Debatt på tomgång
Efter kvällens Rakt på med KG Bergström var det dags för Debatt med Janne Josefsson. Ikväll handlade det om huruvida svenskar är för lättkränkta och det var uppgjort för fight mellan de som motarbetar diskriminering och de som kritiserar diskrimineringsmotståndarna. Debatten kändes allt annat än fräsch, faktum är att det är ungefär ett år sedan jag bloggade om just detta.
Efter 15 minuter slår jag av och sätter på lite musik.
Jag står helt enkelt inte ut med mer skrikande, mer avbrytande och mer förgrundning.1 Vad har hänt med debattprogrammen i TV? Har debattprogram reducerats till ett tröttsamt skrikande om de senaste kvällstidningsrubrikerna?
Nyligen initierade Åsa Linderborg en debatt om debatten, men den mynnade mest ut i en diskussion om vem av Linderborg och Janne Josefsson som eventuellt tar sig själv på för stort allvar. Debatten bör inte sluta med detta, utan istället bör den fortsätta och den bör handla om varför det inte finns några bra debattforum i TV för att behandla mer eller mindre aktuella politiska frågor.
Det finns förvisso åtminstone ett sevärt diskussionsprogram, men jag vill ha ett sevärt debattprogram också. Ett mellanting mellan städade diskussionsprogram och skrikandet i Debatt.
Jag kanske är en elitist, men jag vill ha ett debattprogram som varar i en timme och innehåller ett hanterbart antal debattörer. Ett debattprogram där senaste "bloggbråket" inte tas upp. Ett debattprogram där människor inte avbryts konstant och inte ges förminskande epitet.
Är det för mycket begärt?
Andra som bloggar om Debatt:
Svensson | Esbati | Signerat Kjellberg | Microbloggen |
- Motsatsen till fördjupning borde väl kallas förgrundning…? [↩]
3 kommentarer