Relationen till alkohol
Jag sitter och funderar på det här med amning och alkohol som blivit en stor nyhet efter att Livsmedelsverket ändrat sina råd till ammande mammor. Själv funderar jag inte så mycket på de medicinska effekterna av alkoholkonsumtion och amning, utan snarare på vad diskussionen säger om människors relation till alkohol.
Jag skrev nyligen om att det tagits fram en alkometer för bröstmjölk och jag är fortfarande inne på lite samma funderingar. Varför är det en så oerhört stor nyhet när Livsmedelsverket ändrar dessa råd? Varför är det så otroligt viktigt om ammande mammor kan eller inte kan dricka alkohol? Självklart bör Livsmedelsverket ha rimliga rekommendationer, men varför får den här förändringen sån uppmärksamhet? Det är som om människor letar efter varje halmstrå som finns för att rättfärdiga sin egen eller andras alkoholkonsumtion. Inger Atterstam skriver t.ex. med anledning av nyheten en krönika i SvD där hon försöker göra just detta.
America Vera-Zavala medverkade i morgonens nyhetspanel på SVT och hade en intressant infallsvinkel. Hon menade att detta inte är en befrielse för mammorna utan snarare ytterligare ett krav om att man måste dricka vin och festa även som mamma. Det ligger något i det. Kanske har ytterligare en ”giltig ursäkt” att inte dricka försvagats. Nu kommer det klassiska argument ”men några glas kan du väl ta?” att berättigas på ännu ett område.
En annan infallsvinkel är förstås pappornas roll i det här. Jag läste häromdagen om en amerikansk undersökning om att blivande pappor fortsätter att röka och dricka som förut. När ska pappor ha samma krav och ta samma ansvar? Könsroller i kombination med vårt förhållande till alkohol spelar förstås in.
4 kommentarer