Niklas.in Nykter skåning med hjärtat till vänster

Dags för en runda till

Bloggen har varit vilande en längre tid. Jag tröttnade på att blogga och kände inte att jag hade tid eller lust att skriva särskilt ofta. Bloggen blev mest en börda och då är den ju bara onödig.

De senaste veckorna har jag dock fått fler och fler uppslag på saker som jag vill skriva om. Av någon anledning har jag börjat tänka på bloggen och då kanske det är dags att dra igång bloggen en runda till. Så får vi se hur länge den varar.

Jag har bytt till en ny, stilren och förhoppningsvis lättläst design. Inläggen kommer att handla om politik och nykterhet i första hand med förhoppningen att ibland skriva lite djupare om olika politiska frågor och om nykterhetsrörelsens ideologi och utmaningar. Vi får se hur det går. Det finns inga löften om att uppdatera med visst intervall, utan det blir när jag har tid och lust.

Konsten att bränna pengar

Få har väl missat att F!, med Gudrun Schyman i spetsen, valde att bränna pengar i Almedalen, bokstavligt talat. Det är ju många som bränner pengar i Almedalen, men Schyman valde att lägga pengarna direkt på grillen. Motivet var att uppmärksamma löneskillnaderna mellan kvinnor och män och att något måste göra. De 100000 kr som gick upp i rök motsvarar enligt F! hur mycket svenska kvinnor förlorar varje minut på grund av orättvisa löner.

Kritiken har varit kraftfull, men jag måste säga att den mycket av den är löjlig och falsk. De som säger att pengarna kan användas till bättre saker tycker jag bara hycklar, i alla fall om de själva satsar stora summor på att synas. För det är ju så att alla partier och många andra organisationer bränner mycket pengar. Jag har svårt att förstå skillnaden i om man bränner dem på annonser, PR-konsulter eller bränner dem bokstavligen. Pengar går fortfarande inte till hemlösa, kvinnojourer, bistånd eller annat som kritikerna föreslagit.

Med detta sagt så tycker jag ändå att manifestationen var ganska dålig. Jag tror att det trots allt sticker i ögonen på folk att elda upp pengar och att det dessutom känns väldigt mycket som ett tydligt pr-jippo. Vad är kopplingen till att elda upp pengarna? Var ligger logiken i själva aktionen? Det måste ju finnas något annat man kunnat göra som hänger mer ihop med vad man faktiskt vill uppmärksamma eller åstadkomma. Nu visade man väl mest att brända pengar luktar illa.

Kanske kunde man delat ut pengar till förbipasserande kvinnor? Jag vet inte, men det hade kommunicerat ett tydliga budskap än att bränna dem. Jag har inget emot att man ibland bränner pengar för att synas, men jag föredrar manifestationer som tydligt visar vad man vill säga.

Nattjobbsnostalgi

Jag sitter ihopkrupen i soffan med en kopp te. MacGyver börjar precis på TV:n och utanför ser jag hur solen börjar gå upp så att kontrasten mellan den skarpa innerbelysningen och mörkret utanför avtar. Klockan är halv fyra och jag dricker te med kaffegrädde och för mycket socker. Det är nattens tystaste och kallaste tid.

Plötsligt piper larmet och jag hoppar till. Som vanligt är det en av tanterna som behöver hjälp till toaletten. Det blir toabesök och en liten pratstund, svänger förbi tvättstugan innan jag återigen landar i soffan. Smuttar på teet och kollar på TV. Klockan har hunnit bli fyra. Tre timmar kvar, tänker jag. Tre timmar kvar, sen får jag cykla hem och krypa ner i en varm och mjuk säng. Innan sängen blir det dock en stund vid datorn. Jag brukar äta yoghurt, läsa morgonnyheterna och nattens twitterfeed innan jag går och lägger mig. Sen blir det riktigt skönt att sova och det är ingen större förlust att sova på dagen. På förmiddagen händer det ändå inget viktigt.

Snart är det dags för morgonrundan, men först blir det en snabb kopp te till. Med för mycket grädde, och för mycket socker.

