Nattbuss till kongressen
Helvete vad irriterande att trycka på fel knapp! Jag hade precis skrivit ett långt inlägg om anställda inom rörelsen när jag råkade trycka på fel knapp och allt försvann.
Jag sitter i alla fall på buss till UNF:s kongress och det är mitt i natten. Det är mörkt och tyst, men jag kan inte sova så jag underhåller mig med datorn. Imorgon kommer fram till kongressen. Det ska bli grymt kul!
Några tankar om anställda då, men det får bli mer kortfattat nu.
Inför kongressen ligger tre förslag som berör fältkonsulenterna. Ett förslag från förbundsstyrelsen, ett från kongressutskott och ett från motionärer. Jag har inte tagit ställning till vilket som är bäst, men har en del generella tankar om konsulenter som jag hoppas folk tänker kring.
Anställda kan döda engagemang:
I diskussionen framställs ofta konsulenter som enbart positivt. Jag tror att väldigt många konsulenter gör ett bra jobb och kan vara ett bra komplement, men grunden måste vara ideellt arbetande människor. Vi har inte råd att driva en folkrörelse med hjälp av anställda.
Vi har under perioder i rörelsens historia haft betydligt fler medlemmar och mer verksamhet, men jag tror inte att vi någon gång tidigare haft så många anställda som nu. Det är lätt att anställa och hitta arbetsuppgifter, men svårare att förstå hur man ska klara sig utan de anställda när de väl finns där. Anställda leder till passivitet.
Konsulentens roll:
Det oroar mig när människor säger att konsulenten ska stå för stabilitet och kontinuitet i distrikten. I vissa fall kanske det faktiskt är så, men jag kan enbart se det som ett misslyckande och aldrig som ett ideal. Konsulentens roll bör vara att stödja distriktens verksamhet, men vi bör ha starka och kompetenta styrelser som står för kontinuitet, stabilitet och arbetsledning. Därtill kommer att konsulenternas genomsnittliga arbetstid kanske inte gör att det är så bra att anförtro kontinuiteten åt dessa…
Rättvis fördelning:
Rättvisa är ett ord som förekommer i diskussionen om konsulenter. Att hävda att det mest rättvisa är att alla distrikt får en konsulent är dock problematiskt. Då utgår man från distrikten som en självklar och naturlig enhet, men distrikten ser väldigt olika ut. Gotland, Stockholm och Västerbotten är exempel på tre väldigt olika distrikt. Avstånd, antal medlemmar, befolkningsmängd och behov av konsulent varierar väsentligt.
1 kommentar