I Politik den
9 juni 2009 med Inga kommentarer
Jag har haft fullt upp sedan valet i söndags, men nu när jag har tid över vill jag passa på att kommentera lite kring partiernas kampanjer, resultat och toppkandidater.
Låt mig börja med Vänsterpartiet, som ligger mig närmast och som jag därför ska ägna ett eget inlägg åt innan jag kommer in på övriga partier.
Valresultat var för min del relativt väntat och det är svårt att se valet som något annat än ett misslyckande. Jag tror att politiken var rätt och att väldigt många faktiskt delar vänsterpartiets åsikter vad gäller kritik av bristen på demokrati i EU, kampen för fackliga rättigheter, bra miljö, frihet på internet, osv.
Jag tror att misslyckandet beror på en dålig kampanj, svårigheter att nå ut och relativt okända toppkandidater. Partiets budskap fokuserades på en allmän, ganska flummig och till viss del populistisk EU-kritik snarare än att formulera hur vi vill att världen ska se, varför vi är kritiska till EU och varför vänstern måste kämpa för sina frågor i EU.
Den typen av EU-kritik som fördes fram i valrörelsen tror jag inte mobiliserade särskilt många, snarare kanske någon valde att bojkotta valet istället och sakfrågorna som vi vill driva i EU hamnade i bakgrunden. Dessutom finns det ett allmänt problem för oss inom vänstern som gjorde att detta problem ytterligare förstärkes; vi har en tendens att låta gnälliga.
Självklart ska vi vara kritiska, upprörda och förbannade över mycket av dagens utveckling, men att bara vara bittra och kritiska räcker inte och riskerar att bli populistiskt. Vi måste förmulera positiva budskap om vart vi vill och varför man ska rösta på vänsterpartiet. Människor ska inte rösta på vänsterpartiet för att de ogillar moderaterna utan för att de vill se ett bättre samhälle.
När det gäller toppnamnen så fungerade det som sagt inte heller. Eva-Britt Svensson har uppenbarligen gjort ett bra jobb i Bryssel, men hon är relativt okänd och har i debatter och liknande skött sig medelmåttigt. Personvalssystemet har ökat personfixeringen och i det här valet hade många av de övriga partierna mer kända förstanamn eller förstanamn som skötte sig mycket väl i media.
Nu måste vi ta nya tag inför riksdagsvalet 2010. Valet till europaparlamentet är inte oviktigt, men för mig är det oändligt mycket viktigare att vi får ett maktskifte i nästa val.
Ungefär samtidigt som jag skrivit klart detta hittade jag en valanalys av Jonas Sjöstedt, som jag instämmer med till väldigt stor del. Läs den också!
Vill även rekommendera Jens Holms läsvärda valanalys.
I Politik den
3 juni 2009 med 2 kommentarer
Jag har förståelse för de som av olika skäl inte röstar. Flera menar att man genom att rösta faktiskt legitimerar dagens odemokratiska EU-system, där viktiga beslut fattas av institutioner utan demokratisk legitimitet och där politikens inriktning står inskriven i fördragen. Jag tycker att det finns en poäng med denna ståndpunkt, men man kan samtidigt inte bortse ifrån att Europaparlamentet idag har en inflytande i många frågor och att parlalementet över tid fått allt mer makt.
Vi som är kritiska mot EU kan välja att inte rösta för att inte legitimera systemet, men frågan är om politikerna bryr sig om detta? Visst är frågan om lågt valdeltagande uppe till diskussion, men då handlar det snarast om att idiotförklara de som väljer att inte rösta än om att diskutera de grundläggande problem med EU.
Med ett valdeltagande på 37,85% i förra EP-valet och samtidigt en utveckling mot ökad överstatlighet och maktöverföring till EU tycker jag att vi måste inse att röstskolk verkar vara en föga effektiv väg att få politikerna att lyssna och bromsa utvecklingen. Om politikerna inte brydde sig om att under 40% röstade i förra EP-valet, varför skulle de bry sig den här gången?
