I Politik den
6 juli 2008 med Inga kommentarer
Nu har jag lyssnat på Jan Björklunds tal. Det är stor skillnad mellan att faktiskt se ett tal och att bara höra det, även när man bara hör det kan man tänka sig vilka gester talaren har gjort för att förstärka sina argument men som man går miste om som lyssnare.
Jan Björklund är emellertid ingen stor talare, utan det är ett ganska tråkigt och informativt tal som betar av många olika politikområden utan att det egentligen framkommer något nytt. Jag skrev tidigare att Björklund behöver etablera sig som allmänpolitiker, men i det här talet är det bara en del som sticker ut, nämligen den om skolan. Här känns Björklund engagerad och pratar lätt och ledigt om sin syn på skolan. Han använder här en berättelse om Robin som fick gå lärlingsutbildning och jag tycker den fungerar bra. Han använder en berättelse även när han pratar om sjukskrivning och förtidspensionering, men då känns han mer kall och hård. Han inger inte samma trovärdighet.
Efter partiet om skolan tappar han fart och talet blir mest bara tråkigt. Han använder slutet för att angripa oppositionen och framförallt socialdemokraterna. Jag tror att han skulle vunnit mer på ett visionärt och positivt slut. Nu känns han mer som en grinig oppositionspolitiker än en visionär ledare för ett regeringsparti, även om angreppen på Mona Sahlin är ganska fyndiga. På slutet knyter han ihop allt han har pratat om, men man blir lite förvirrad när han försöker använda en bild från barndomen som inte riktigt passar. Han trycker in den ändå och avslutar därefter med en uppräkning av vad han pratat om.
Han hann med en hel del:
- Jobb (jobb, jobb & jobb). Angreppet på Socialdemokraterna när det gäller 80%-målet var roligt..
- Hushållsnära tjänster. Tröttsamt mestadels, men underhållande pajkastning mot Ylva Johansson.
- Sjukskrivning/förtidspensionering
- Klimat -> Kärnkraft. Klimatpolitik är inte Folkpartiets bästa gren.. Det gäller att fort komma in på hur bra det är med kärnkraft.
- Skola. Talets längsta och bästa del.
- Äldre/åldersdiskriminering.
- Pensionärernas situation. Här erkänner han att de som arbetar fått mycket och pensionärerna inget. Syftet är ju att lova lite till pensionärerna så att de blir glada, men det känns snarare som att han säger att vi ska se om det blir några smulor över…
- Globalisering – Svensk konkurrenskraft – Bolagsskatt
- Opinionsläget
- Angrepp på Mona Sahlin
- Avslutning
Talet går att lyssna på här!
I Politik den
6 juli 2008 med 6 kommentarer
Det har varit Folkpartiets dag i Almedalen idag. Jan Björklund skulle lanseras på allvar som allmänpolitiker och partiledare och alltså inte bara skolpolitiker. Folkpartiets viktigaste utspel idag handlade således inte om skolan, men valet av fråga att ta upp kändes föga inspirerande. En sänkning av bolagsskatten med några procentenheter. Knappast en publikfriande fråga, om man ska vara positiv kan man ju säga att Fp inte kan anklagas för populism den här gången.
Det stora problemet är, med regeringens dåliga opinionssiffror och deras orsak i minne, att ett sånt här förslag riskerar att förstärka bilden av Folkpartiet och en regeringsallians som vill fortsätta att ge mer till de som redan ha. Att ta från fattiga och ge till de rika, för att anknyta till ett klassiskt uttryck.
I frågan om bolagsskatten verkar man för övrigt inte ens ha företagarna själva med sig. Svenskt näringsliv ifrågasätter förslaget och vill hellre sänka skatter som gynnar mindre företag i större utsträckning. Björklunds frågor hittills handlar alltså om "katederdisciplin", mer kärnkraft och sänkning av bolagskatten. Man kan inte anklaga majoren för att vara en mjukis i alla fall…
Nu ska jag lyssna på Björklunds tal från tidigare ikväll och se om det innehåller något mer intressant. Jag lyssnar på SR:s hemsida , men om någon vet var man kan se talet så får ni gärna tipsa! :)
I Politik den
6 juli 2008 med Inga kommentarer
Junilistan har till skillnad från riksdagspartierna ingen egen dag, men är på plats i alla fall. Junilistan valde dessutom att lägga sitt årsmöte i Visby precis i början av Almedalen. En idé som verkar ha gått hem eftersom man trots allt fått en del media, men vi vet ju inte hur det sett ut om de lagt mötet någon annanstans någon vecka senare under sommartorkan. Nu fick de i alla fall ett inslag i Tv4 igår som handlade om att de tjuvstartade Almedalsveckan med en inofficiell Junilistan-dag, så värst mycket mer innehöll dock inte repotaget. Inget intressant utspel och ingen egentlig nyhet, men nya partiledarna fick återigen presentera sig. Idag hade SVT ett liknande repotage, för nu är ju faktiskt de nya ledarna Sören Wibe och Annika Eriksson valda och även om det var väntat så är det ju en nyhet.
