Stockholm
Jag träffade Stockholm genom musiken. Latin Kings guidade mig i förorterna längs röda linjen. Blues och Ken Ring berättade om livet vid gröna linjen. Petter tog mig med genom Södermalm och ut på Västerbron. Mina första besök på egen hand i Stockholm kretsade kring hiphopklubbar och stadens mest intressanta skivaffärer.
På senare år har jag besökt Stockholm många gånger, men de senaste månaderna har besöken blivit tätare och långvarigare än tidigare. Jag har börjat få lite mer grepp om staden. Börjat lära känna den lite.
Jag har aldrig gillat Stockholm. Det är något med atmosfären, attityden, stressen, alla stora hus. Det är någonting med staden som inte passar mig, någonting som gör att jag känner mig vilsen. Den känslan sitter i.
Jag har gjort mycket roligt i Stockholm och jag känner många fantastiska människor som lever sina liv i Stockholm, men staden och jag kommer inte överens. Och jag undrar om vi någonsin kommer att göra det.
Ison & Filles senaste platta För evigt snurrar i stereon. Precis började en av skivans bästa låtar, Stockholm. Vad passar egentligen bättre än att avsluta med det?
"Här i Stockholms stad kan gatorna va hårda, men gatorna ger kärlek, för gatorna är våra." Men det är inte mina gator.
Inga kommentarer