Jag röstar ja – mitt liv ger kampen lycka,
ger solen rus, ger hälsan poesi.
Jag vill se släktet fritt från lastens krycka
Jag vill se mänskligheten stark och fri
Kulturens, vårens, livets väg jag väljer
er flaska är för fattig tröst att ta
Jag offrar glatt er lycka på buteljer
er anspråkslösa fröjd.
(av Ture Nerman, troligen i samband med förbudsomröstningen, hittad i Arbetarrörelsen och alkoholpolitiken av Kjell E Johanson)
I gårdagens Hallå P3 diskuterades studenters situation och det var väl en hel del av det vanliga gnället om hur bortskämda studenter är. Tydligen ska svenska studenter vara tacksamma för att vi överhuvudtaget har möjlighet att studera (det har man inte i alla länder minsann!), vi ska vara tacksamma för att vi överhuvudtaget får något bidrag och så vidare.
Studenter ska stå med mössan i hand och vara tacksamma eftersom andra har det sämre? Jag ställer inte upp på det precis som jag inte ställer upp på att svenska arbetare ska vara glada att det åtminstone finns några arbetsmiljöregler, att sjuka ska vara glada att de slipper svälta eller funktionshindrade minsann ska vara tacksamma att de får hjälpmedel så att de kan leva ett drägligt liv.
I en diskussion om studenters ekonomi bör man vara mycket klar över en sak. Studentgruppen är inte homogen utan väldigt heterogen. Behoven skiljer sig beroende på ålder, familjesituation, utbildning, utbildningsort, handikapp, osv. Dessa faktorer påverkar också den så ofta åberopade möjligenheten att arbeta extra.
Just idéen att heltidsstuderande studenter ska jobba sidan om studierna är en sak som retar mig väldigt mycket. Dels är våra individuella förutsättningar att orka och hinna arbeta sidan om, dels har kontakter betydelse och dels har naturligtvis utbildningens upplägg stor betydelse för denna "fantastiska" möjlighet. Visst är det så att många uppenbarligen hinner både jobba och plugga, men om man vänder på det hela:
Om väldigt många på en heltidsutbildning har möjlighet att jobba vid sidan om studierna är det inte då undervisningen som är bristande? Istället för att sträva efter att studenter ska jobba extra borde man väl sträva efter mer undervisningstid, högre krav och högre kvalitet i utbildningen?
Att höjning fribeloppsgränsen och sända signalen att alla studenter bör jobba tror jag snarare leder i en annan riktning. Dessutom krockar det helt med regerings målsättning att fler ska ta sin examen på kortare tid än idag. En höjning av fribeloppet är också en idiotisk åtgärd ut jämlikhetssynpunkt. En höjning gynnar de cirka 10 procent som idag slår i taket medan en höjning av studiemedlet kommer alla studenter till del.
En höjning av studiemedlet är också väldigt motiverat. Inte för att studenterna idag svälter, men för att det ofta inte finns utrymme för oförutsedda utgifter, sjukdom, tandläkarbesök, sparande, osv. De flesta studenter tvingas välja bort saker som tillhör en normal och rimlig levnadsstandard, om de inte jobbar eller får hjälp av anhöriga.
Studiemedlet bör inte höjas bara för att höja standarden för enskilda studenter. Det bör också höjas för att uppvärdera studier. Fler kommer lockas, våga och ha möjlighet att studera, vilket en faktor för att öka mångfalden bland de högskolestuderande.
En sak vi ska komma ihåg är dessutom att den största delen av studiemedlet idag utgörs av lånedelen. Min vision är att detta ska ändras, så att lånedelen utgör en liten del eller försvinner helt. Studielön är en investering och visar att samhället värderar studier och förbättrar studenters situation. Som en bonus försvinner en av de vanligaste argumenten för löneskillnader och vi kan därmed beskatta akademiker betydligt mer än idag.
Jag kollade lite på Grammisgalan igår och reagerade som vanligt på all alkoholglorifiering. Bilder på artister med fulla glas, champangeflaskor och alkoholen flödar. Flera artister är uppenbart berusade och pinsamma när de tar emot sina priser. Och så gott som varje år får också skvallertidningar (läs Aftonbladet och Expressen) något att skriva om, för när alkohol finns med i bilden händer det ju saker. Ska det vara så? Ett ohämmat glorifierande av alkohol på bästa sändningstid?
Gårdagens gala har dessutom handlat en hel del om den eventuella förekomsten av illegala droger och polisens insats under galan. Polisens taktiska övervägande kan förstås diskuteras, men mest tycker jag det är sorgligt. Inte att insatsen är sorglig utan snarare enskilda artisters agerande till följd av drogtestandet. Detta visar att det troligen ligger alldeles för mycket i polisens fördomar om knarkandet inom artistvärlden.
Det är naturligtvis en olycklig och tråkig bild. Ännu tråkigare blir det när man läser om huvudpersonens bakgrund.
Artiklar om detta:
AB 1 | AB 2 | Epressen 1 | Expressen 2 | Expressen 3 | Expressen 4 |
Andra som bloggat om detta:
Kulturbloggen | Säfflemannen | MK | Rogert | Tyskungen | I Cattas lilla värld |
Det är kul att träffa nya människor, brukar det heta. Det är ju snarast en "officiell sanning" att man ska tycka det är kul att träffa nya människor, men hur kul är det egentligen?
Visst är det intressant, trevligt och utvecklande att då och då träffa lite nya människor, men är det inte samtidigt ganska skönt och trevligt att träffa människor man redan känner? Jag tycker för egen del mer om att träffa människor jag känner än människor jag inte känner :)
Nu har terminen precis startat och upplägget är att seminariegrupperna bytts efter varje termin. Om man inte trivts i sin seminariegrupp är det förstås bra, men det innebär också att det tar en hel del energi att träffa nya människor. Och för mig som lär känna folk ganska långsamt innebär det att relationerna rycks upp precis när man har börjat få lite koll på folk.
Ett bra sätt att lära känna folk lite mer är annars att träffa personen i ett oväntat sammanhang. Från att vara ytligt bekanta blir man helt plötsligt riktiga kompisar som kan umgås och prata om allt möjligt. I många fall så gäller detta dock under en begränsad tid. Om man till exempel träffar någon på semester i utlandet är det okej att umgås mycket, men väl återkommen till Sverige återgår relationen oftast till vad den tidigare var. Lite oklart varför.
För att det ska funka krävs därför att man träffas mera stadigvarande i det oväntade sammanhanget tillsammans med för båda okända människor. Att man t.ex. upptäcker en gammal högstadiebekant när man skriver in sig på en ny högskolekurs.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma till med detta inlägg, men kanske är det att ett bekant ansikte oftast är trevligare än 10 nya människor. Åtminstone tills man lärt känna dessa :)
Tekniken ger fantastiska nya möjligheter att komma åt gratisgenerationen!
Läs mer på Badlands hyena. Fantastiskt roligt!
© Niklas.in. Powered by WordPress using the DePo Skinny Theme.