Niklas.in Nykter skåning med hjärtat till vänster

Angående den stora nyheten

Tronföljden säkrad.

Vad hoppas du på?

A) Kille
B) Tjej
C) Grävling

Om extremism

Bara några dagar före terrordåden i Norge var jag på väg att skriva ett inlägg om extremism. Nu är det nog dags för det inlägget.

Tanken var att utgå från mig själv som extremist. Jag vill ha ett samhälle där behov och inte plånbok styr hur resurserna används. Jag vill ha ett alkoholfritt samhälle. Jag är inte beredd att ryggradsmässigt ta avstånd från alla lagbrott. Dessa åsikter och många andra gör mig enligt många, åtminstone inom den agendasättande eliten, till extremist.

Terrordåden i fredags överskuggade naturligtvis allt annat. De senaste dagarna har dock diskussionen om extremism naturligtvis kommit och med den försöken att likställa vänster- och högerextremister. All extremism är enligt denna uppfattning lika problematisk.

Det leder oss rimligtvis in på några frågor. Vad är extremism? Vem är extremist? och Varför är extremism ett problem?

Extremism är inget statiskt begrepp. En person eller åsikt är alltid extrem i förhållande till någon eller något. Att enbart angripa "extremism" utan ytterligare definitioner innebär endast ett försvar för den rådande ordningen.

Den som blint attackerar extremismen försvarar det som för tillfället är konsensus i samhällsdebatten. Detta konsensus samspelar med en påstådd allmänhet, men agendan sätts främst av borgerlig media och extremistdiskussionen är därför ett slagträ i debatten för de självgoda liberaler som tror på kapitalismens seger och historiens slut.

Extremismen varierar beroende på tid och plats. Att vara emot slaveri i USA på 1700-talet uppfattades antagligen som en extrem åsikt. I dagens Sverige anses krav på dödsstraff som extremt, men det samma gäller inte i USA.

Det som har hänt de senaste 30 åren är en högervridning av debatten som innebär att åsikter som tidigare rymdes inom ramarna för samhällsdebatten idag påstås vara vänsterextrema. På 70-talet ansåg i princip alla politiska partier att löntagarnas ägande av företag skulle öka. Löntagarfonderna var Socialdemokraternas förslag, men även borgerliga partier skapade egna modeller. 

I den debatt som varit efter Norge försöker liberaler lyfta fram sig själva genom att tala om all extremism som problematisk, men det går inte att använda terrordåden för att attackera t ex de "vänsterextremister" som försvårar att människor deporteras till förföljelser och krig. Terrordåden samspelar mycket tydligare med den omänskligt hårda flyktingpolitik som inte kallas extrem och den muslimfientliga strömning som idag finns inom den etablerade borgerligheten.

Att peka ut extremister som problem per definition är ett politiskt vapen mot den vänster som vill förändra samhället och en osmakligt trivialisering av terrordåden. Att ockupera hus eller hindra deportationer kan aldrig jämställas med massmord på meningsmotståndare.

Rusdryckskapitalet

Godtemplarorden för hänsynslöst och oförsonligt kampen mot de smutsiga vinstintressen som under allsköns vackra förklädnader ockra på mänsklig njutningslystnad, svaghet och bristande motståndskraft mot de förföriska narkotiska njutningsmedlen.

Den har alltid haft öppen blick för att det internationella rusdryckskapitalet lika litet som det internationella rustningskapitalet skyggar tillbaka ens för rena förbrytelser i sin från alla moraliska hänsyn befriade strävan att korrumpera folkens och deras regeringars motstråndskraft mot dess ödesdigra trafik.

Den internationellt organiserade rusdryckstrafikens intressen göra just en internationell organisation som Godtemplarorden mera skickad än nationella organisationer att radikalt upptaga och föra kampen.

Oscar Olsson, 1937

En politisk galning

Som alla vet small en bomb i Oslos regeringskvarter i fredags och en man sköt kallblodigt ihjäl ungdomar på AUF:s sommarläger. 

Först på lördagen när jag var på väg till jobbet började dessa händelser sjunka in ordentligt och klumpen i magen växte. I det läget är det svårt att formulera sig. Orden räcker liksom inte till. Först nu har jag satt mig ner för att skriva några tankar. Det är lite skönt att få skriva av sig.

