I Allmänt den
2 juli 2009 med 1 kommentar
Igår upptäckte jag att Sveriges Bryggerier har börjat blogga. Nu verkar de inte kalla det blogg, men deras förstasida framstår just som en blogg. Mest handlar det om att uppröras över något och avsluta inlägget med att alkoholskatten måste sänkas och att smuggelsprit är dåligt. Inför EU-valet skickade man frågor till alla kandidater om alkohol och upprördes därefter över att alla, utom moderaterna, sätter folkhälsa och samhällsekonomi före industrins vinstintresse. Naivt nog verkar de uppriktigt överraskade.
Förutom skåpmaten finns det dock ett uppfriskande inlägg om den egna industrins sexistiska reklam. Tydligen tycker Sveriges Bryggerier att reklamen är "pinsam" och det är väl i och för sig rimligt, men sen är man snabb med att i nya inlägg propagera för alkoholreklam. Sanningen är ju att sexism och kulturimperialism är vanliga inslag i utländsk marknadsföring av alkohol och förekommer även från svenska alkoholföretag. Sveriges Bryggerier ger alltså ett utmärkt argument för varför alkoholreklam åtminstone bör vara hårt reglerad, inte bara i Sverige, utan även i övriga världen. En annan anledning är ju att alkoholreklam leder till ökad försäljning, vilket leder till ökat lidande. Och så förstås att de flesta är emot den.
Ännu inget blogginlägg om "trakasserierna" och "hoten" som de stackars bryggarna utsattes för i Almedalen, men Sprit- och vinleverantörerna gråter ut i ett lögnaktigt pressmeddelande. Uppenbarligen sover de till vardags gott med vetskapen om att deras produkter leder till lidande och död, men sämre efter att ha blivit emotsagda av några ungdomar. Det hela är förstås ett sätt för industrin att få PR, men jag tror UNF har mer att vinna på uppmärksamheten.
I Politik den
1 juli 2009 med 3 kommentarer
Idag är det fritt fram för privata apotek i Sverige, åtminstone fritt fram för att lämna in ansökningar till läkemedelsverket om att få starta apotek. I dagens UNT fanns på ledarsidan en notis om detta (som däremot inte verkar finnas på nätet). Resonemanget tycktes gå ut på att vi nu skulle få det lika fantastiskt som på 1800-talet och jag funderade en stund på om notisen skrivits av någon knarkande sommarvikarie, men troligen handlade det bara om en romantiserad bild av 1800-talet och en haltade jämförelse om hur fin servicen var på den tiden som apotekarna själva bodde i samma hus som apoteket.
Själv tillåter jag mig tvivla på den fantastiskt ökande tillgängligheten med dygnet runt-öppna apotek i varje kvarter som UNT tycks drömma om. Det är förvisso troligt att det kommer bli några fler apotek i större städer, men vem ska ta sig an apotek i småstäder och på landsbygden som knappt går runt ekonomiskt? Inte kommer det blir privata aktörer i alla fall. Resultatet blir att apoteken antingen läggs ner eller drivs av staten, vilket blir en dyr affär för skattebetalarna sedan de flesta vinstdrivande apotek sålts ut och det därför inte går att täcka upp förlusterna.
Det talas också om att servicen kommer att öka, men jag tycker att dagens apotek har en mycket bra service i dagsläget. Däremot undrar jag hur det blir med möjligheten att gå in på ett apotek och få upplysningar om på vilket apotek i stan en viss medicin finns eller att ringa till kundtjänst i samma ärende. Det är en service som är guld värd för oss med ovanliga mediciner, men som troligen blir svårare i framtiden. För vem vill skicka sina kunder till konkurrenten?
Utbudet är också en intressant fråga. Säkert kommer olika apotekskedjor i samarbete med läkemedelsindustrin att profilera vissa mediciner och hur objektiv blir i sin tur rådgivningen om läkemedel då. Än så länge kommer det som jag förstått det vara reglerade prsier för receptbelagd medicin, vilket innebär att vinstmarginalen framförallt finns på det icke-receptbelagda sortimentet. Det finns emellertid inte så stort uttrymme, speciellt inte när en stor del av detta ska kunna säljas i vanliga affärer, och trycket på att få konkurrera även med receptbelagd medicin kommer att vara tungt från läkemedelsindustrin och de privata apoteken. Om priserna släpps fria kommer de knappast sjunka totalt sett och det finns även andra faror med detta.
Slutligen bör ett varnande finger naturligtvis höjas vad gäller läkemedelssäkerhet. Det finns krav på utbildad personal och på kort sikt föreligger nog ingen större fara, men vi vet egentligen inte hur det kommer att bli. Verkligheten har ju en tendens att överträffa dikten, t.ex. med sjukvårdsupplysning och läkare som arbetar på provosion beroende på antal samtal/patienter.
