FRA FRA FRA FRA FRA osv.
Det är mycket FRA just nu. Det är ju sommartorka, så det är klart det är tacksamt och skriva om. En del stora saker har ju faktiskt också hänt.
Agenterna/spionerna framstår som lika klantiga och fumliga som i dåliga komedier. Först kommer det fram att man avlyssnat en massa "vanliga svenskar", såna som man säger att man inte avlyssnar. Sedan läcker listan ut. Därefter går spionchefen själv ut och försvarar sig med att listan handlar om överskottsinformation. När FRA idag hävdar att överskottsinformation direkt ska förstöras, så vet vi alltså att det innebär att informationen lämnas vidare till SÄPO och finns kvar mer än 10 år senare. Det kan ju vara bra att veta.
Det andra stora som har hänt är att tre tidigare folkpartiledare gått ut offentligt och tagit starkt avstånd från FRA-lagen. Det måste vara lagom kul för Jan Björklund att läsa. I kölvattnet av deras utspel gjorde även sex folkpartister klart att de inte accepterar lagen som den ser ut nu, om än i ett något förvirrat utspel.
FRA-frågan har alltså blivit en mardröm för regeringen och så länge de som försöker försvara lagen enbart har ihåliga argument eller rena lögner så blir det svårt att ta sig ur. Kanske finns det ingen annan väg än att backa. Vi kan ju hoppas att det blir så.
När det gäller sakfrågan i sig så har det påståts vara en generationsfråga och till viss del stämmer det nog. Det finns människor i alla åldrar som har hängt med i den tekniska utvecklingen och/eller har förståelse för vikten av ett starkt integritetsskydd. Men generellt sett så finns det ändå en generationsaspekt. För unga människor är internet och mail sättet som man kommunicerar med andra människor. Via vanlig post får man räkningar och på sin höjd ett vykort som alla ändå kan läsa. Via mail och msn för man en stor del av sin privata kommunikation med andra.
Även de som är lite äldre kommunicerar nog en hel del via nätet, men det verkar hos dem finnas en oerhört respekt för vanlig analog post. Den får självklart inte genomläsas av agenter och spioner. Brevhemligheten är helig. Snacket om att teknikneutralisera FRA:s spaning är ju bara trams, för annars borde väl även vanlig post få avlyssnas av FRA, eller? Varför är just tekniken att skriva på ett papper och stoppa i ett kuvert så skyddsvärt? Är det inte innehållet som, i teknikneutralitetens tecken, bör skyddas?
FRA:s uppgift har varit att spana i etern. Om man ser det historiskt så har människor aldrig i någon större utsträckning kommunicerat privat via etern och därför har ett sådant integritetsingrepp som eterspaning ansetts propertionerligt och ganska ofarligt. (Idag är det visserligen annorlunda p.g.a. mobiltelefonin och att viss internettrafik går via etern, men det är snarare ett argument för att reglera eterspaningen).
De som talar om teknikneutralitet brukar hävda att drygt 90% av trafiken idag finns i kabel. Det må vara sant, men det handlar inte i första hand om trafik som funnits i etern, men övergått till kabel. Det handlar om information som aldrig har funnits i etern och som FRA aldrig har kunnat avlyssna. Överfört till 1950-talets Sverige så innebär FRA-lagen en rätt för FRA att genomsöka allas brev och då som nu är det en absurd tanke.
En annan huvudfråga tycks vara när själva integritetsintrånget sker. Lagens förespråkare menar att teknikens möjligheter skyddar vanliga människor. Intrånget i min integritet är emellertid teknikneutral. Intrånget sker när min post "öppnas" och genomsöks av myndigheterna, oavsett om det görs av en människa eller maskin. Och kom ihåg att inte ens den bästa dator klarar av den sista genomläsningen för att skilja hot från "överskottsinformation".
Nu gäller ju det här endast trafik till och från utlandet, så ni kan vara lugna, skyndar sig lagens förespråkare att säga. Det är bara det att internet inte har landsgränser. Hur många svenskar använder hotmail, yahoo, gmail eller msn? Väldigt många. Och även om kommunikationen sker mellan två servrar i Sverige så kan det hända att den tar vägen över någon landsgräns.
Slutligen så finns argumentet att det är viktigt att förhindra hot mot Sverige och det svenska folket. Det är ju svårt att säga emot ett sånt argument, för alla vill vi ju förhindra terrorism och liknande. I den här frågan finns det, som i många andra frågor, emellertid en målkonflikt som måste hanteras. Om man bara säger att ändamålen helgar medlen så kan man ju lika gärna införa avlyssning av alla i hemmet, för har man rent mjöl i påsen så… Det måste naturligtvis göras en bedömning av proportionaliteten och effektiviteten. I båda fallen haltar det. Det är inte proportionerligt att avlyssna alla svenskar och det är inte rimligt med hur stora inskränkningar av demokratin som helst för att skydda demokratin.
Inga kommentarer