Sista jobbdagen
Idag är min sista dag i ordenshuset på Skansen, för den här sommaren.
Det regnar och är folktomt. Ganska vemodigt, men det ger tid för eftertanke och reflektion.
Det är en fantastisk förmån att få jobba här. Jag får möjlighet att kombinera två av mina största intressen, nykterhetsrörelsen och historia, samtidigt som jag får träning i pedagogisk förmåga.
En av de bästa sakerna med det här jobbet är att det är ständigt utvecklande. Hela tiden lär jag mig nya ord, hittar nya sätt att presentera huset och nya infallsvinklar på vår historia och ideologi. Visst blir det många standardfraser och viss slentrian,men minst en gång varje dag händer det: mötet som utvecklar.
Jag är inte särskilt framfusig som värd. Snarare tillbakalutad och avvaktande. Det är naturligtvis en svaghet ibland och jag försöker att bli mer proaktiv, men jag vill samtidigt inte ta emot folk med en färdig berättelse att rabbla upp och ibland vet man inte heller vilken nivå som är rätt.
Därför brukar det börja med en fråga. Oftast får jag en fråga, men nästa lika ofta frågar jag, eller ställer en motfråga.
Vad tror du det här är för hus?
Var kommer du ifrån?
Vad vet du om nykterhetsrörelsen?
Genom frågor blir mötet kommunikation istället för monolog. Och jag lär mig massor. Om amerikansk politik, om skottsk alkoholpolitik, om biografer, om holländsk nykterhetsrörelse, osv. Kunskap kan man möjligen läsa sig till, men förståelse föds alltid i mötet med en annan människa.
Ibland kommer det människor som besökt huset innan det flyttades till Skansen och då det var fullt med rörelse. Teateruppsättningar, danskurser och bio.
Dessbättre är det fortfarande rörelse i det här huset. Människor som kommer och går, idéer som utbyts, fördomar som ifrågasätts och värderingar som förändras.
Det är rörelsen som är grejen.
Inga kommentarer