Varför ska vi då privatisera apoteket? Det handlar uppenbarligen om principiella ideologiska skäl. Det ska gå att tjäna pengar även på att kränga läkemedel och profit ska prioriteras före människor även på detta område. Att det troligen blir sämre och dyrare för såväl skattebetalare som kunder har tydligen mindre betydelse.
I Allmänt, Ego, Nykterhetsrörelsen den
30 juni 2009 med 2 kommentarer
Om en vecka börjar UNF:s kongress och dagen efter sätter även IOGT-NTO:s och Junis kongresser igång. Det ska bli otroligt kul. Jag kommer att ombud igen och det känns som ett kul och ärofyllt uppdrag att få vara med och forma UNF:s framtid de kommande åren. Dessutom har jag en del andra små grejer på gång under veckan som nog kommer bli väldigt kul och kommer att vara lagom utmaningar för mig. T.ex. ska jag vända plattor på discot på onsdagen och kanske kommer det även hända grejer på Drogvägrarnas kulturfestival, men det beror lite på. Vi får se… :-)
Hur som helst så kommer det att bli en väldigt rolig vecka med förhandlingar, disco, drogvägrarnas, FS-show, wendelsberg, nattcafé och mycket mer. För mig är det viktigt att kongressen är en rolig och central del för vår folkrörelse, eftersom jag tror att det är bra för demokratin och bra för att stärka våra medlemmar. Väldigt många UNF:are jag känner nämner en kongress när de ska berätta om det roligaste de gjort inom rörelsen, ett minne som de då dessutom delar med många andra medlemmar. Vissa skulle till och med nämna en kongress som något av de roligaste de gjort överhuvudtaget.
Inför årets kongress är antalet anmälda 355 stycken. Det är 355 stycken medlemmar som får vara en del av förbundets demokratiska process, delta i en ombudsskola, lära sig hur förbundets styrs och dessutom ha en kanonkul vecka. Det är folkrörelsedemokrati när den är som bäst!
Därför tycker jag att det är olyckligt med det förslag om framtida kongresser som diskuterats i förbundsstyrelserna och som IOGT-NTO:s förbundsstyrelse är för. Det skulle innebära kortare kongresser på hösten och skulle troligen skulle göra kongressen till ett arrangemang som bara engagerade de cirka 100 medlemmar som blir ombud och förlora sin kraft som samlade demokratisk process i rörelsen. Tråkigt och vad det verkar ganska onödigt. Nu ligger dessa planer visserligen på is, men jag hoppas att vi ändå får en debatt om detta och att vi kan förhindra att detta ändå blir verklighet i framtiden.
Det är ofta man inte får tid att blogga, men de närmaste dagarna kommer jag att vara ledig. Då ska jag försöka blogga lite till om kongressen och om intressanta frågor som ska behandlas under kongressen. Vi ses i Göteborg!
I Alkohol, Media, Min uppgörelse med vuxenheten, Nykterhetsrörelsen den
25 juni 2009 med 2 kommentarer
DN skriver idag att vin till maten leder till ett längre liv. En i raden av artiklar om vinets påstådda hälsovinster, som lägligt brukar komma så här till semestern då det uppenbarligen ska vara trevligt att läsa om alkoholens gynsamma effekter. Den här gången är det dock ingen gammal rapport som man grävt fram för att publicera vid lämpligt tillfälle, utan artikeln bygger på en vetenskaplig rapport som publicerats av British Medical Journal den 23 juni.
Jag har, trots vissa svagheter i att läsa medicinska rapporter på engelska, skummat igenom rapporten och hittat att den verkar ha samma brister som flertalet andra liknande studier om hälsovinster av att dricka alkohol. Studien visar alltså att en "måttlig konsmtion" av 1-2 glas vin per dag är bra för hälsan. Bättre än att inte dricka alls och betydligt bättre än att dricka mycket.
Problemet är att det finns många faktorer som studien inte tar hänsyn till. Visserligen tar rapporten upp vissa andra livsstilsfaktorer, dvs. fysisk aktivitet, rökning och till viss del tidigare sjukdomshistoria. Däremot sägs inget om eventuella anledningar till att de som i studien avstår från alkohol väljer att göra detta. Icke-konsumenteter är en heterogen grupp av människor som avstår från alkohol av väldigt olika skäl, men troligen är det många som avstår på grund av tidigare alkoholproblem. I gruppen ingår alltså dem som druckit alldeles för mycket alkohol under en tidigare period i livet och att dessa har sämre hälsa än andra är väl inte särskilt förvånande?(!)
Det finns också andra troliga skillnader för gruppen icke-konsumenter. I ett land där alkohol utgör en viktig del av det sociala umgänget är det rimligt att anta att flera av de som inte dricker alkohol utmärker sig socialt även på andra sätt. Bland de som inte dricker finns helt enkelt fler som är socialt utsatta, t.ex. fler ensamma och fler med psykisk ohälsa, och att dessa faktorer är riskfaktorer för andra former av ohälsa vet vi av tidigare studier.
