Det ska gå att tjäna pengar även på att kränga läkemedel och profit ska prioriteras före människor även på detta område. Att det troligen blir sämre och dyrare för såväl skattebetalare som kunder har tydligen mindre betydelse.
- Visserligen vill ju liberalerna ha ett samhälle som liknar 1800-talet, men det brukar väl sällan skrivas rakt :) [↩]
3 kommentarer