Tankar om valresultatet II
Över till de andra partierna.
Jag börjar med socialdemokraterna, som jag faktiskt inte har så mycket att säga om. Jag tycker man har gjort en okej valrörelse och att Marita Ulvskog har gjort ett oväntat bra jobb. Hon har nog inte varit någon röstmagnet, men hon har skött sig bra i debatter och gjort ett bra jobb när det gäller att lyfta frågan om kollektivavtalen. Totalt sett tycker jag alltså att Socialdemokraterna har gjort en ganska bra valrörelse, men problemet för partiet är att det, till skillnad från många av sina väljare, i grunden är väldigt EU-positivt och att man förlorar på ett lågt valdeltagande. Till det kan läggas att partiet arbetat i motvind under lång tid och hanteras på ett oförtjänt sett av medierna.
Vidare till miljöpartiet som gör ett kanonval och jag har tidigare sagt att jag inte riktigt förstår varför, men jag ser ändå två anledningar. Den ena är Carl Schlyter och den andra är att partiet är bra med att nå ut och oftast har en proffsig och snygg marknadsföring. Carl Schlyter är, möjligen med konkurrens av Gudrun Schyman, den kandidat som enligt min mening debatterar och når ut bäst. Att han dessutom får beröm av många organisationer för goda insatser i parlamentet skadar förstås inte.
Politiskt sett förstår jag däremot inte varför partiet förtjänar att gå framåt. Enligt min mening har vänsterpartiet en skarpare och intressantare politik på de områden som varit viktigast för det här valet. Dessutom tycker jag det är tråkigt att miljöpartiets anpassningsstrategi belönas på det här sättet. Jag tycker att mp skalat bort mycket av det som var intressant med partiet.
Centerpartiet har för mig lite kommit bort. Vad drev de för fråga egentligen? Sloganen Europas förenta krafter är lite fyndig och de gjorde en del snygga reklamaffischer, men budskapet var ganska otydligt. Dessutom ogillar jag verkligen förstanamnet Lena Ek som jag tyckte mest var sur och dryg i debatterna. Dessutom var det mycket flum, fula angrepp och halvsanningar från hennes sida.
Folkpartiet lyckades göra det igen, dra nytta av Marit-effekten. Jag trodde inte att det skulle gå hem den här gången, men jag hade uppenbarligen fel. Marit Paulsen framstod för mig som relativt oinsatt och till och med lite gaggig i den här valrörelsen. Hennes uppenbara funktion som röstmagnet har jag därför svårt att förstå. Jan Björklunds förklaring till valframgången, med att partiet drivit tydliga sakfrågor är bara skrattretande. Partiets huvudparoller var "Ja till Europa"1 och att Marit Paulsen är en tråkig tant.
Däremot tror jag att partiets oförbehållna EU-positivitet kan ha haft positiv betydelse. De allra flesta svenskar är EU-kritiska, men säkert finns det så många verkliga EU-entusiaster att de kan ge några procents utdelning.
Kristdemokraterna fick behålla sitt mandat i parlamentet och det bör de nog vara glada över. Jag tycker faktiskt att det är lite tråkigt att kristdemokraterna backar i just detta valet, eftersom jag anser att de lyft alkoholpolitiken på ett föredömligt sätt. Dessutom tycker jag att Ella Bohlin har fått oförtjänt mycket kritik. Jag tycker hon skött sig bra och att det är tråkigt att en gammal gubbe ska kryssa sig förbi, men det säger ganska mycket om problemen med personvalssystemet.
När det gäller partiets problem tror jag det handlar om att partiet under en längre tid klantat sig och fått backa på många punkter, samtidigt som de har haft svårt att överhuvudtaget hitta sakfrågor att driva. Inför valet 2006 drev man krav på sänkt bensinskatt, men i detta val lyfte Ella Bohlin fram miljön som sin viktigaste fråga. Miljön är en viktig fråga för väljarna och Anders Wijkman har gjort ett bra jobb för miljön i parlamentet, men hur många väljer kd på grund av deras miljöpolitik?
Moderaterna är som jag ser det en av valets stora förlorare och jag tycker det är välförtjänt. De har fört en otydlig kampanj som mest handlat om att Sverige är bra och att man kan rösta. Därtill har man drivit två frågor som inte tilltalar partiets väljare och där man har noll förtroende.
