Varför monopol?
Jag fick lust att följa upp mitt föregående inlägg om gårdsförsäljning av alkohol med ett mer grundläggande inlägg om just alkoholmonopolet. Mitt förra inlägg kan sammafattas med att frågan om bonden Bengt ska få sälja alkohol på sin gård är precis samma fråga som om ICA-handlaren Harry ska få sälja alkohol i sin lanthandel och argumenten för respektive emot ser i stort sett likadana ut i båda fallen. I Sverige har vi valt att besvara frågan nekande och istället låta ett statligt ägt monopol sköta försäljningen av alkohol.
Följdfrågan blir då varför staten har monopol på alkoholförsäljning. Svaret är att alkohol inte är någon vanlig vara, utan en vara som leder till såväl sociala som medicinska skador. Detta gör att det finns ett intresse hos de allra flesta att försöka minska alkoholens skadeverkningar.
Forskningen har visat att hur stora skadorna på grund av alkohol blir hänger tydligt samman med hur mycket alkohol som dricks i samhället, vilket väl egentligen inte är så märkligt. Forskarna har också kommit fram till att det effektivaste sättet att hålla nere konsumtionen (och därmed skadorna) är att begränsa tillgängligheten på alkohol. I Sverige har vi valt att begränsa tillgängligheten genom ett försäljningsmonopol: Systembolaget. Ett statligt monopol innebär också att försäljningen inte påverkas av vinstintresse. Alkoholproducenternas intresse att sälja mer för att öka sin vinst är ju oförenligt med samhällsintresset av en låg totalkonsumtion.
Monopolet utgör hörnstenen i en solidarisk alkoholpolitik som syftar till att minska det mänskliga lidande och de samhällskostnader som följer i alkoholens spår.
Att tillåta privat försäljning av alkohol innebär ett åsidosättande av monopolet som grund för en solidarisk alkoholpolitik oavsett om den som säljer är "vinbonden" Bengt, ICA-handlaren Harry eller ölbryggaren Jens.
Jag har tidigare skrivit ett längre inlägg om Systembolaget, med lite statistik och intressanta länkar. Det kan man läsa här.
2 kommentarer