Slutsatsen blir alltså att vi vet så lite om gruppen icke-konsumenter i dessa studier att det är svårt att påstå att det av hälsoskäl skulle vara bättre att dricka alkohol än att inte göra det. De studier som undersökt hälsan hos organiserade nykterister visar att dessa har bättre hälsa än de som dricker måttligt. Andelen organiserade nykterister är dock i minoritet bland icke-konsumenterna, vilket gör att hälsovinsterna för denna grupp inte får genomslag för hela gruppen icke-konsumenter.
Slutligen bör poängteras att det enbart är vid relativt låg konsumtion av alkohol (1-2 glas per dag), som de påstådda positiva hälsoeffekterna uppnås, men vi vet ju att många inte kommer klara detta utan även dricka mer. Och att dricka större mängder alkohol, även om det bara är vid sporadiska tillfällen, innebär defintivt försämrad hälsa.
Således bör rapporter om alkoholens eller vinets fantastiska hälsoeffekter tas med en rejäl näve salt.
Källor:
Rapport publicerad av British Medical Journal
Boken Solidarisk alkoholpolitik av Lars Åke Augustsson (red), m.fl.
Andra tidningsartiklar om detta:
Metro
I Allmänt, Politik den
10 juni 2009 med 5 kommentarer
Över till de andra partierna.
Jag börjar med socialdemokraterna, som jag faktiskt inte har så mycket att säga om. Jag tycker man har gjort en okej valrörelse och att Marita Ulvskog har gjort ett oväntat bra jobb. Hon har nog inte varit någon röstmagnet, men hon har skött sig bra i debatter och gjort ett bra jobb när det gäller att lyfta frågan om kollektivavtalen. Totalt sett tycker jag alltså att Socialdemokraterna har gjort en ganska bra valrörelse, men problemet för partiet är att det, till skillnad från många av sina väljare, i grunden är väldigt EU-positivt och att man förlorar på ett lågt valdeltagande. Till det kan läggas att partiet arbetat i motvind under lång tid och hanteras på ett oförtjänt sett av medierna.
Vidare till miljöpartiet som gör ett kanonval och jag har tidigare sagt att jag inte riktigt förstår varför, men jag ser ändå två anledningar. Den ena är Carl Schlyter och den andra är att partiet är bra med att nå ut och oftast har en proffsig och snygg marknadsföring. Carl Schlyter är, möjligen med konkurrens av Gudrun Schyman, den kandidat som enligt min mening debatterar och når ut bäst. Att han dessutom får beröm av många organisationer för goda insatser i parlamentet skadar förstås inte.
Politiskt sett förstår jag däremot inte varför partiet förtjänar att gå framåt. Enligt min mening har vänsterpartiet en skarpare och intressantare politik på de områden som varit viktigast för det här valet. Dessutom tycker jag det är tråkigt att miljöpartiets anpassningsstrategi belönas på det här sättet. Jag tycker att mp skalat bort mycket av det som var intressant med partiet.
Centerpartiet har för mig lite kommit bort. Vad drev de för fråga egentligen? Sloganen Europas förenta krafter är lite fyndig och de gjorde en del snygga reklamaffischer, men budskapet var ganska otydligt. Dessutom ogillar jag verkligen förstanamnet Lena Ek som jag tyckte mest var sur och dryg i debatterna. Dessutom var det mycket flum, fula angrepp och halvsanningar från hennes sida.
Folkpartiet lyckades göra det igen, dra nytta av Marit-effekten. Jag trodde inte att det skulle gå hem den här gången, men jag hade uppenbarligen fel. Marit Paulsen framstod för mig som relativt oinsatt och till och med lite gaggig i den här valrörelsen. Hennes uppenbara funktion som röstmagnet har jag därför svårt att förstå. Jan Björklunds förklaring till valframgången, med att partiet drivit tydliga sakfrågor är bara skrattretande. Partiets huvudparoller var "Ja till Europa" och att Marit Paulsen är en tråkig tant.
Däremot tror jag att partiets oförbehållna EU-positivitet kan ha haft positiv betydelse. De allra flesta svenskar är EU-kritiska, men säkert finns det så många verkliga EU-entusiaster att de kan ge några procents utdelning.
Kristdemokraterna fick behålla sitt mandat i parlamentet och det bör de nog vara glada över. Jag tycker faktiskt att det är lite tråkigt att kristdemokraterna backar i just detta valet, eftersom jag anser att de lyft alkoholpolitiken på ett föredömligt sätt. Dessutom tycker jag att Ella Bohlin har fått oförtjänt mycket kritik. Jag tycker hon skött sig bra och att det är tråkigt att en gammal gubbe ska kryssa sig förbi, men det säger ganska mycket om problemen med personvalssystemet.