Det fattas trots allt en del politiska beslut av betydelse i Europaparlamentet. Då tror jag det är bättre att skicka dit vänsterfolk som kan vara besvärliga och ifrågasätta än att låta högern ha sin egen lekstuga!
Därför tänker jag rösta den 7 juni.
I Politik, Trams den
29 maj 2009 med 9 kommentarer
Jaha. Nu har fyra folkpartister skrivit en debattartikel på Politikerbloggen där de kräver att Lars Ohly ska ta avstånd från "våldsvänstern". Bakgrunden är att några aktivister från nätverket mot rasism för ett tag sedan hamnade i bråk med en folkpartist. Och med folkpartistisk logik måste tydligen Lars Ohly offentligt ta avstånd från våld, eftersom nmr "tillhör" vänstern och därmed är Ohlys personliga ansvar.
Jag är kanske naiv, men jag tror att alla normalt funtade människor inser att Lars Ohly inte förespråkar våld och att Lars Ohly är en demokrat som vill få inflytande genom opinionsbildning och framgångar i allmänna val. Jag har hört Lars Ohly och andra uppsatta företrädare för Vänsterpartiet säga det tillräckligt många gånger.
Det är uppenbarligen en taktik från högern att så fort någon med vänstersympatier gör något felaktigt så ska man försöka kleta detta på Vänsterpartiet och dess ledning, oavsett om det handlar om antisemitism, våld eller fascism och oavsett hur absurd "guilty by association"-argumentation det handlar om.
Så fort någon med påstådda vänstersympatier gör något är således Lars Ohly medskyldig till motsatsen bevisas. Istället för att bemöta politiken kommer man med larviga anklagelser.
Låt mig slå in på deras spår:
För något år sedan var det en medlem i liberala ungdomsförbundet som anklagades för att ha gjort hitlerhälsning mot två socialdemokrater. Det är viktigt att dra en gräns någonstans och att inte på något sätt uttrycka stöd för nazismen. En annan medlem i samma ungdomsförbund, med tydliga kopplingar till folkpartiet, sågs av en vän till mig kissa på offentlig plats. Detta är en olaglig handling som ofta bedöms som förargelseväckande beteende.
Jag kräver en tydlig reaktion från aktiva folkpartister, framför allt från partiordförande Jan Björklund: Varför tar ni inte offentligt avstånd från händelser som dessa? Tycker ni att rashat och förargelseväckande beteende är i sin ordning?
Ja, man skulle naturligtvis kunna komma på värre saker som Jan Björklund borde ta avstånd från. Till och med en hel del fall där det vore befogat, men jag håller mig på samma löjliga nivå som folkpartisterna istället.
I Alkohol, Nykterhetsrörelsen, Politik den
27 maj 2009 med Inga kommentarer
Förra veckan var det Folknykterhetens vecka och det innebar för Uppsalas del att vi delande av drygt 5000 flygblad om alkovåld, till pendlare och under manifestationer på stan. Vi hade ett bra, men otäckt seminarium om alkoholrelaterat våld med chefen för Södersjukhusets akutmottagning och på onsdagen hade vi en träff där vi diskuterade alkohollagen.
En sjukhussäng full med alkoholflaskor fick symbolisera kopplingen mellan alkohol och våld.
Robert körde korta appeller om att vi vill ha mer fest och mindre fylla under manifestationen på måndagen.
Lördagen tillbringade jag på Ung Vänsters riksting i Gubbängen som representant för UNF. Det var väldigt trevligt. Jag och Jojo, som var med mig där, blev väldigt positivt bemötta. Många var intresserade av UNF och UNF:s politik. Några var dessutom intresserade av att bli medlemmar.
Vi hade så trevligt att vi stannade kvar på deras avslutningsmiddag och umgicks med schysst folk. Vi hade bra support av Herman, UNF:are från Uppsala som även är aktiv inom Ung Vänster.