Junilistan väljer alltså modellen med två partiledare som ersätter Nils Lundgren, som man väl i och för sig får säga samsades ganska mycket om ledarskapet med Lars Wohlin. Ett klassiskt scenario när småpartier väljer två partiledare brukar dock vara att den ena är etablerad och populär, medan den andra är orutinerad och okänd. Annika Eriksson är än så länge ett oskrivit kort, men jag tillåter mig ändå gissa att Sören Wibe är den som kommer att få störst betydelse för partiets chanser. Jag funderar annars på om Annika Eriksson kan lyckas tvätta bort partiets gubbstämpel eller om Sören Wibe bara framstår som mer gubbig sidan om henne.
På grund av tentapluggande hade jag inte tid att kommentera Sören Wibes avhopp från socialdemokraterna och hans därefter väntade lansering som toppnamn för Junilistan, men jag tänkte att jag kan passa på att göra det nu. Sören Wibe har fått mycket kritik och vad annat kan man vänta sig från sura och besvikna sossar, men om man försöker sätta sig i Sören Wibes sits tycker jag att hans beslut är förståligt. Han kände att det inte längre fanns plats för honom inom S och Mp är uteslutna med anledning av Wibes åsikter om kärnkraft. V ligger nära Wibe politiskt, men har också kärnkraftsfrågan och kanske något mer emot sig. Om Wibe ville fortsätta vara politiskt aktiv återstod Junilistan. Jag är tveksam till tvärpolitiska partier för det mesta, men för den som tror på idéen med ett tvärpolitiskt initiativ är det ju inget problem att företräda ett sådant.
Sören Wibe var inte problemet för sossarna, utan sossarnas problem är alla EU-kramare inom partiet och att man inte tagit tag i frågan om strejkrätten och den svenska modellen. Nu kan däremot Sören Wibe bli ett problem, för många missnöjda sossar lär se hans junilista som ett attraktivt alternativ om inte sossarna skärper sig.
Imorgon, måndag, håller Junilistan dessutom ett seminarium i Almedalen om den svenska grundlagen och Lissabonfördraget.
I Politik den
6 juli 2008 med Inga kommentarer
Idag drog politikerveckan i Almedalen på Gotland igång och jag är tyvärr inte där i år heller. Almedalen beskrivs som ytlig, elitistisk, en pseudohändelse, politiskt jippo och mest befolkad av lobbyister eller mediemänniskor som kliar varandras ryggar. Det verkar ligga en hel del i flera av punkterna, men trots det är lockelsen stor att åka dit någon gång. En hel vecka full av politik och politiskt intresserade låter ju fantastiskt. Och trots att det är regiserat, som de flesta politiska nyheterna är, så presenteras det ofta intressanta förslag och hålls intressanta seminarium där.
I år är det tydligen 40 års jubileum och dessutom större än någonsin, även om den största explosionen skett de senaste åren. I år är alla partiledarna där och bara möjligheten att se alla live under samma vecka skulle ju vara grymt kul.
Politikerveckan beskrevs någon gång som en Hultsfredsfestival för politiska nördar och lite så tänker jag mig att det är, fast Maria Wetterstrand har ersatt Robyn och Karl Rove kommer istället för någon internationell artist. Och leran är väl utbytt mot skvaller och smutsig journalstik antar jag.
Hur som helst så ska jag inte dit, utan får väl nöja med att betrakta allt hemifrån och blogga om det hela… men, men.. Vad är väl en bal på slottet?
DN 1
DN 2
DN 3
SvD 1
SvD 2
I Media, Politik den
6 juli 2008 med 2 kommentarer
Dagens ledare i DN handlar om normaliseringen av Sverigedemokraterna och hur de beskrivs som allt mer rumsrena och i mer positiva ordalag. Det må vara sant att Sverigedemokraterna putsat fasaden och idag skyltar med betydligt mindre rasistiska åsikter. Det betyder dock inte att det är bra idag utan bara att det var ännu värre förut. Sverigedemokraterna är och förblir ett enfrågeparti med rasistiska rötter och främlingsfientlig politik.
Bra att en liberal tidning varnar för att låta rasisterna sätta agenda, när så många liberala debattörer och även regeringen verkar ha hoppat på det tåget!