I helgen pågick European Social Forum i Malmö. Den som inte följt med noga utan bara sett mediarapporteringen lite snabbt tror nog att ESF har med våld och bråkstakar att göra. Det är nämligen (som vanligt) så det framstår i media, generellt sett. ESF är en mötesplats för ett brett spektrum av organisationer, framför allt till vänster, från hela Europa och under dagarna i Malmö arrangeradesen stor mängd seminarier och kulturella aktiviteter.
I media har det mest handlat om den gatufest som i fredags lockade ca tusentals personer, varav några ägnade sig åt skadegörelse och attacker mot polisen. En gatufest som inte var en del av ESF och hade andra arrangörer.
Lördagens stora, fredliga demonstration med mellan 10000 och 15000 deltagare har fått en del uppmärksamhet, men beskrivs också i termer av våldsamheter. Den var i allt väsentligt helt fredlig, men i tidningar handlar det ändå om att det var mycket poliser på plats och journalisterna uttrycker en fördomsfull förvåning över att det inte blev några våldsamheter. Däremot skrivs inte mycket om demonstrationens olika budskap och liknande. Absolut värst är Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Aftonbladet väljer t.o.m. att i brist på smaskigt våld ägna slutet av sin artikel om lördags demonstration åt fredagens gatufest.
Den enda tidning som kommer undan med hedern i behåll, och mer därtill, är, kanske föga oväntat, Arbetaren.
Media är inte ensam skydlig till den osakliga rapporteringen, utan även liberala bloggare och opinionsbildare, som Fredrik Malm, hänger på och angriper ESF, först på sin blogg och sedan på SVT Opinion. I bästa fall på grund okunskap, men i värsta fall medvetet för att smutskasta vänstern och kleta en våldstämpel på hela vänstern. Och bara genom att försöka reda ut begreppen så är man antaligen en sån som "försvarar våldet" eller "inte tar tillräckligt mycket avstånd".
Till min glädje hittade jag emellertid idag en mycket bra ledare i Sydsvenskan som beskriver det även jag vill få sagt. Det finns även liberala debattörer som vill ha en ärlig och hederlig debatt. Bra och egentligen blev hela detta inlägg meningslöst efter att Sydsvenskans ledarredaktion sagt det så bra… :)
Jag har idag, efter Jobjörns önskemål, lagt in en plugin som möjliggör för kommentatorer att få e-post när det kommit en ny kommentar till inlägget. Efter lite trixande verkar det nu fungera som det ska. Förhoppningsvis blir det lättare för den som kommentera att komma tillbaka och fortsätta diskussionen när jag eller någon annan svarat på kommentaren :)
Jag var nere i tvättstugan och kollade efter tvättid nyss. I vår tvättstuga har vi ett bokningssystem som är både enkelt och informellt. Det ligger helt enkelt en kalender i tvättstugan där man med blyerts kan anteckna när man tänkt tvätta. Hittills har det fungerat bra och det finns gott om tvättider.
Idag hade någon antecknat "Filtret i torktummlaren ej rengjort!" eller om det möjligen var "Rengör filtret i torktummlaren efter dig!" under en annan persons bokning. Den exakta formuleringen är oviktig, poängen är att det var en sur kommentar om att någon glömt rengöra filtret.
Jag bara undrar, vad är poängen med en sådan kommentar? Vill den som kommenterar visa vilken dålig person hen som inte rengjort filtret? Tror den som kommentarer att filtret inte rengjorts av ren jävelskap? Det finns knappast en positiv underton om förbättring då alla vuxna människor väl vet att filtret ska rengöras. Varför då angripa den som råkat glömma detta med en sur kommentar?
Folk glömmer saker, kommer sent, kör fel, tar upp för mycket plats på bussen, osv. Alla har vi svagheter eller gör fel ibland. Vad vinner vi på att kritisera varandra och gnälla? Lägg energin på att uppmuntra någon när du tycker den har gjort något bra istället!
Idag är det världspremiär för Timbuktus nya singel Tack för Kaffet, som han väljer att släppa via The Pirate Bay. Spännande att han släpper singeln för världspremiär där, men jag tror att det är ett smart drag. Han får utrymme på sajtens förstasida och det är nog bättre att försöka arbeta med utvecklingen än mot den.
Låten i sig är också ganska spännande med ett oväntat och annorlunda sound, men personligen så tycker jag att den mest är jobbig även om den blivit bättre efter ett par lyssningar. Jag tycker att Timbuktus utveckling bara varit till det sämre sedan 2005 och att hans debutplatta T2: Kontrakultur från 2000 fortfarande är det bästa han har åstadkommit. Visst är det ofta positivt med influenser från olika håll, men för mycket av det jag gillade i hans hiphopsound har försvunnit och det har blivit en soppa av lite annorlunda pop istället.
Annars tycker jag det är intressant att den nya låten, Tack för Kaffet, i alla fall för mig för tankarna till den skånska spelmanstraditionen. Tyvärr är resultatet dock som sagt inte särskilt lovande inför framtiden.
Jag trivs allt bättre här i Uppsala, men paradoxalt nog drabbas jag samtidigt allt oftare av hemlängtan.
Jag saknar möjligheten att bara kunna gå ut genom dörren till naturen, till det öppna, vackra, ödsliga landskapet.
Jag saknar ensamheten, stillheten och tystnaden. Färgerna och dofterna. Backarna ovanför det oändliga brusande havet.
Men jag saknar också kullerstensgränder och korsvirkeshus. Alla småstadsmiljöer med oförglömliga minnen. Jag saknar friheten i att åka runt på små landsvägar i en skrotig 245:a och se var man hamnar.
Jag saknar diftonger och skorrande R. Färsk fisk och rögad sill. Lokalproducerad mat.
Jag saknar betande kor och råmande kalvar. Doften av nytröskade fält och ljudet av gamla traktorer.
Men mest av allt saknar jag stillheten, ensamheten, tystnaden – och havet.