Attentaten i fredags är de värsta som skett mot nordisk arbetarrörelse någonsin. Det är en attack som tydligt riktat sig mot arbetarrörelsen och vänstern, men naturligtvis också mot demokratin och det öppna samhället. Det är också en ofattbar förlust och en svår sorg när unga människor, kamrater, dödas på grund av sin kamp för en bättre värld.

För mig och många andra blir det mitt i denna sorg viktigt att börja analysera. Vi är politiska djur som vill förstå. Vi behöver förstå vad som har hänt, varför det har hänt, bearbeta sorgen och försöka att hitta en väg framåt. 

Analyserandet krockade brutalt med medias rapportering. Många vill avpolitisera händelserna och de trivialiseras genom att ledarskribenter och andra likställer all form av "extremism". Självgoda liberaler använder händelserna i Oslo för att slå mot vänstern samtidigt som de försöker anklaga andra för att göra billiga politiska poänger.

Så länge experterna spekulerade om en muslimsk gärningsman var politiska och strukturella förklaringar tillåtna, men när en blond norsk man dök upp övergick media i stor utsträckning till att prata om vansinnesdåd och en ensam galning.

Ändå vet vi mycket lite om gärningsmannens psykiska hälsa. Vi vet definitivt inte mer om den än om den muslim som experterna först såg framför sig som förrövare.

Däremot vet vi att gärningsmannen agerar strategiskt och med ett tydligt motiv. Han kommer från en del av extremhögern som är muslimfientlig och där den politiska eliten, främst socialdemokratin, ses som förrädare. Han är en nykonservativ kristen fascist med bakgrund i det främlingsfientliga Fremskrittspartiet.

Gärningsmannen är säkerligen galen enligt någon definition. De flesta som mördar folk på det sätt som han gjort har nog vissa tillfälliga eller varaktiga psykiska defekter. Men han är i så fall en galning med starka politiska motiv. Även galningar befinner nämligen sig i en politisk kontext och påverkas av stämningar i samhället. Därför behövs fortsatta politiska analyser.

Den lärdom vi redan nu kan dra är att vi ytterligare måste intensifiera kampen mot högerextremism och särskilt uppmärksamma den "nya" muslimfientliga högerextremism som gärningsmannen är en del av. En högerextremism som SD:s huvudfåra idag tillhör och som även då och då dyker upp inom den etablerade borgerligheten.

 

Det har skrivits många bra texter om attentaten och om medias rapportering. Några texter att utgå ifrån är Tankesmedjan Konflikts text, Johans bakgrundsbeskrivning och Popvänsters text om mediarapporteringen.

Resolution utarbetad av Stockholms fackföreningars styrelser och antagen på strejkmöte i Hornsbergs hage 19/8 1909

De omedelbara, storartade och för många oväntade verkningarna av det provisoriska rusdrycksförbudet har slagit världen med häpnad.

Fylleriförseelserna upphöra, olyckshändelser och brott till följd av dryckenskap försvinna. Krogarnas kassor, som till största delen fylldes av de fattiga arbetarnas slantar, utsina. Brännvinsmagasin och ölkrogar stängas under det att proletariatets solidaritetskänsla samlar skarorna till värn om hem och härd och kamp för en framtid som åt kommande släkten ska bjuda rättvisa och lycka åt alla.

Skola Sveriges arbetare utan protest finna sig uti, att alkoholkapitalet ånyo tillåtes slå sina polyparmar kring många tiotusental svenska medborgare; att tusentals män och kvinnor årligen offras på alkoholkapitalets moloksaltare; att alkoholkapitalisterna även för framtiden plundra arbetarklassen på över 100 miljoner kronor årligen; att fängelserna, dårhusen och sjukhusen fortfarande till stor del fyllas av alkoholismens offer; att samhället även genom en s.k. laglig näring, håller proletariatet nere i okunnighet, i fattigdom, i politisk och social vanmakt.

Eller vore det inte lämpligt och fullt värdigt att nu säga ifrån, att vi icke tolerera en näring, vore den än så laglig, vars huvudsakliga uppgift är, att ruinera arbetarklassen?

Kamrater i hela landet, må vi lämna all onödig diskussion om moderatism och absolutism. Låtom oss samlas alla om den stora uppgiften: arbetarklassens frigörelse ur andligt och ekonomiskt förtryck. Vägen till den frigörelsen går bl.a. över rusdrycksförbudet, det effektiva och permanenta.

← Tidigare Senare →