I Min uppgörelse med vuxenheten, Politik den
15 september 2009 med Inga kommentarer
Igår presenterade regeringen att studiemedlet ska höjas med 430 kr i månaden från och med nästa år. Av dessa 430 kr är det dock bara 40 kr som är bidrag, resten innebär endast en möjlighet för oss studenter att skuldsätta oss ännu mer. 40 spänn mer alltså. Tack som fan.
Det är förstås bra att studiemedlet äntligen höjs, men sättet som det görs på gör mig bara förbannad. Låt mig nämna några invändningar:
1. Det är främst lånedelen som höjs. Istället för att se utbildning som en investering för samhället så vill regeringen verka för ökad egenfinansiering av utbildning. De som redan idag drar sig för att man måste skuldsätta sig rejält för en utbildning lär inte bli mer sugna på att plugga.
2. Den s.k. satsningen bekostas av att avgifterna för de med CSN-lån ökar. Inte så stor sak egentligen kanske, men sett i ett större perspektiv är det en tydlig del av regeringens politik. Sänka skatterna och öka avgifterna! Skatterna är progressiva, medan avgifterna är samma för alla. Ni får gissa vilka som tjänar på det…
3. Höjning av fribeloppet är väl i och för sig trevligt för en liten klick studenter som jobbar väldigt mycket, men frågan är hur prioriterat det är och vilken signal det sänder? Utgångspunkten verkar vara att studenter ska jobba sidan om, men för väldigt många fungerar inte det med studierna. Det heter väl heltidsstudier av en anledningen? Och hur bra går regeringens intention om att studenter ska ta examen på kortare tid ihop med utgångspunkten att vi ska jobba sidan om?
Jag och en kompis gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att med den nya höjningen av fribeloppet kan man jobba nästan halvtid samtidigt som man pluggar. Jag har faktiskt svårt att se den möjligheten som det mest prioriterade för Sveriges studenter. Varför inte satsa på studiemedel och utbildningskvalitetet istället? Då skulle färre hinna eller behöva jobba väldigt mycket sidan om.
Men i alla fall, man ska väl vara tacksam för det lilla! Vad ska man göra med sina 40 spänn mer i månaden då? Själv funderar jag på att satsa mina första 40 spänn på att det blir maktskifte om ett år!
I Alkohol, Media, Nykterhetsrörelsen, Politik den
15 september 2009 med 3 kommentarer
Modiga Marina berättar i Aftonbladet om sin uppväxt med missbruk. Oerhört stark berättelse.
Via Linda hittar jag en mycket märklig och på sätt och vis obehaglig tidningsannons. Hur fan har Södermäklarna tänkt här egentligen?
Feministiskt initiativ driver vidare sitt krav på en alkoholfri almedalsvecka. Uppenbarligen ett känsligt krav. Redaktionschefen på Gotlands tidningar tror t.o.m. att det inte går att diskutera politik utan alkohol, eller hur ska man tolka det?
Debatten om gårdsförsäljning fortsätter, här med ett inlägg från moderaternas alkoholpolitiske talesman. Han tycker att det är "näringsförbud" att alkoholproducenter inte får sälja alkohol direkt till kund. Undrar om han tycker det är näringsförbud att inte macken på landsbygden får sälja alkohol heller? Kanske tycker han det. Moderaterna är ju så pass konsekventa att de är emot alkoholmonopolet som sådant, synd bara att han inte vågar stå för det utan kör fegvalsen om att gårdsförsäljning inte hotar monopolet.
Dessutom försöker han göra en retorisk poäng av att IOGT-NTO företräder ett särintresse. Moderata riksdagsledamöter har under de två senaste riksdagsåren skrivit 26 motioner om att tillåta gårdsförsäljningen och ungefär lika många till som handlar om att göra det lättare för alkoholindustrin att kränga mer sprit. Bara för att vi ska ha koll på särintressena alltså.
I Alkohol, Media, Nykterhetsrörelsen, Politik den
14 september 2009 med 1 kommentar
Några länktips i alkoholdebatten:
Vidars kaxiga debattinlägg om alkoholkulturen måste läsas för den som inte redan gjort det. Artikeln skrev appropå en undersökning från FHI om att många unga dricker farligt mycket.
Häromveckan kom nyheten att flera församlingar återgår till att använda starkvin till nattvarden för att förhindra spridning av svininfluensan. Naturligtvis helt idiotiskt eftersom de alkoholhalter som finns i starkvin inte har någon effekt på smittspridningen. Robert Damberg har gjort en bra uppföljning, som går att läsa om här, här och här.
I gratistidningen Södermalmsnytt finns en artikel med Madeleine Åsander som handlar om att gå ut och festa nykter. Dessvärre verkar tidningen bara finnas i PDF-format, men scrollar ner till sidan 28 för att läsa artikeln.
