Vård ska fördelas efter behov och inte lönsamhetskalkyler
En krönika i måndagens SvD kommenterar Barack Obamas arbete för att få igenom en sjukvårdsreform i USA. Det enda jag egentligen tänker säga om det är att det vore ett stort steg framåt om en sådan reform genomfördes och USA därmed tog ett steg närmare att bli ett normalt modernt välfärdsland. Ett land där, för att använda samma exempel som Michael Moore, ingen behöver bli vräkt på grund av för höga sjukvårdsräkningar.
Det intressanta med krönikan tycker jag är att den faktiskt kan appliceras på den svenska diskussionen om privat sjukvård. Nu ska man kanske först göra klart att vi dessbättre är rätt långt ifrån än amerikansk situation här i Sverige, men krönikan säger ändå något om vad det är för incitament som driver sjukvården och hur dessa påverkar vården.
I Sverige har vi som utgångspunkt med vår offentligt finansierade och offentligt drivna sjukvård ett system där resurserna fördelas efter behovet av sjukvård. I ett privat system fördelas samma resurser beroende på lönsamhet. Frågan som ska besvaras för att bestämma hur resurserna ska fördelas blir då inte vilka patienter som har störst behov av vård utan vilka patienter som är mest lönsamma. I den mån patienter själv kan betala sig förbi vårdköer blir vården också konsumtionsdriven, vilket blir ytterligare ett incitament att vårda mer än vad som egentligen är nödvändigt.
Således, privatiseringen av vården, innebär att vården i allt större utsträckning riktar sig mot patienter som är lönsamma. Det handlar främst om vård som är enkel att utföra enligt löpande band-princip (många patienter på kort tid) och som en följd av detta också ofta de patienter som är relativt friska. Den konsumtionsdrivna vården skapar dessutom ett intresse för vårdsektorn att svälla och att skapa ett behov för vård som idag tycks onödig.
Summan av det hela blir samma skeva situation som vi ser i det amerikanska systemet, där vissa får mer vård än de behöver medan andra blir utan.
Jag vill att svensk vård ska utgå från att vård är en rättighet och att denna därmed måste fördelas efter hur stort vårdbehov patienterna har. Ett sådant system riskerar att få onödig byråkrati och långa vårdköer och detta bör vi så klart motverka, men det är också ett pris som vi i viss mån får betala för att behålla ett system där vårdresurserna går till den patient som behöver dem bäst.
1 kommentar