Niklas.in Nykter skåning med hjärtat till vänster

Kulturstöd okej – men bara till alkoholkulturen?

Mattias Svensson, redaktör för magasinet Neo, har gjort det till en av sina främsta uppgifter att, ofta onyanserat, osakligt och med överdrifter, kritisera det så kallade "förmynderiet" och den svenska alkoholpolitiken.

Idag skriver han på neobloggen om en utredning om "spontankultur" som gjorts i Malmö och kostat 1 miljon kronor. Tydligen handlar ett av förslagen från utredningen om att göra svartklubbar lagliga, i praktiken genom att göra tillståndsgivningen mer generös.

Mattias borde med sin nyliberala hållning motsätta sig kulturstöd, men tycker ändå uppenbarligen att det är väl använda pengar om de används för att öka tillgången på alkohol och alkoholkonsumtionen. Kanske är det så att ändamålen (mer fylla) helgar medlen? Ett rejält stöd till alkoholkulturen är i alla fall berättigat!1

En något nyktrare syn på saken har SvD:s ledarredaktion och Röda berget påpekar att utredningen egentligen inte handlar om alkohol.

  1. Normalt sett brukar ju annars kulturstöd till mindre utbreda kulturformer vara mer behjärtansvärda []

3 kommentarer

Hej Niklas,

Självklart är jag emot offentligt kulturstöd, det framgår också om man läser inlägget. Det hindrar ju inte att jag kan tycka mer om vissa satsningar än andra eller hur?
Rörande dina svepande anklagelser så får du gärna underbygga dem. Jag har skrivit mycket om alkoholpolitik och den alarmistiska världsbild det bygger på, så det finns säkert delar av resoemangen som håller sämre än andra. Men om den kritiken ska träffa måste den ara underbyggd och specifik. Gärna exempel.

Kommentar av Mattias $ den 4 februari 2009 @ 9f m

Hej!

Det är möjligt att jag uttryckte mig otydligt, men jo, jag förstår att du är emot kulturstöd generellt. Det jag kritiserar är väl just att du väljer att lyfta fram en satsning just för att den troligen leder till ökad alkoholkonsumtion. Det säger ju något om den fanatiska inställningen till alkoholfrågan, menar jag.

Angående mina förvisso ganska svepande och subjektiva anklagelser så kan jag ge några exempel för att förtydliga vad jag menar.

Dels så handlar det väl generellt om inlägg på din blogg där du raljerar över alkoholpolitiken och alkoholproblem på ett onyanserat sätt i allmänhet. Samtidigt som du naturligtvis helt ignorerar det faktum att Sverige historiskt sett haft mindre alkoholskador än övriga Europa och att detta hänger samman med den restriktiva politiken.

Utöver detta så är ju den långa artikeln om DDR-Sverige som du skrev för Voltaire ett lysande exempel i sig. Hela idén tycks bygga på någon form av konspirationsteori där en grupp ska ha drivit igenom en restriktiv alkoholpolitik som ett självändamål/för sin egen vinnings skull (lite oklart hur det hänger ihop är det)

Ett konsekvent utlämnande av alkoholens negativa effekter, som är grunden till den politik som växte fram, är däremot genomgående.

Det hela kryddat med en rad mustiga, men ganska udda exempel, som naturligtvis finns all anledning att kritisera. Dessa exempel beskrivs överdrivet och lyfts fram som typiska, trots att de rimligen (jag vet inte allt) är ganska extrema och inte säger så mycket.

Med detta recept får man en soppa som är överdriven, osaklig och onyanserad. Men det politiska budskapet går ju fram…

Kommentar av Niklas den 5 februari 2009 @ 8e m

Hej Niklas,

Något raljerande av alkoholproblem hittar du inte hos mig, däremot om alkoholpolitiken. Och så konstigt är det väl inte att en artikel om alkoholpolitik främst handlar om denna och de absurda konsekvenser politiken haft.
Drickandet tar jag förvisso också upp. Det var lägre under motboksperioden, så även alkoholskadorna. Min enkla poäng är att diskussionen inte därmed tar slut, utan att det finns andra aspekter som gör detta och andra kontrollsystem olämpliga:

”Motboks- och restriktionsnostalgiker frodas i dagens myndighetsflora, i akademin, i politiken och i den än idag Brattlojala Dagens Nyheter. De pekar gärna på att drickandet under motboksperioden var lägre än både perioden före och efter, och att missbruk och alkoholskador minskade mer än genomsnittet (Lenke, 1985, Nycander, 1995). Enligt nykterhetsivrarnas eget snäva utvärderingskriterium, att minska alkoholskadorna, kan alltså Brattsystemet förklaras som en framgång. Alkoholskadorna minskade, inte så mycket som förespeglades och som med alla restriktionssystem mest i början, men dock. Andra pekar förvisso på att 75 procent av fylleriförseelserna begicks av folk utan motbok och att de som ökat sitt drickande mest sedan motboksperioden är medelålders kvinnor och män som numera unnar sig några glas vin. (Johansson, 2006) Framför allt saknas dock det bredare perspektivet. Är minskade dödstal i skrumplever och minskade fylleri­förseelser tillräckligt för att motivera en integritetskränkande kontrollapparat? Är de tillräckliga för att motivera åsidosättande av demokrati och rättssäkerhet? Motiverar de att krog- och restaurangkulturen helt stampas ut? Om ett restriktivt system får tre personer att istället för att stråla samman på krogen för en bläcka gå hem till sitt, med två som håller sig nyktra och en som i sin ensamhet berusar sig på hårvatten: Är det en otvetydig framgång bara för att totalkonsumtionen gått ner och fylleriet minskat på stan?”

Kommentar av Mattias $ den 6 februari 2009 @ 1e m

Skriv en kommentar