När det gäller partiets problem tror jag det handlar om att partiet under en längre tid klantat sig och fått backa på många punkter, samtidigt som de har haft svårt att överhuvudtaget hitta sakfrågor att driva. Inför valet 2006 drev man krav på sänkt bensinskatt, men i detta val lyfte Ella Bohlin fram miljön som sin viktigaste fråga. Miljön är en viktig fråga för väljarna och Anders Wijkman har gjort ett bra jobb för miljön i parlamentet, men hur många väljer kd på grund av deras miljöpolitik?
Moderaterna är som jag ser det en av valets stora förlorare och jag tycker det är välförtjänt. De har fört en otydlig kampanj som mest handlat om att Sverige är bra och att man kan rösta. Därtill har man drivit två frågor som inte tilltalar partiets väljare och där man har noll förtroende.
Den största anledningen till att jag tycker det är välförtjänt är dock att jag inte tycker moderaterna beter sig på ett schysst sätt. De står för en sak nere i Bryssel, men en annan sak i Sverige. Undanflykter, halvsanningar och larviga angrepp har präglat partiets valrörelse med Hökmarks angrepp på Marita Ulvskog i slutdebatten som ett absolut lågvattenmärke.
Hökmark tror jag överhuvudtaget varit ett stort sänke för partiet. Han är en dryg, arrogant gammelmoderat som upplevs som en föredetting. Det är talande att Anna Maria Corazza Bildt är på väg att kryssa sig förbi Hökmark, även om jag har väldigt svårt för henne också.
Det sket sig för sverigedemokraterna även i detta valet. Visserligen ökade partiet något, men det måste ändå ses som en motgång med tanke på förväntningarna om en plats i Bryssel. Partiet har helt enkelt misslyckats med att nå ut i media och misslyckats med att mobilisera sina väljare. Tack vare piratpartiets framgångar hamnade partiet dessutom extra mycket i bakvattnet.
På tal om piratpartiet så börjar det bli dags att komma in på valets s.k. skräll, nämligen att piratpartiet tog ett mandat. Piratpartiet hade naturligtvis ett drömläge efter all debatt om Ipred, The Pirate Bay och med FRA-lagen fortfarande i färskt minne. Dessutom är deras förstanamn Christian Engström relativt skicklig och gör sig betydligt bättre i media än Rick Falkvinge. Piratpartiet lyckades verkligen mobilisera människor att engagera sig i valarbetet och att faktiskt gå att rösta, vilket är imponerande. Därför är valresultatet välförtjänt, även om jag naturligtvis hellre sett att människor röstat på Vänsterpartiet som har i stort sett samma åsikter, men med en bättre ideologisk helhet.
Därtill tror jag att flera osakliga artiklar och angrepp i media bidragit till att reta upp folk ytterligare och få dem att rösta på piratpartiet. Det är naturligtvis helt i sin ordning att kritisera piratpartiet, vilket jag själv har gjort. Men man bör hålla sig till det som är sant och relevant samt mäta partiet med samma måttstock som andra partiet. Så har alltför ofta inte varit fallet.
Femistiskt initiativ nådde inte enda fram, men gjorde ett bättre än väntat. Gudrun Schyman är naturligtvis lysande och jag hade gärna sett henne i Bryssel. Hon har trots att F! hamnat i mediaskugga gång på gång skapat nyheter och skrivit artiklar som riktat strålkastarljuset på henne och partiet, framförallt på slutet i samband med Benny Anderssons miljondonation. Gudrun Schyman kommer dock att komma tillbaka och i riksdagsvalet får partiet sina valsedlar utdelade av staten eftersom de fick över 1% i detta val. Att få över 1% i valet innebär dock inte, som jag först trodde att man får valsedlar utdelade i riksdagsvalet, men däremot i kommande EP-val. Det tråkiga är att Schyman främst får röster från de som annars skulle röstat på Vänsterpartiet.
Inte heller junilistan nådde ända fram, men fick ett bättre resultat än vad man några veckor innan valet trodde. I detta valet kändes partiet inte nytt och fräscht längre och vi har hört ganska lite om vad partiet faktiskt gjort sedan det senaste valet. Däremot tycker jag att partiets förstanamn och partiledare Sören Wibe är en tillgång. Wibe känns som en rejäl, stabil och ärlig politik. Jag är övertygad om att hans insatser under TV-debatterna hjälpte partiet till några extra röster, men inte tillräckligt många. Ett annat stort problem och misstag av Junilistan är att man inte byggt upp någon organisation eller fokuserat på medlemmar, vilket gjorde att man i detta val omöjligen kunde driva en valrörelse. Partiet är i denna meningen motsatsen till Piratpartiet.