Jag undrar vad det är för mat som serveras på flygningen idag. Förra gången jag flög en längre sträcka var maten inget vidare, men eftersom man nu kunde välja bort maten när jag bokade flyget och då spara 160 spänn per biljett så undrar jag ju vad våra medresenärer kommer att avnjuta. För 160 spänn måste man ju få en gorumetmiddag, eller?
Om ungefär två timmar bär det av och sen en veckas semester. Det ska bli kul, men nu känner jag mig lite stressad och har resfeber. Det blir nog inte mycket bloggat, men ska blogga när jag kommer tillbaka :)
Over and out…
Förra veckan rapporterades det stort i alla medier om att Sverigedemokraterna nu fick över 4 % i en väljarstödsundersökning. Den första känslan är att man tycker sig ha hört det där förut. Hur många gånger kan man göra en stor nyhet på att Sverigedemokraterna "för första gången" är över 4%? Eller att Sverigdemokraterna är nära 4%? Eller att de har ökat?
Nyhetsvärderingen tycks något märklig och de som naturligtvis skrattar gott åt det hela är Sverigedemokraterna som hela tiden av medierna marknadsförs som ett allt större och mer valbart parti. Självklart uttalar sig sådana som Stig-Björn Ljunggren i media om att de är övertygade om Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen 2010. Tillåt mig att tvivla, men risken med den här nyhetsrapporteringen är ju att det blir en självuppfyllande profetia just eftersom det framstår som mer meningsfullt att rösta på partiet.
Jag menar inte att man ska undanhålla information om Sverigedemokraterna eller det faktum att det trots allt finns otäckt många som faktiskt sympatiserar med dem, men jag ifrågasätter nyhetsvärderingen till viss del. Redaktionerna måste tänka igenom hur stort utrymme som verkligen är berättigat och de måste också tänka igenom hur de presenterar opinionsundersökningar. Av nyheterna skulle man kunna få bilden att Sverigedemokraterna är ett parti som ligger på ungefär 4% när sanningen snarare är att de normalt och genomsnittligt har ett stöd på 2-3%.
Så vad var det då som hände den 15 juni som berättigade ett så stort mediagenomslag? Sd fick stöd av 4,2 procent i en Sifoundersökning, vilket innebar en ökning med 0,8 procentenheter sedan förra månaden. Felmarginalen ligger på drygt en procent, vilket innebär att stödet i verkligheten lika bra kunde ha minskat med 0,2 procentenheter istället och ligga ganska nära 3 procent. I den andra opinionsundersökningen från i juni, från Demoskop, fick Sd 2,5 procent och hade där minskat med 1,7 procentenheter.
I SCB:s opinionsundersökning från i maj som är betydligt större och därmed betydligt säkrare fick Sd 2,8 procent, alltså ungefär vad de fick i valet 2006.
Man kan fråga sig vilket annat parti som skulle få ett sånt mediagenomslag för en icke-statiskt säkerställd förändring på 0,8 procentenheter?
Det stämmer att Sd är särbehandlade i media, för det finns inget annat parti som får och alltid har fått ett så opropertionerligt stort utrymme i svensk media…
På USAval.se hittade jag en liten filmsnutt från ett tv-program där John McCain kommenterar homoäktenskap. Han säger inte särskilt mycket utan mumlar mest, men det är ändå ett ganska intressant klipp. Han ser väldigt obekväm ut och försöker att inte svara på frågorna överhuvudtaget. Frågan är om han är obekväm för att han egentligen inte tycker det han måste tycka eller om han är obekväm för att han sitter sidan om någon som är homosexuell…
Annars intressant att politiker i USA verkar lika fega och argumentlösa som svenska politiker, t.ex. Göran Hägglund, när det gäller att vara emot äktenskap för homosexuella. Jag hör aldrig några rimliga argument. Argument som "homosexualitet är onaturligt" och liknande hörs ju, dessbättre, inte så ofta längre från etablerade personer. Däremot är det nog väldigt många som fortfarande, dessvärre, har det som grundläggande utgångspunkt.
Klippet:
Oscar Schwartz har en bra debattartikel om FRA på Brännpunkt. Man tror knappt att det är sant. Det låter som hämtat ur en dålig science fiction-rulle…
© Niklas.in. Powered by WordPress using the DePo Skinny Theme.