Vilks driver hatkampanj mot sig själv – får artikel i DN

DN.se publicerade ikväll en artikel av Claes Svahn med rubriken "Vilks möter motståndarna på Facebook" som handlar om att Lars Vilks gått med i Facebook-gruppen "Döda Lars Vilks" för att där diskutera med sina motståndare. Redan vid en första anblick så känns det skumt att denna nyhet publiceras överst på DN.se. Det är faktiskt skumt att det över huvud taget skrivits en artikel om detta. Att det i artikeln står att det på "Facebook sedan en tid finns en sajt som helst vill se honom död" gör mig också ganska misstänksam. (min kursivering)

Av artikeln får man intrycket att det finns en stor Facebook-grupp fylld av hatiska islamister som vill döda Lars Vilks och att Vilks hedervärt sätt tar diskussionen med dessa och till och med har fått en del att ändra åsikt.

I verkligheten så har gruppen "Döda Lars Vilks" endast 94 medlemmar och om man ska gå efter de som kommenterat i gruppen så verkar de flesta av dessa gått med i gruppen antingen för att trolla eller för att försvara Lars Vilks. Lars Vilks själv har skrivit två ganska intetsägande inlägg. Däremot står det klart att Lars Vilks själv jobbat för att rekrytera medlemmar till "hatgruppen".

Så här skriver en av medlemmarna i gruppen som kommentar på Lars Vilks inlägg:
"Okay Lars, nu har jag följt din anmodan och gått med i denna absurda grupp. Undrandes om detta är ett etiskt eller ett estetiskt experiment. Och om man verkligen experimenterar med människor — ens sig själv…"

och så här kommenterar en annan:
"Jag är oxo skeptisk till syftet, men ingår gärna i ditt 'konstprojekt'"

Lars Vilks rekryterar alltså  medlemmar till en hatgrupp, som dessutom är skapad av en Facebook-kompis till Vilks själv, och lyckas med hjälp av denna grupp på 94 medlemmar få en stor artikel i Sveriges största morgontidning.

Grattis Lars Vilks och grattis alla som modigt försvarar Vilks rätt att skapa mediautrymme åt sig själv.

Ett tips till alla journalister är för övrigt att logga in på Facebook och kolla upp saker innan ni skriver om dem. Det kallas research.

 

Update:

Tydligen var det inte bara DN som tyckte att storyn om Vilks hatgrupp var värd en artikel. I dagens Metro fanns en notis, som angav TT som källa. Ytterligare några tidningar har därför hängt på "nyheten", t.ex. NSD, HD, NA, Nyhetskanalen, GP och Folket.

10 svenska schlagerklassiker

Imorgon är det final i Melodifestivalen och som tidigare år kommer min UNF- och IOGT-NTO-förening 2010 Trots Allt! att arrangera ett schlagerjippo. I år blir det en något enklare tillställning, men säkert lika trevlig. Jag har haft förmånen att få vara DJ vid dessa tillställningar, men i år har jag inte möjlighet att vara med eftersom jag ska på UNF:s Presskurs i Sthlm. Det känns tråkigt, men samtidigt tror jag att det blir riktigt roligt och trevligt på presskursen också!

Som uppvärmning inför morgondagens final har jag plockat fram 10 svenska schlagerklassiker till er. Det är ingen rangordning utan äldst först helt enkelt.

10 svenska schlagerklassiker:

1966: Lill Lindfors och Svante Turesson – Nygammal vals

1968: Claes-Göran Hedenström – Det börjar verkar kärlek banne mej

1975: Ann-Christin Bärnsten – Ska vi plocka körsbär i min trädgård?

1975: Svenne & Lotta – Boom en boomerang 

1975: Björn Skifs – Michelangelo

1979: Magnus Uggla – Johnny the Rocker

1980: Kenta Gustafsson – Utan att fråga

1988: Tommy Körberg – Stad i ljus

1997: Blond – Bara hon älskar mig

1999: Martin Svensson – (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow

← Tidigare Senare →