It’s the monopoly, stupid!
Det har kommit igång en ordentlig debatt om gårdsförsäljning av alkohol på sista tiden. Alkohollagsutredningen valde att inte föreslå att göra gårdsförsäljning tillåten och en del, inte minst alkoholindustrin, är förstås missnöjda med detta.
De som förespråkar gårdsförsäljning vill helst inte prata folkhälsa eller alkoholpolitik. Istället vill de prata om landsbygdsutveckling, jordbruk, turism, osv. Det räcker dock att skrapa på ytan för att se att frågan om gårdsförsäljning handlar om alkoholmonopolet. Det är samma skiljelinje som i alla debatter om alkoholmonopol. En skiljelinje mellan oss som prioriterar folkhälsan och de som prioriterar producenters möjlighet att göra vinst och konkurrens. Detta är i detta klassiska alkoholpolitiska perspektiv som vi måste se och förstå frågan om gårdsförsäljning av alkohol.
Den svenska alkoholpolitiken bygger på att begränsa tillgängligheten genom ett detaljhandelsmonopol som förhindrar att vinstintresse styr försäljningen alkohol. Skälet till detta är att begränsad tillgänglighet innebär mindre konsumtion och därmed mindre skador än en fri marknad.
Gårdsförsäljning av alkohol innebär ett tydligt avsteg från denna grundläggande princip i alkoholpolitiken. Gårdsförsäljning innebär vinstintresse i alkoholhanteringen och ökad tillgänglighet på alkohol. Gårdsförsäljning innebär en prioritering av producenternas intresse av ökad försäljning framför folkhälsoskäl.
Frågan om gårdsförsäljning är alltså samma fråga som frågan om monopolet. Denna är bara klädd i en ny språkdräkt och landsbygdsromantik. Samma argument går ju att tillämpa på andra områden. För visst skulle en möjlighet att sälja alkohol vara till fördel för ICA-handlare på landsbygden? Kanske skulle alkoholförsäljning på bensinstationer stoppa "mackdöden" på landsbygden?
De som är emot alkoholmonopol kommer alltid tycka att gårdsförsäljning är en fin idé. Vi som är för monopolet måste inse att det inte är det.
Andra som bloggat bra om detta:
Vidar | Anna | Peter | Robert
6 kommentarer