Det handlar inte om piraträddning
IPRED är på tapeten nu. Lagförslaget som populärt kallas för piratjägarlagen. Jag tycker att det är något olyckligt att den kallas så eftersom det inte lyfter fram lagens största problem. Kanske borde den kallas "privatspanarlagen" eller "privatpolislagen" istället?
SvD skriver att många läsare tagit ställning för lagen. Egentligen har de dock troligen bara tagit ställningen till ena delen av lagen, dvs. den del som handlar om i fall man tycker att fildelning av upphovsrättskyddat material ska vara olagligt eller ej. Det går att argumentera för och det går att argumentera emot. För egen del ser jag det som oerhört svårt att upprätthålla en sådan lagstiftning utan att kränka människors integritet och sätta rättsäkerheten ur spel.
Det är just rättsäkerhets aspekten som den andra, principiellt viktigare, delen av lagen handlar och jag tror att det är detta som människor har missat. Oavsett hur man ställer sig till upphovsrätt och fildelning bör man nämligen vara emot lagförslaget.
Lagförslaget ger nämligen om det genomförs en privat industri möjlighet att agera polis. Skiv- och filmbolag kommer då kunna begära ut personuppgifterna bakom ett visst IP-nummer av en internetoperatör. Personen som står på abonemanget kan sedan skrämmas att betala pengar till bolagen eller i de fall då personen vågar ta strid bli stämd. Skadeståndsfrågan prövas i en civildomstol, vilket innebär betydligt lägre beviskrav och att den som förlorar får stå för hela motpartens rättegångskostnader.
Att ge privata intressen polisiära uppgifter är inte rättsäkert. Att vara emot IPRED-förslaget handlar inte om att vi ska skydda "tjuvar", det handlar om att välja rättsäkerhet framför godtycke.
Tidigare bloggat om "privatpolislagen":
Okunnigheten har fått ett nytt ansikte
1 kommentar