Den största anledningen till att jag tycker det är välförtjänt är dock att jag inte tycker moderaterna beter sig på ett schysst sätt. De står för en sak nere i Bryssel, men en annan sak i Sverige. Undanflykter, halvsanningar och larviga angrepp har präglat partiets valrörelse med Hökmarks angrepp på Marita Ulvskog i slutdebatten som ett absolut lågvattenmärke.
Hökmark tror jag överhuvudtaget varit ett stort sänke för partiet. Han är en dryg, arrogant gammelmoderat som upplevs som en föredetting. Det är talande att Anna Maria Corazza Bildt är på väg att kryssa sig förbi Hökmark, även om jag har väldigt svårt för henne också.
Det sket sig för sverigedemokraterna även i detta valet. Visserligen ökade partiet något, men det måste ändå ses som en motgång med tanke på förväntningarna om en plats i Bryssel. Partiet har helt enkelt misslyckats med att nå ut i media och misslyckats med att mobilisera sina väljare. Tack vare piratpartiets framgångar hamnade partiet dessutom extra mycket i bakvattnet.
På tal om piratpartiet så börjar det bli dags att komma in på valets s.k. skräll, nämligen att piratpartiet tog ett mandat.2 Piratpartiet hade naturligtvis ett drömläge efter all debatt om Ipred, The Pirate Bay och med FRA-lagen fortfarande i färskt minne. Dessutom är deras förstanamn Christian Engström relativt skicklig och gör sig betydligt bättre i media än Rick Falkvinge. Piratpartiet lyckades verkligen mobilisera människor att engagera sig i valarbetet och att faktiskt gå att rösta, vilket är imponerande. Därför är valresultatet välförtjänt, även om jag naturligtvis hellre sett att människor röstat på Vänsterpartiet som har i stort sett samma åsikter, men med en bättre ideologisk helhet.
Därtill tror jag att flera osakliga artiklar och angrepp i media bidragit till att reta upp folk ytterligare och få dem att rösta på piratpartiet. Det är naturligtvis helt i sin ordning att kritisera piratpartiet, vilket jag själv har gjort. Men man bör hålla sig till det som är sant och relevant samt mäta partiet med samma måttstock som andra partiet. Så har alltför ofta inte varit fallet.
Femistiskt initiativ nådde inte enda fram, men gjorde ett bättre än väntat. Gudrun Schyman är naturligtvis lysande och jag hade gärna sett henne i Bryssel. Hon har trots att F! hamnat i mediaskugga gång på gång skapat nyheter och skrivit artiklar som riktat strålkastarljuset på henne och partiet, framförallt på slutet i samband med Benny Anderssons miljondonation. Gudrun Schyman kommer dock att komma tillbaka och i riksdagsvalet får partiet sina valsedlar utdelade av staten eftersom de fick över 1% i detta val. Att få över 1% i valet innebär dock inte, som jag först trodde att man får valsedlar utdelade i riksdagsvalet, men däremot i kommande EP-val.3 Det tråkiga är att Schyman främst får röster från de som annars skulle röstat på Vänsterpartiet.
Inte heller junilistan nådde ända fram, men fick ett bättre resultat än vad man några veckor innan valet trodde. I detta valet kändes partiet inte nytt och fräscht längre och vi har hört ganska lite om vad partiet faktiskt gjort sedan det senaste valet. Däremot tycker jag att partiets förstanamn och partiledare Sören Wibe är en tillgång. Wibe känns som en rejäl, stabil och ärlig politik. Jag är övertygad om att hans insatser under TV-debatterna hjälpte partiet till några extra röster, men inte tillräckligt många. Ett annat stort problem och misstag av Junilistan är att man inte byggt upp någon organisation eller fokuserat på medlemmar, vilket gjorde att man i detta val omöjligen kunde driva en valrörelse. Partiet är i denna meningen motsatsen till Piratpartiet.
- Jag visste inte att huruvida Europa ska finnas eller inte var en fråga för Europaparlamentet… [↩]
- Det är tydligen alltid en skräll att ett nytt parti kommer in, även om det i det här fallet var ganska väntat [↩]
- Däremot får partiet tydligen tillbaka de pengar som lagts på att betala valsedlar, så lite extra pengar i kassan blir det i alla fall. [↩]
5 kommentarer