Det har snackats en hel del om Stor den senaste tiden och jag har inte riktigt förstått hypen, men efter att Masse släppte sitt mixtape för ungefär en månad sen måste jag säga att jag också förstår. Bra text och bra flow leverar Stor och dessutom en refräng som sätter sig på hjärnan.
På plats nummer 10 i nedräkningen placerar sig därför Stor med låten Min freestyle. Stor kan defintivt bli något stort :)
Peter Englund ersätter Horace Engdahl som ständig sekreterare för Svenska akademin. Redan när Englund valdes in 2002 tänkte jag att han kom att bli en tongivande figur bland de aderton. Englund är en känd författare, närmast folkkär, och medialt gångbar.
Englund och Engdahl är en framtoning som skiljer sig mycket åt. Engdahls elitistiska snobbism och svårförstådda författarskap jämfört med Englunds folklighet och populära böcker. Även om man stundtals tilltalas av Engdahls elitism eller åtminstone den spänning runt akademins arbete som han skapar, så tror jag att det kan bli en positiv utveckling med Englund. Lite mer öppenhet och lite mer folklighet, i alla fall om man ser till bilden utåt.
Men frågan är.. kommer nobelpristagaren att presenteras på lika många språk?
Englund gör en intressant intervju med sig själv på sin blogg.
Det privata barnsjukhuset Martina i Stockholm som öppnade i slutet av september har under tre månader tagit emot 500 patienter.1 Låt oss räkna lite på detta. Med en ungefärlig uträkning innebär det 8 besök per dag. Åtta besök på ett sjukhus med sex anställda läkare, sju sjuksköterskor och en barnsköterska!
Då är det inte så konstigt att det går att erbjuda bra vård. Att man dessutom naturligtvis inte har möjlighet att göra alla behandlingar och undersökningar som kan göras på ett "riktigt" sjukhus sparar också tid och pengar. Dessa får fortfarande landstinget stå för.
Enligt privatsjukhusförespråkarna ska vi alltså få bort vårdköer och väntetider genom att låta kompetenta läkare stå halvt sysslolösa och erbjuda god vård till den som har råd att betala 1400 kr för ett sjukhusbesök (samtidigt som allt fler drar sig för vanliga läkarbesök eller tandläkarbesök på grund av den avgift vi betalar för landstingsvård. Det är tydligt hur klyftorna i samhället ökar). Det kortar nog köerna för den som kan betala, men inte för oss andra.
Att sjukhuset har haft så få besök kan ju dock ses som positivt. Jag klagar ganska ofta på vården och väntetider, men sanningen är ändå att vår gemensamt bekostade vård är dock än så länge ganska bra. Och de flesta stockholmare är inte så korkade att de vill betala två gånger för vården. Den blir dock knappast bättre av att förlora kompetent personal till uppenbarligen föga effektiv privat verksamhet.
Den cyniska försäkringsindustrin anspelar på föräldrars rädsla och omtanke om sina barn för att sälja sjukförsäkringar. Sjukförsäkringar som inte täcker allvarliga sjukdomar eller medfödda sjukdomar och naturligtvis är helt stängda för vissa barn. Det som verkligen kostar tycker försäkringsbolaget att skattebetalarna ska betala trots allt. Jo, jag tackar jag.
Ett privat barnsjukhus innebär alltså bra vård för ett fåtal "relativt" friska barn med rika föräldrar. Den som råkar vara född i "fel" familj eller med ett handikapp får däremot finna sig i att vänta på sin vård. I ett allt hårdare samhälle med ökande klyftor vill de rika ha rätten att köpa sig före köer och väntetider för sina barn.
På sikt finns risken att allt fler investerar i privata sjukvårdsförsäkringar, medan den offentliga vården blir en slags fattighjälp för barn med fattiga föräldrar eller barn med handikapp eller andra allvarliga sjukdomar. En offentlig vård som dessutom präglas av kroniska nedskärningar, då viljan att betala skatt hela tiden minskar.
Vi är inte riktigt där än, men vi kan redan nu skymta vart det är på väg om vi inte gör motstånd och står upp för alla barns rätt till god vård, oavsett tjockleken på föräldrarnas plånbok.
Ett egoistiskt samhälle där tjockleken på plånboken avgör barns möjlighet att få vård gynnar de allra rikaste, men det blir sämre och/eller dyrare för alla oss andra. Låt oss därför slå vakt om dagens solidariska modell, trots dess fel oc h brister. Fel och brister som vi kan åtgärda eller mindra med mer solidarisk vänsterpolitik, inte mer borgerlig egoism eller vårdval för den med fet plånbok.
1. En artikel om detta finns i DN den 21/12, men jag har inte hittat denna artikel på nätet.
Nedräkningen tog en ofrivillig paus igår på grund av stress och resa ner till Skåne, men nu kommer gårdagens låt, en skön och tung låt från Afasi & Filthys efterlängtade debutplatta, Fläcken, som släpptes i April 2008. På låten gästar Promoe från Looptroop Rockers och lyfter låten ungefär 10 snäpp. Grymt fet rap och frågan är bara när vi får se Promoes första fullängdare på svenska?
Jag citerar ett stycke text från Promoes vers:
"Med benen på ryggen och skägget i pannan och andan i halsen
Jag tänker inte stanna, gör bängen förbannad
Svetten lackar, bängen knappar in för varje steg
Kan inte backa bandet, lämnar ännu ett kvarter
Bakom mitt dammoln kanske vi två aldrig ses igen
Jag springer bort till Indonesien
Lägger benen på ryggen som en styckmördare med fjällrävenkånken
Lägger rimmet på beatet tight som filthy levererar funken
Lägger benen på ryggen som tanter som gör tantrasex med bekantas-ex
Har du någon sån i din bekantskapskrets"
Grymt bra!
På plats 12 på min nedräkning hamnar en riktig radiohit. Den här låten rullade rejält på P3 i somras och även i såväl min stereo som i stereon vi bar runt på under juristnollningen i höstas. :)
Välförtjänt att SwingFly, som funnits med i gamet länge, får en radiohit i eget namn.
Kritiker klagar på att låten är poppig och det må vara sant, men lika fullt är den svängig. Som jag skrev någon gång så lyssnar jag hellre på poppig hiphop än pop :)
Jag tänkte länka till den japanska orginallåten (detta är en cover), dessvärre verkar denna ha försvunnit från youtube, men om någon annan har länken får ni gärna bidra! :)
© Niklas.in. Powered by WordPress using the DePo Skinny Theme.