Även denna vecka blir det mycket med nykterhetsrörelsen och alkoholpolitik. Igår körde vi Drogkampen med politiker från Uppsala och imorgon kör vi samma koncept i Enköping. Konceptet går ut på att bjuda politiker på en trevlig kväll med en rolig tävling, vilket jag tycker vi lyckades hyfsat med igår. Partierna som deltog i Uppsala var Folkpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vänsterpartiets lag tog hem kvällens seger, men alla deltagande politiker belönades med en flaska Godtemplardricka.
Idag tog Johanna och jag en runda till valstugorna i Uppsala för att diskutera alkoholpolitik och dela ut material. Det gick bra, men de flesta var tyvärr inte så inlästa på alkoholpolitik.
I Politik den
21 maj 2009 med 4 kommentarer
Ironiskt nog framstår det ibland som om den viktigaste frågan inför årets val till Europaparlamentet är varför folk inte röstar. Att justdenna fråga får störst uppmärksamhet kanske faktiskt säger något även om frågans svar.
Ofta påtalas att människor inte förstår vikten av att rösta eller undersökningar som sägs visa att väldigt många inte ens vet att det är val. Själv tror jag inte att människor är dumma i huvudet. Tvärtom så tolkar vi de budskap och tecken vi får och många gör därefter bedömningen att det här med val till Europaparlamentet är nog inte så viktigt.
Jag vill peka på två faktorer, delvis samverkande faktorer, till varför folk inte röstar i valet till Europaparlamentet.
1. Varken väljarna eller valet tas inte på allvar
Som jag kommit in på redan i inledningen så behandlas väljarna inte som tänkande människor utan snarare som mindre vetande som inte förstått att det är val eller varför de ska rösta.
Vad väljarna faktiskt ser och förstår är att ingen tar valet på särskilt stort allvar.
Partierna satsar relativt sätt lite pengar på valet och valkampanjerna börjar sent. I många fall väljer partierna dessutom att skicka föredettingar eller outsiders till Bryssel. De riktigt tunga kandidaterna vill man ha hemma i Sverige. Möjligen förståligt, men det visar ju att detta val inte ges samma tyngt.
Medierna har en partiledardebatt strax före valet, men väljer att inrikta sig helt på inrikespolitik. Denna är uppenbarligen mer intressant trots att vi är mitt uppe i en valrörelse. Det skrivs dock en hel del om valet i media, gärna fokuserar man t.ex. på varför folk inte röstar…
Inte ens valmyndigheten väljer att skicka ut lika mycket information som i ett "riktigt val".
2. EU:s egendomliga beslutsordning
Den andra och kanske mer intressanta faktorn är att det är väldigt svårt att sätta sig in i och förstå EU:s beslutsprocess. Vilka frågor behandlas i parlamentet? Hur fattas besluten? Hur verkställs de?
Ibland undrar man om ens politikerna har förstått hur det fungerar. Visserligen är det inte ovanligt att politiker är oense om verklighetsbeskrivningen, men när det uppkommer en situation där kandidaterna inte ens är överens om en fråga röstats om i parlamentet eller inte blir det lätt absurt.
Att partier och kandidater ofta väljer att lyfta fram frågor som inte behandlas i parlamentet är väl ytterligare ett exempel, både på förvirringen och på att valet till parlamentet inte tas på allvar.
EU har ett ministerråd bestående av ministrar från varje land, en kommission helt utan demokratisk förankring, en politisk domstol som ibland utvecklar politiken tvärtemot folkvaldas vilja och slutligen ett parlament med över 700 ledamöter. Folk är inte dummare än att de förstår att det finns ett demokratiskt underskott.
Jag har ingen lösning att erbjuda, men jag tror att vi måste börja diskutera EU:s konsitutionella problem istället för varför folk är dumma i huvudet som inte går och röstar…