Sanningen om bloggarna
Jag ska inte ge mig in i diskussionen om Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl, eftersom jag inte har läst böckerna och tycker att debatten i sig känns ganska uppförstorad.
Jag kan dock påpeka att jag alltid haft svårt för Liza Marklund. Hon har varit framgångsrik i att väcka och skapa uppmärksamhet kring viktiga frågor, men jag har svårt för hennes sätt att skriva och har alltid haft en bild av henne som en journalist som aldrig dubbelkollar en bra story.
Monica Antonsson vet jag betydligt mindre om, men hon framstår emellanåt som en rättshaverist driven av ett personligt agg mot Liza Marklund. En sådan tillmäts ju inte heller alltför stort förtroende.
Nåväl, jag ska som sagt inte uppehålla mig vid sakfrågan, som dryftas tillräckligt på annat håll, utan istället kommentera en sidodiskussion, nämligen den om bloggarnas betydelse.
Pontus Schultz på Veckans Affärer har skrivit ett intressant inlägg om bloggarnas betydelse och om medias förhållningssätt till bloggosfären. Analysen är intressant och jag delar den i mångt och mycket.1
Bloggarna ger en möjlighet att belysa frågor som gammelmedia av olika skäl inte uppmärksammar eller förändra den allmänna bilden av "sanningen" i en fråga. Bloggare kan snabbt som ögat ifrågasätta, diskutera och korrigera de uppgifter vi får i media. Detta är naturligtvis en fantastisk utveckling, men det hela tiden ökande antalet bloggar innebär också att det finns stora behov av tjänster som dirigerar oss rätt i bloggosfären. Hur hittar vi scoopen? Var finns de intressanta åsikterna? Var erbjuds perspektiven vi är intresserade av?
Jag hade förhoppningar om Newsmill som ett verktyg att kanalisera "medborgarjournalistik", men blev besviken. Röran känns snarare större på Newsmill än någon annanstans och när Newsmill nu har ambitionen att utvecklas mer mot en traditionell bloggportal uppkommer som vanligt frågan varför man ska erbjuda Newsmill sitt bloggande när man kan blogga på en egen plattform som sin egen redaktör.
Ett helt annat synsätt än Pontus Schultz har Marklunds PR-agent Niclas Löfkvist. Han ser bloggarna och bloggandet som ett hot mot intellektuella analyser2 eller om man så vill som en pöbel som ägnar sig åt "bloggdrev".
Risken för bloggdrev mot enskilda personer finns naturligtvis, men med tanke på bloggosfärens brokighet tror jag inte den är så stor. Då är de traditionella mediadrev vi allt oftare ser ett större problem, men lika lite som mediadreven i gammelmedia gör att tidningarna förlorar all legitimitet innebär liknande "bloggdrev" att bloggosfären som helhet är ett problem.
Däremot kan bloggosfären naturligtvis, som Pontus Schultz beskriver, innebära ett hot för de som tidigare haft stor makt att formulera och beskriva verkligheten. Speciellt för de som skarvar och slarvar med "sanningen".3 Förhoppningsvis kan bloggosfären också bidra till att väcka frågor som annars inte funnits på dagordning, ett gott exempel är kritiken mot FRA-lagen.
- Häromdagen bloggade jag för övrigt själv om mitt allt större intag av bloggartiklar snarare än traditionella medier. [↩]
- Själv tillhör jag dem som tror att debatten oftast gynnas av att många deltar. Flertalet gemensamt överträffar oftast eliten bestående av ett fåtal. Därmed inte sagt att det inte också i bloggosfären är på väg att utvecklas en elit, men transparensen är stor och möjligheten att ta del i debatten större än på tidningarnas kultursidor, om man säger så [↩]
- Sanningen skrivit inom citationstecken då den oftast kan ses som preliminär eller beroende på vem som presenterar den, men den som slarvar med fakta eller konsekvent undanhåller fakta som talar för en annan bild av sanningen än den personen själv presenterar kan ha anledning att frukta bloggosfären. [↩]
Inga kommentarer