DN skriver om två starka kvinnor med erfarenhet av alkoholproblem, Gudrun Schyman och Kristina Axén Olin.
Jag kommenterade ett inlägg som Stefan Stenudd skrev angående FHI:s uppgifter om ökat drickande bland unga män. Det ledde till en ganska intressant debatt om varför det är viktigt med en restriktiv alkoholpolitik. Läs gärna!
I Allmänt den
1 september 2009 med 2 kommentarer
Jag fick lust att följa upp mitt föregående inlägg om gårdsförsäljning av alkohol med ett mer grundläggande inlägg om just alkoholmonopolet. Mitt förra inlägg kan sammafattas med att frågan om bonden Bengt ska få sälja alkohol på sin gård är precis samma fråga som om ICA-handlaren Harry ska få sälja alkohol i sin lanthandel och argumenten för respektive emot ser i stort sett likadana ut i båda fallen. I Sverige har vi valt att besvara frågan nekande och istället låta ett statligt ägt monopol sköta försäljningen av alkohol.
Följdfrågan blir då varför staten har monopol på alkoholförsäljning. Svaret är att alkohol inte är någon vanlig vara, utan en vara som leder till såväl sociala som medicinska skador. Detta gör att det finns ett intresse hos de allra flesta att försöka minska alkoholens skadeverkningar.
Forskningen har visat att hur stora skadorna på grund av alkohol blir hänger tydligt samman med hur mycket alkohol som dricks i samhället, vilket väl egentligen inte är så märkligt. Forskarna har också kommit fram till att det effektivaste sättet att hålla nere konsumtionen (och därmed skadorna) är att begränsa tillgängligheten på alkohol. I Sverige har vi valt att begränsa tillgängligheten genom ett försäljningsmonopol: Systembolaget. Ett statligt monopol innebär också att försäljningen inte påverkas av vinstintresse. Alkoholproducenternas intresse att sälja mer för att öka sin vinst är ju oförenligt med samhällsintresset av en låg totalkonsumtion.
Monopolet utgör hörnstenen i en solidarisk alkoholpolitik som syftar till att minska det mänskliga lidande och de samhällskostnader som följer i alkoholens spår.
Att tillåta privat försäljning av alkohol innebär ett åsidosättande av monopolet som grund för en solidarisk alkoholpolitik oavsett om den som säljer är "vinbonden" Bengt, ICA-handlaren Harry eller ölbryggaren Jens.
Jag har tidigare skrivit ett längre inlägg om Systembolaget, med lite statistik och intressanta länkar. Det kan man läsa här.
I Alkohol, Juridik, Nykterhetsrörelsen, Politik den
1 september 2009 med 6 kommentarer
Det har kommit igång en ordentlig debatt om gårdsförsäljning av alkohol på sista tiden. Alkohollagsutredningen valde att inte föreslå att göra gårdsförsäljning tillåten och en del, inte minst alkoholindustrin, är förstås missnöjda med detta.
De som förespråkar gårdsförsäljning vill helst inte prata folkhälsa eller alkoholpolitik. Istället vill de prata om landsbygdsutveckling, jordbruk, turism, osv. Det räcker dock att skrapa på ytan för att se att frågan om gårdsförsäljning handlar om alkoholmonopolet. Det är samma skiljelinje som i alla debatter om alkoholmonopol. En skiljelinje mellan oss som prioriterar folkhälsan och de som prioriterar producenters möjlighet att göra vinst och konkurrens. Detta är i detta klassiska alkoholpolitiska perspektiv som vi måste se och förstå frågan om gårdsförsäljning av alkohol.
Den svenska alkoholpolitiken bygger på att begränsa tillgängligheten genom ett detaljhandelsmonopol som förhindrar att vinstintresse styr försäljningen alkohol. Skälet till detta är att begränsad tillgänglighet innebär mindre konsumtion och därmed mindre skador än en fri marknad.
Gårdsförsäljning av alkohol innebär ett tydligt avsteg från denna grundläggande princip i alkoholpolitiken. Gårdsförsäljning innebär vinstintresse i alkoholhanteringen och ökad tillgänglighet på alkohol. Gårdsförsäljning innebär en prioritering av producenternas intresse av ökad försäljning framför folkhälsoskäl.
Frågan om gårdsförsäljning är alltså samma fråga som frågan om monopolet. Denna är bara klädd i en ny språkdräkt och landsbygdsromantik. Samma argument går ju att tillämpa på andra områden. För visst skulle en möjlighet att sälja alkohol vara till fördel för ICA-handlare på landsbygden? Kanske skulle alkoholförsäljning på bensinstationer stoppa "mackdöden" på landsbygden?
De som är emot alkoholmonopol kommer alltid tycka att gårdsförsäljning är en fin idé. Vi som är för monopolet måste inse att det inte är det.
Andra som bloggat bra om detta:
Vidar | Anna | Peter | Robert